Jag har fått in en helt okej rytm i mitt morgontränande. Men visst, vissa dagar hatar jag mig själv och väckarklockan som ringer alltför tidigt. Då kommer jag inte alltid iväg, det ska erkännas.
Men nu har jag skaffat mig en gymflirt. Vi brukar ses på tisdagar och torsdagar. Ge varandra ett leende. Titta lite på varandra. Vända bort blicken lite blygt. Ett litet
hej när vi går förbi varandra. Ni vet, lite oskyldigt flirtande sådär.
I morse var första gången vi pratade med varandra på riktigt. Och då har vi ändå setts i ett par veckor. Jag stod på löpbandet och hatade mig själv för att jag piskade mig så hårt. Helt plötsligt sprang han på bandet jämte. Såg snygg ut. Jag svettades så pass att jag hade kunnat göra Sahara till bördiga marker igen. Ett tag trodde jag att jag skulle trilla av bandet så distraherande som han var. På något sätt lyckades jag hålla mig kvar på bandet och föra vad man kan kalla för en konversation med honom.
Haha du är så söt! sa han när vi stod vid vattenkranen och jag drack som om jag aldrig sett vatten förut. Sen gav han mig ett busigt leende.
Jag är här på lördag vid tolv-tiden, vi ses kanske sa han precis innan jag klev in i omklädningsrummet.
Japp, nu har jag mina lördagsplaner räddade!