FF in da house!

Föräldrarna är bortresta. Jag älskar det. Nu kan jag skrota runt halvnaken om jag skulle vilja, lyssna på Ramones på hög volym utan att någon klagar och det bästa av allt, se alla mina favoritprogram på tv:n. Kunna slänga upp fötterna på bordet och måla naglarna var jag vill i huset. Men icke. Istället vattnar jag plantor. Klipper gräs. Tvättar. Viker nämnda tvätt. Jobbar lite mer än heltid.

Vissa dagar gillar jag inte att vara vuxen. Vad gillar ni inte idag?

Om att inte kunna bli placerad

I lördags träffade jag en snubbe på en fest. Vi brukar springa in i varandra på fester. Sist såg han mig djupt in i ögonen, la huvudet på sned och sa fan Petra, jag kan inte placera dig i någon kategori! Varför är det så?

 Jag blev lite paff, det måste erkännas. Kategori, vaddå för kategori? Jag menade på att det är väl inte hela världen, att han inte kunde sätta in mig i något fack. Men jo, han tyckte det var väldigt jobbigt. Räcker det inte med att jag är Petra? kontrade jag. Nej, det gjorde det inte. Han kände ett starkt behov av att faktiskt kategorisera in mig.

Men varför är det så här? Varför känner så många ett behov av att placera in andra i speciella fack och tycker det är jobbigt när det inte går?

Jag jobbar med dejtingservice

Det verkar så ibland. Inte så att det är jag som förmedlar servicen utan jag är den som blir utsatt.

En kollega kom och var jätteglad. Hon hade hittat en jättesnäll människa åt mig och var lyrisk när hon skulle sälja in honom.

Han är supersnäll! Har två barn. Ett par år yngre än dig. Ungarna alltså. Rätt blyg. Totalt livrädd för tjejer. Inte alltid så social. Men han är snäll!

Jag tror att hon får finslipa lite på sina försäljningsargument.

Har ni varit med om några matchmaking-försök gone wrong?

Man är väl ingen kärring heller!

Jag är fortfarande seg efter igår. Lördagsmys med en påse Polly lockar. Eller, det var planen. Sen ringde kompisen från igår.

Så nu är det bara att ladda för ny fest. Lite bakisseghet ska inte få hindra mig!

Att man aldrig lär sig....

Jag skulle ha en lugn hemmakväll igår. Smått trött efter jobbet såg jag fram emot lugnet. Sen ringde en kompis och tyckte att det här med att öla vore en bra idé. Jag kände mig som femton igen när jag tog öl från pappa. Men jag frågade om lov den här gången. Papsen ja, räddaren i nöden. Mannen som körde olovligt fort för att hinna ikapp bussen jag missat med någon minut.

Väl ute på krogen kläckte ena vännen den otroligt bra idén om tequila. Som jag älskar. Inte lika mycket dagen efter dock. Efter ett par stycken vinglade jag iväg till nattbussen och däckade. Hade noll koll på om jag missat min hållplats när jag vaknade till. Vilket jag inte hade gjort som tur var.

Så nu sitter jag i soffan, är halvdöd och undrar när ni kommer hit med B&J cookie dough, Ramlösa och saltlakrits åt mig.

Viktigt meddelande

Alla ni som har mitt nummer och som inte finns på facebook, smsa mig så jag får era nummer igen. Jag har loosat alla.

Slut på meddelande.

Jaha, är det redan dags igen?

Dags för fotografering till nytt id-kort. Jag gjorde det här för fem år sedan. Måste jag genomlida det igen?

Fast å andra sidan, jag har dragits med hejjagserutsomenbarnätandegalningsomälskarattrullamigiblomjord- kortet ett bra tag. Kan vara skönt med en ny bild. Hur många bildförsök får man på sig egentligen?

Vill bli sedd?

Det finns en signatur, Bo Grapenskog, som skickar in insändare till var och varannan tidning. Ibland handlar det om kötthalten i korv. Andra gånger handlar det om unga kvinnors klädstil, att den inte är så fin.

Rubriken, samma som ovan, fångae min blick idag när jag läste Smålandsposten. Jag fortsatte läsa när jag insåg att den handlade om tatueringar. Bo Grapenskog ansåg att små enstaka tatueringar som är placerade på diskreta ställen inte är så farligt. Men personer som har på hals och armar väcker stor uppmärksamhet. Det kanske är avseendet skriver signaturen. Eller så tycker man det är snyggt tänkte jag.

