Här sitter jag och spanar

På hundar alltså.

En del av mig fullkomligt skriker efter att skaffa en vovve. Helst en golden eller labrador. Eller kanske en bichon frise. Tänk att alltid ha någon som möter en i dörren, någon att gosa och leka med. Och någon som måste ut i ur och skur, som ska tränas, stimuleras och tas hand om konstant.

Tanken på hund växte sig större när jag fick veta att jag ska få större lägenhet. Har alltid tyckt att ha en hund på 21 kvm är inte okej alls. Men när jag får 40...

Sen är det ju det här med tid. Jag har inte tiden som krävs för att göra det bra för hunden. Kan inte ta med den överallt och lämna den ensam går inte så många timmar i sträck.

Nej, hund får vänta i ett par år. Men drömma kan man ju alltid...

Oh happy day!

Jag har fått en ny lägenhet! En stor en, nästan 40 kvm. Alltså nästan dubbelt så stor som den jag har nu, betydligt lägre hyra och den ligger i ett område jag känner till väl. Den ligger på andra sidan gatan.

Men det bästa av allt, jag slipper insyn! Alla som går förbi min lägenhet nu har fullkomlig insyn men det kommer jag slippa!

Jag vet inte riktigt vad som hände

Igår var jag på middag med RFSL Stockholms styrelse. Italienska stället Haga Deli blev det. Jag åkte hem tidigt efter att ha ätit gudomligt god pasta och ett glas rödvin till det. Och hemma tänkte jag stanna.

Sen får jag ett sms och helt plötsligt står jag i högklackat på Patricias dansgolv. Dansar som om det inte finns en morgondag. Sjunger med i varje schlagerlåt. Delar ut luftkyssar till människor jag aldrig tidigare har träffat men som jag blir bästa vän med i toakön. Där och då lovar vi varandra att vi visst ska hålla kontakten och gör upp storslagna planer med varandra för Pride. Allt sker under fem minuter.

Jag dansar med en dragqueen som är fascinerad utav mina bröst. Till tonerna utav Alexander Rybaks Fairytale får jag veta att mina bröst är dom snyggaste tuttarna Drottningen har sett som är naturliga. "Äsch, dom här gamla sakerna" skrattar jag. Sen tar vi en tequila ihop. Bartendern blinkar mot mig och jag tycker att hon har en riktigt snygg rumpa. "Om jag hade varit singel..." tänker jag och tar min Heineken för att dansa tills lamporna tänds.

Allt avslutas på McDonalds i Slussen. Det är jag och bögarna. Skrattar över en cheeseburgare och schlagern hörs fortfarande i mitt huvud. Ser mitt gamla heteroragg i vimlet. Vi vinkar och ler det där speciella leendet som säger att vi båda tycker det här är pinsamt och inte vet vad vi ska göra. Att säga "du, förlåt att jag drog sådär för 1½ år sen men din rumskompis gav mig the creeps men jag tänkte på dig ibland och jag tror att vi skulle ha blivit bra, du och jag men det var nog ändå bra att jag bara stack den morgonen" kändes inte som en bra grej. Jag blev glad när han såg åt ett annat håll och såg på någon annan.

Nattbuss hem. Fjortisarna skriker. Någon har tittat på någon annans tilltänkta ragg. Någon tjej gråter. Skriker "din jävla fitta, du ska alltid förstöra!". Jag pratar med R som sitter på flygplatsen. Han ska till solen och jag ska hem till en tom säng.

Utanför min dörr står tidningsbudet redo att stoppa ner min Dagens Nyheter. Jag är full. Lutar mig mot dörren och får tidningen i handen. Småprat. Men jag vet inte riktigt vad vi säger. Tidningen slänger jag på golvet så fort jag har låst dörren. Blåsan gör sig plågsamt påmind. Däckar gör jag i sängen redan innan jag har fått av mig kläderna med tv:n på.

Lösningen på problemet

Jag kommer dra söder ut över påsk. Till Tingsryd vill säga. Jag fixar inte att vara ensam. Inte just nu iaf.

Nu var det dags igen!

