Jag byter sjukvistelseort

Idag drar jag till Alvesta för att bo hos Systeryster A i ett par dagar. Måste kurera mig rejält. Ska bli skönt att slippa mamma också. Står inte ut längre. Jag känner mig mest irriterad på henne och hennes fobi mot att hennes dotter inte är straight. Orkar inte se hur hon stelnar till när hon ser att jag läser Smålandspostens uppslag om Gay och Pride. Att hon inte kan komma med någon annan respons än "det blir mycket jobb det" när jag berättade om projektet vi spånar på i RFSL Ungdom Stockholm. Jag orkar inte med längre att hon blir mörk i blicken när jag såg vackra fröken C. Eller hur hon konstant tjatar om R. Bara för att vi är tillsammans betyder det inte att vi är ihopväxta.

Jag räknar dagarna till jag slutar och kan åka hem igen. Jag blundar mentalt när pappa ser besviken ut för att jag inte planerar att stanna några extra dagar. Men hur ska jag förklara paniken och ångesten jag har bara vid tanken på att stanna? Att jag inte vill vara här med någon som inte kan acceptera den jag är och som jag inte vill ska få kalla sig för min mamma? Jag orkar inte hoppas längre på att hon kommer ändra sig och sina åsikter.

Det här blev inget solskensinlägg men det är okej ibland. För just nu är det så här jag mår.