Tältet - uppföljaren

Jo, alltså, igår skulle vi slå upp tältet på försök. Utgångsläget var väl inte det bästa. Jag var på pissdåligt humör, tack vare sambon. Fem minuter i hans värld är i den riktiga världen tjugofem. Nästan en halvtimme tryckt mot en vägg för att det regnar är inte så himla roligt kan jag meddela.

När vi lagt ut tältet och alla delar samt hanterat min fågelbajspanik kom det fram en nyfiken tant. Amendraåthelvetekärringjävel var min spontana tanke. Är det något jag avskyr så är det människor som ska komma och lägga sig i hela tiden. Jag pallar det inte. efter att hon dragit ett par anekdoter från sitt campingliv, sölat ner tältet med smält glass och lett oss in på villovägar gällande vilken pinne som skulle vara var gav hon sig iväg. Det tackar vi för.

Vid det laget var jag så förbannad på allt och alla att jag nästan grät. Givetvis kunde vi inte få upp tältet på egen hand. Men det är ingen så förvånad över va? Det är tur att jag har en händig syster säger jag bara. Hon är guld värd. Och slå upp tält, det kan hon, det ska gudarna veta. En snabbkurs senare ansåg jag och sambon att vi är redo för campingäventyr.

Ska försöka ta lite bilder i helgen också.