Jag är gräsänka. I 1½ vecka. Och jag hatar det. Ja, det är jätteskönt för R att få resa iväg, träffa sin familj, sola, bada och blablabla. Men jag då?! Vem ska nu pilla i mitt hår, lyssna på mitt gnäll, ge mig fjärilspussar på kinden och bita mig i näsan? Det kunde han ha tänkt på innan han reste iväg Gran canaria eller vad det nu var.

Jaja, jag får väl passa på att läsa (sådant som inte är kurslitteratur) lite nu när jag helt plötsligt har tid över och klura på vad det är för present jag ska få när han kommer hem igen.

Jag tror hjärtat stannade ett par gånger

Idag fick jag lite andra uppgifter på jobbet, nämligen att vara seminariumvärdinna. Låter så jävla glassigt. Jag såg framför mig hur jag skulle glida i korridorerna som anses vara lite smått heliga för att visa besökarna rätt. Jo tjena. Det innebar att stå ute i snålblåsten, påbyltad och pricka av namn på en lista. Träffade trevliga människor dock.

När jag och min närmsta chef gick igenom lite saker innan det var dags att gå ut fick jag världens tunghäfta. Ägaren him self gick förbi och började prata, i tron om att jag var potentiell kund. Vad han sa gick inte in i huvudet innan jag stammade fram att jag jobbar där. Jag fick panik när han fortsatte prata med mig. Jag fick inte fram något vettigt alls! Allt vad hyfs heter hade jag också glömt och presenterade mig inte. Herregud, en utav Sveriges rikaste och mest inflytesrika inom finansvärlden, som är väldigt bra att hålla sig på god fot med för han kan ta en långt, stod och pratade med mig. Jag var vettskrämd och såg ut som en tomat i ansiktet. Efteråt skämdes jag som fan. Det är inte mycket som kan rubba mig men han lyckades jävligt bra.

Jag hade tur som träffade på honom igen när jag stod ute i kylan. Försökte förklara lite fint att jag hade varit oartig tidigare. Han skrattade mest och sa att jag verkar trevlig. Sen gick han.

Tror att jag fortfarande är lite chockad.

Och där gick min revolt i stöpet

Jag tuffade till mig och körde på kofta idag igen på jobbet och var osminkad. På plats fick jag veta att jag ska hjälpa marknadsavdelningen på ett seminarium i morgon. "Det är väldigt hårda krav på klädsel där" sa min chef och tittade lite menande på mig.

Jag fattar piken. Kavajen ska aldrig mer lämnas hemma och sminket ska vara på.

Petra gör revolt!

Igår lämnade jag kavajen hemma. Istället hade jag en kofta på mig när jag jobbade.

Jag kände mig lite wild and crazy faktiskt.

Det är faktiskt inte ofta det händer

Jag läser mycket och gärna, dock är det sällan jag läser en bok som jag gillar och vill läsa igen. Nu har det hänt. Vi i villa av Hans Koppel. Det som egentligen fascinerar mig mest är att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför jag gillar den så mycket. Men den fångar mig ordentligt. Kanske är det att Hans Koppel skriver om ångest i ett liv som har alla förutsättningar att bli så jävla bra men ändå går fel?

Jag ger mig tusan på att många utav alla tankar och skumma idéer huvudpersonen har, i sitt övre medelklassliv har alla någon gång tänkt. Och han skriver det bra. Utan att överdriva eller försköna något. Hela boken känns bara så naturlig på något vis.

Jag gillar't.

Det är en underbar dag ute!

Solen skiner, lite kyligt men blåser inte så mycket. En perfekt dag att vara ute! Kanske ta en springtur om spåren har tinat. Ta en liten promenad. Få lite färg på kinderna.

Men inte jag. Nä, jag storstädar.

Helgen

Jag orkar inte riktigt skriva idag. Men här
spenderade vi helgen och firade R, som fyllde 29 igen,
Södertuna slott.
Tack Fisken för det tipset!

Tummen upp för det.

Tänk om det varit sommar, då hade vi haft
en underbar sjöutsikt och inte en massa is.
Ja, jag vet att mobilen syntes, fick inte öppna
fönstret för R som hävdade att han skulle
frysa ihjäl då. Mes.

Vi tröttnade på att ha snöbollskrig (jag vann)
och gick lite på isen.

