Hurra, jag hör igen!

Nästan i alla fall.

Igår masade jag mig faktiskt iväg till vårdcentralen efter att jag nästan kände mig döv på ena örat. Inte så jävla bra, det fattade även jag. Efter ett par timmar med diverse koll i öronen och hörseltester fick jag diagnosen "geggamojja på trumhinnan." På riktigt. Med denna diagnos följde även en remiss till en specialist.

Efter att ha jobbat natt och sovit i en halvtimme efter att jag kom hem åkte jag till sjukhuset. Jag var så trött att jag höll på att kräkas. In till läkaren som drog och drog i öronen för att se ordentligt. Seriöst, efter alla dragningar i öronen är jag förvånad över att jag inte har fått alvöron. Och lite besviken över det också. Hur häftigt hade det inte varit med ett par spetsiga alvöron?

Givetvis blev jag där ett par timmar, testade min hörsel igen och tog andra prover. Som tur var fick jag en mer utförlig diagnos än geggamojja den här gången.

Så nu sitter jag här med en bomullsremsa dränkt i cortison och antibiotika och hör ingenting på ena örat, igen. Tills i morgon, då ska den ut. Och herregud vad rädd jag är för att bomullen ska sitta fast i örat.