Som avslutning skrev signaturen Men finns det inget annat sätt man kan väcka uppmärksamhet på? För man kan ju diskutera om det ser vackert ut eller inte. Jag skulle snarare vilja ställa en motfråga till Bo Grapenskog. Anser du det är bättre att väcka uppmärksamhet genom att skriva en drös med, i mina ögon, meningslösa insändare? Jag, notera att detta är min personliga tolkning, tvivlar på att majoriteten av alla tatuerade människor gör detta för att väcka uppmärksamhet. Jag tror snarare att dessa människor gör tatueringar som dom anser är snygga och placerar dessa på kroppen där dom tycker det ser bäst ut.

Vad jag vill ha sagt med hela den här utläggningen om Bo Grapenskog är att jag tror det är signaturen själv som vill bli sedd via sina triviala insändare. För man kan ju diskutera om det ser vackert ut eller inte.

Mobilhumor

Jag skulle skriva in ordet flummigt i ett sms. T9 gav förslaget elton.

Tja, vad är skillnaden?

Blodad tand?

Jag vill åka till varmare breddgrader. Helst nu. Allrahelst redan igår.

En vecka i Azorerna kanske? Det vore något. Plaska runt i vattnet. Kanske hyra en cykel och susa runt. Få en ny bästis - solskyddsfaktor 50. Kanske införskaffa mig en snygg solhatt. Kan nästan se framför mig hur jag glider runt i flätade kilklackar, en sommarklänning, stora solglas och en hatt på en cykel längs slingriga vägar. Om jag kan få ledigt vill säga.

Visst hjälper ni mig att driva en kampanj gentemot chefen så jag får ledigt?

Du vet att du är trött när...del dinklantskalleattdualdriglärdig

...Du somnar på bussen och vaknar inte förrän människan jämte dig petar lite försiktigt på dig och undrar om du kan ta bort ditt huvud från personens axel eftersom personen ska gå av nu.

På sjukhus kan man dö av tristess

Tjugo minuter räcker. Jag vill hem nu. Tack och lov är jag bara en besökare. Mer deprimerad miljö får man leta efter.

Jag är före - under - och efterbilden

Flera glas rödvin, fyra timmars sömn och en hes röst senare.

Huden. Den är din att röra Huskatt.

I am the light.

Där rann det till!

Jag måste se över mina kvällsrutiner. Ibland misstänker jag att jag får i mig någon form utav substans som inte är bra för mig.

Vid fyra-tiden i morse vaknade jag helt kallsvettig. Jag drömde att allas vår mys-Ernst Kirchsteiger gick en brottningsmatch mot Fisken. Båda inrullade i sådandär smällande bubbelplast. Där låg dom och halkade omkring i olja. Spände sina bleka gubbkroppar som glänste utav tryffelolja. Ivrigt påhejade av Hugh Heffner.

Vilket slöseri på fin olja! var det första jag tänkte innan jag förstod vad det var jag hade drömt. Sen sov inte jag så mycket mer. Livrädd för att drömmen skulle komma tillbaka.

Ska jag vara ärlig tror jag att bloggandet förstört mitt liv. Jag hade inte sådana här sjuka drömmar på tiden innan bloggen gjorde entré.

Jag ser det som min fasterliga plikt

Jag var barnvakt igår åt mina två brorsbarn. Efter en stunds lekande där vi avhandlade häst (jag), hålla i händerna och snurra tills någon blir yr (jag), monsterkanin (jag) blev det lite trötta miner (från mig) och glass utlovades. Den 6,5-åriga flickan ville måla sina naglar och botaniserade glatt bland alla mina flaskor. Den 5-åriga pojken blev eld och lågor, ordnade alla i färgordning och ville också ha sina naglar målade.

Men du är ju pojke! Pojkar kan inte ha målade naglar! sa 6,5-åringen. Sen följde en lång pedagogisk utläggning från min sida om att det är okej att pojkar har målade naglar. Om man tycker att man är fin, får man klä sig och måla naglarna precis hur mycket man vill. Precis som att ha rosa kläder om man är kille och ta på sig en klänning om man vill. Berättade för dom små liven på den tiden när gammelfarmor var ung var det väldigt ovanligt att flickor hade byxor utan bara hade kjol men att nu är det inget konstigt att tjejer har jeans. Varför är det då så konstigt om en kille vill ha målade naglar? 6,5-åringen verkade sätta igång en tankeprocess och grunnade tyst för sig själv.

Sen åt vi glass och hjälpte 5-åringen att välja ut ett fint lack.