tisdag 5 juli 2011

Som en käftsmäll

Jag och K susade hem till Systeryster A igår för att lite snabbt introducera K för min familj. Min plan var att stanna max tio minuter, räcka över en present och sen att vi skulle åka. Nästan två timmar senare kom vi därifrån. Familjemedlem på familjemedlem trillade in och höll ett förhör med arma K, som såg en smula skräckslagen ut.

Men på det hela gick det bra. K tyckte min familj var rolig och var lite nervös för att dom inte hade gillat honom. Speciellt efter att Systeryster K levererat ett antal pikar om en viss parkering.

Om jag kunde koppla av och om nervositeten släppte? En smula. Jag vågade springa in på toa och lämna K ensam i lejongropen vilket ger det hela ett gott betyg.

Trött som jag var efter resan och åksjuketabletter bäddade K ner mig i sängen medan han skramlade runt i köket, rädd för att väcka mig innan maten var klar.

Hörrni, jag börjar verkligen bli kär.

4 kommentarer:

fisken sa...

Nawww..!
Den unga kärleken!
;-)

Anonühm sa...

Gött!

Hypofysen sa...

Wohoo vad kul :) Det är inte så lätt att släppa alla gamla minnen av människor o hur dom har behandlat en, det är jag alldeles för medveten om, men försök. Kasta dig rakt in o förvänta dig inte att det ska gå åt pipan. Kramar

Petra sa...

Fisken - Väcker minnen i gamlingen nu eller? ;)

Anonuhm - Helt klart!

H - Jag försöker, koppla bort det som hänt innan, kasta mig in och njuta av att ha träffat en otrolig person, jag försöker =)