Jag har varit otrogen

Jag har haft svårt att möta hennes blick i flera månader nu. Varje gång försöker jag vika undan med blicken, låtsas om som om jag inte ser henne. För jag skäms. Och skäms ännu mer över att jag gör henne osynlig.

Vi sågs ett par timmar efteråt, den där dagen när jag låtit en annan röra vid mig på det vis som bara hon gjort. Hon visste att det funnits andra under den tiden men ingen hade varit på det viset. Vi hade en överenskommelse, en outtalad sådan men vi visste båda, att det vi hade var speciellt. Hon såg det direkt och jag kommer aldrig glömma hur hon såg på mig, undrades vem det var, den andra. Jag försökte mest le och besvarade aldrig hennes frågande blick.

Häromdagen klev jag in i hennes andra hem, salongen, lite skamsen som jag var och undrade om hon hade en tid för mig. Det var mitt sätt att säga jag färgade håret hos en annan frisör och jag skäms över det, jag sa en gång att du är den enda som får färga mitt hår. Jag skäms över mitt småaktiga beteende för att jag kände mig åsidosatt för att du inte hade tid för mig när jag var ledig. Jag kan inte lova att det aldrig kommer att hända igen, för det lär det göra i framtiden men jag vill att du ska veta att det var ett snedsteg jag ångrar. Förlåt.