Ja, vaddå? Alla andra bloggare fotar ju sin mat.
Här är den första förrätten, tonfisk.

Vi fick fel förrätt, här är den vi egentligen skulle ha,
Bambi.

Och så lite piggvar, polenta med parmesan och
svartrötter till det.

Här har det funnits flera goda ostar från deras
ostbuffé.

Det hela avslutades med rabarbersoppa, biscotti
och vaniljparfeit. Sen orkade jag inte resa mig.

R tycker att jag ser så jävla rolig ut på på morgonen.
Själv skulle jag bli livrädd om jag vaknade till den här synen.

Det var inte ischias

Jag hade sträckt rumpan.

Hur fan lyckades jag?

Oh the sweet pain!

Jag tror att jag har fått min ischiasnerv i kläm. Det gör jävligt ont kan jag meddela. Kan nästan inte lyfta höger ben. Vilket gör småsaker, som att klä på mig, väldigt spännande. Igår tog det mig tolv minuter att få på mig byxor och strumpor. TOLV minuter!

Hur det är att gå i trappor ska vi inte ens gå in på. Jag är bara glad att det finns hiss på jobbet.

Det här gör mig ännu mer övertygad om att jag är en bra bit äldre än mina unga 22 år.

Jag tror nästan att jag har ett starkt sjätte sinne. Bokade in en tid hos naprapaten för en vecka sen, ska dit idag, bara för att jag kände på mig att jag säkert skulle ha ont.

Hoppas innerligt att hon kan fixa till det. I morgon åker jag och R iväg. Lägligt nog. Jag vill inte proppa i mig Voltaren som om det vore godis bara för att kunna klä på mig.

Wish me luck.

Petra, pensionären

Jag känner mig uppriktigt sagt som en pensionär. Jag totaldäckar vid elva, som senast, vaknar oftast pigg vid halv sju och tycker det är rätt skönt för jag får så mycket gjort. Herregud. För något år sen brukade jag trilla in halv sju på morgonen, somna med kläderna på och ett par timmar senare var jag redo för party eller föreläsning igen. Heelsen var på konstant och om jag hade lite ont i fötterna, vad gjorde det? Var bara att svepa en tequila till och så var det problemet ur världen.

Om jag ska gå ut och festa nu sneglar jag längtansfullt mot mina gympadojjor, för dom är så bekväma. Klackskorna står vackert uppradade eller ligger i sina kartonger och längtar efter att få se klubbens neonljus igen. Nu föredrar jag nästan att stanna hemma, dricka ett gott glas vin, äta några goda ostar och läsa lite. Herregud, man kan tro att jag är 52, inte 22.

Jag känner mig som en gammal tant när jag längtar efter den dagen jag får käpp. Bara för att kunna slå alla jävligt otrevliga ungdomar på smalbenen. Jag kommer gå bananas dagen jag får käpp. Och jag kommer njuta av varenda sekund.

Största tantvarningen, enligt mig själv, är att jag har börjat använda läppstift. Börjar man använda läppstift kan man inte bli mer tant tänkte jag för något år sen och kladdade på ett lager läppglans till för att känna mig ung igen.

Det är bara att inse, jag har blivit tant.

Tisdagen i bilder

Att se så bra ut som jag gör är en
investering i tid

Jag skäms faktiskt.

Skvallerläsandet uppvägdes av
klassikern "Lolita". Som jag
faktiskt rekommenderar.

Jag fick nya piller. P-piller den här gången som jag
inte trodde jag fick äta. Men nu jävlar ska
det bli ordning på både humör och sexlust.

Sen köpte jag en rosa tunika.
Jag är fortfarande chockad.

Jag tror att R designade den här.

Sen var jag på gymmet. Det var jag och snubben
som alltid är där.

Att träna är farligt. Det har jag alltid sagt.

Att se vad som är träningskläder och vanliga
kläder är fan inte lätt när allt är svart.

Dags för årets första medlemsträff! Vi gjorde
det vi är bäst på - fika och mysa. Höjdpunkten var
när jag och Therese spöade andra laget i TP.

Skön promenad till T-centralen och Hemköp.

Jag läste mig till sömns. Lovande bok.