tisdag 5 juli 2011

Gränsen mellan personlig och privat

Jag har funderat lite på det ett tag, just den gränsen och hur olika människor har olika sätt att se på det hela.

Jag har en bekant som berättar väldigt mycket om sig själv. Lite väl mycket kan jag personligen tycka. Redan första gången vi jobbade ihop fick jag veta intima detaljer om personens familj, ex, partner och hela fadderuttan. Jag blev lite ställd av det hela och tyckte att situationen blev småjobbig. När jag tog upp det hela med en vän för att få lite råd sa hon Petra, det kan hänga ihop med att du sällan berättar privata saker om dig själv, man får fan dra ur dig en del. Man lär känna dig till en viss del men sen tar det stopp. Vilket hon har en klar poäng i, jag släpper ogärna människor nära och kan tycka det är ovant att personer berättar så intimt om sig själva. Just på jobbet berättar jag så lite som möjligt om mig eftersom jag jobbar på en väldigt liten arbetsplats där skvaller lätt uppstår.

Hur reagerar ni när kollegor delger er sitt liv så snart? Var drar ni själva gränsen, om ni har någon?

6 kommentarer:

Barbro Binda sa...

Om kemin funkar flödar det bara på, men annars är jag ganska restriktiv med det privata. Fast ibland får jag bara sån lust att chockera-provocera och då slänger jag ur mig nåt för att få en reaktion. Ganska spännande faktiskt, prova du också :-)

greken sa...

Vad kul att det är kärlek i luften Petra!!! Jag har också svårt för kollegor som berättar en massa privata saker. Jag är som du och berättar knappt intima grejer för mina vänner.. :-)

Anonühm sa...

Ibland är det chockerande, men det kan vara underhållande. Man får sila snacket och suga i sig godbitarna som vore de en perfekt kyld Chablis. Själv är jag mycket privat utom till nära vänner.

Fisken sa...

Visst är det en paradox? Jag är nog lite som du. Jag upplevs som rätt öppen men håller hårt i det jag själv tycker är privat.

Ms Spider sa...

Den gränsen är väldigt stark och väldigt tydlig... Kollegor får berätta vad de vill, jag håller mig privat.

Prinsessanadia sa...

Jag tycker det beror helt på hur personen är och hu bra vi kommer överens. Ibland så känner jag direkt att jag klaffar med människor och då har jag inget problem med att prata "privata" saker. Men man känner ju av om personen tycker att det är en obekväm situation, och då borde man kanske hålla det på en arbetskamrat-nivå.

http://www.prinsessanssmycken.se