Eller, när politiken är som värst.
Jag är förbannad, riktigt jävla förbannad. Och jag skäms, ja herregud vad jag skäms.Jag skäms innerligt över vår regering och dagens politiska samhälle. Jag skäms något fruktansvärt att vi idag skriver 2012 när vi i ett par stora avseenden skriver 1912.
Först och främst vill jag tacka vår socialminister, Göran Hägglund, mannen som anser att alla människor inte borde ha samma rättigheter, tack Göran. Tack än en gång Göran att du hindrar flera utav mina vänner att bli föräldrar. Människor som skulle bli dom mest underbara föräldrarna i världen. Jag glömde tacka dig för att du går emot den lilla grejen som kallas för mänskliga rättigheter. Bra gjort Göran.
Nu när du fått igenom ditt förslag antar jag att du känner dig väldigt nöjd med dig själv. Jag hoppas du känner dig stolt över att du krossar människors drömmar, människor som vill leva sitt liv som vem som helst. Jag hoppas att du sover gott om nätterna och inte tänker på hur du förminskar människor som, bokstavligen, slåss för sina liv i detta byråkratiska samhälle. Mina applåder till dig Göran.
Men nu ljög jag. Jag tackar dig inte alls, jag hoppas inte alls att du känner dig nöjd över detta beslut eller att du sover gott om nätterna. Jag har bara en sak att säga - vad som egentligen borde utredas är vår socialministers lämplighet, inte transsexuellas lämplighet att bli förälder.
1 kommentar:
Jag är kluven. Jag tycker att varje liten seger räknas och jag måste säga att vad som upprör mig ännu mer är det faktum att det inte bara är tvångssterilisering som krävs för könsbyte (för jag antar att det är det du syftar till med ditt inlägg), ännu värre tycker jag att kravet på skilsmässa (eftersom man inte får vara gift när man genomgår könsbyte) och kravet på svenskt medborgarskap är. Tvångsskilsmässa och tvångsmedborgarskap. De två tvången kan jag inte för mitt liv förstå, på något plan. Tvångssteriliseringen är fel den med, men jag kan i alla fall förstå - inte acceptera, bara förstå - var det kom ifrån. Jag tycker det tvånget också måste bort, men varje liten seger räknas och ibland måste man börja med små steg för att överhuvudttaget kunna börja ta de stora... Vi har långt kvar till jämnställdhet till exempel men det innebär inte att vi inte måste kämpa oss dit, steg för steg, och inte ge upp. Samma sak med den här frågan.
Åh, en sådan svår fråga dock!
Skicka en kommentar