Blodad tand?

Jag vill åka till varmare breddgrader. Helst nu. Allrahelst redan igår.

En vecka i Azorerna kanske? Det vore något. Plaska runt i vattnet. Kanske hyra en cykel och susa runt. Få en ny bästis - solskyddsfaktor 50. Kanske införskaffa mig en snygg solhatt. Kan nästan se framför mig hur jag glider runt i flätade kilklackar, en sommarklänning, stora solglas och en hatt på en cykel längs slingriga vägar. Om jag kan få ledigt vill säga.

Visst hjälper ni mig att driva en kampanj gentemot chefen så jag får ledigt?

Du vet att du är trött när...del dinklantskalleattdualdriglärdig

...Du somnar på bussen och vaknar inte förrän människan jämte dig petar lite försiktigt på dig och undrar om du kan ta bort ditt huvud från personens axel eftersom personen ska gå av nu.

På sjukhus kan man dö av tristess

Tjugo minuter räcker. Jag vill hem nu. Tack och lov är jag bara en besökare. Mer deprimerad miljö får man leta efter.

Jag är före - under - och efterbilden

Flera glas rödvin, fyra timmars sömn och en hes röst senare.

Huden. Den är din att röra Huskatt.

I am the light.

Där rann det till!

Jag måste se över mina kvällsrutiner. Ibland misstänker jag att jag får i mig någon form utav substans som inte är bra för mig.

Vid fyra-tiden i morse vaknade jag helt kallsvettig. Jag drömde att allas vår mys-Ernst Kirchsteiger gick en brottningsmatch mot Fisken. Båda inrullade i sådandär smällande bubbelplast. Där låg dom och halkade omkring i olja. Spände sina bleka gubbkroppar som glänste utav tryffelolja. Ivrigt påhejade av Hugh Heffner.

Vilket slöseri på fin olja! var det första jag tänkte innan jag förstod vad det var jag hade drömt. Sen sov inte jag så mycket mer. Livrädd för att drömmen skulle komma tillbaka.

Ska jag vara ärlig tror jag att bloggandet förstört mitt liv. Jag hade inte sådana här sjuka drömmar på tiden innan bloggen gjorde entré.

Jag ser det som min fasterliga plikt

Jag var barnvakt igår åt mina två brorsbarn. Efter en stunds lekande där vi avhandlade häst (jag), hålla i händerna och snurra tills någon blir yr (jag), monsterkanin (jag) blev det lite trötta miner (från mig) och glass utlovades. Den 6,5-åriga flickan ville måla sina naglar och botaniserade glatt bland alla mina flaskor. Den 5-åriga pojken blev eld och lågor, ordnade alla i färgordning och ville också ha sina naglar målade.

Men du är ju pojke! Pojkar kan inte ha målade naglar! sa 6,5-åringen. Sen följde en lång pedagogisk utläggning från min sida om att det är okej att pojkar har målade naglar. Om man tycker att man är fin, får man klä sig och måla naglarna precis hur mycket man vill. Precis som att ha rosa kläder om man är kille och ta på sig en klänning om man vill. Berättade för dom små liven på den tiden när gammelfarmor var ung var det väldigt ovanligt att flickor hade byxor utan bara hade kjol men att nu är det inget konstigt att tjejer har jeans. Varför är det då så konstigt om en kille vill ha målade naglar? 6,5-åringen verkade sätta igång en tankeprocess och grunnade tyst för sig själv.

Sen åt vi glass och hjälpte 5-åringen att välja ut ett fint lack.

Jaha, var det så du menade?

Höhö, fick du något under semestern eller? sa kollegan och flinade mot mig.

Jag nickade. Inflammation i ena stortån, vattenblåsa på vänster lilltå och en vagel under ögat svarade jag. Det var tydligen inte så hon menade. Men det är det närmsta "att få något" som jag kommer i dessa dagar.

I'm coming home!

Raraste Mupp ringde från Stockholm och spädde på min hemlängtan. Så pass mycket att jag fick chefen att ge mig ledigt 3e-7e juni.

Raringar, vet ni vad det här innebär? Jag kommer att förgylla Stockholm igen!

Välkommen till verkligheten Petra

Ord. Bara ord. Ändå verklighet. Det enda som syns på min skärm. Inbox (1). Lätt att klicka upp. Desto svårare att stänga ner.

Hur känns det att vara så pervers? Du äcklar mig!! Hela din sort äcklar mig!! Världen skulle vara så jävla bra om inte sådana som du fanns! Ni tror bara att ni har rätt till en massa saker. Har du någonsin tänkt på att ni är ett enda stort genetiskt fel? Fy fan alltså! Jag hoppas att naturen gör det enda rätta och utrotar er!

Ibland önskar jag att jag vore hetero.

Petra åker på nya äventyr!

Okej, kanske bäst att varna att det kommer bli mycket text. Och bilder.

I torsdags bar det alltså av. Mot Polen. Mot spa och avkoppling. Och jag var glad att jag hade en hytt. Jag plus båtar plus tidig morgon är ingen bra kombination. Sex timmar senare insåg jag att jag hade med mig alltför få böcker.

Det var en trött Petra som stupade i sin smått obekväma hotellsäng på torsdagskvällen kan jag meddela. Och småfull. På ett glas vin. Jag skyller på tröttheten.

Fredagen kom och jag hade alla mina behandlingar framåt kvällen. Jag hade en stad att utforska. Hade märkt ut allt noga på en karta som skulle ses. Snörade på mig Conversen och begav mig ut.

Om jag gick vilse? Klart jag gjorde. Jag hann knappt mer än utanför dörren innan jag inte riktigt hade koll på vart jag var eller hur jag skulle gå. Tröstade mig med att säga till mig själv att det är ingen riktig semester om jag inte går vilse. Och jag hamnade inte i några knarkkvarter den här gången.

Men, tack vare att jag gick vilse hittade jag en park. Eller en skogspark snarare. Jag trivdes rätt bra där. Men det var för att där slapp jag tänka på att smörja in mig med solskydd.

Jag gick där, fotograferade, tittade på statyer, läste där jag satt på en parkbänk och kände mig ovanligt harmonisk. I hemlighet ville jag också klättra runt på statyerna som alla andra barn.

Ett av mina mål med promenaderna var att hitta Tornet. Stort vackert torn man kunde fika i. Och vila fötterna. Enligt kartan iaf. Jag har för övrigt lärt mig läsa en karta nu! Herregud vad min gamla idrottslärare Inger skulle ha varit stolt.

Alltså. Jag har ju spenderat mina eftermiddagar på sämre vis. Utan att tveka. Kände mig som en turist ut i fingerspetsarna. Converse som dolde plåstrade hälar. Översatt litteratur. En karta jag nyss lärt mig läsa. Sorry, I only speak english sa jag när någon annan turist frågade mig något på sitt språk.

You are a writer, oui? sa den ensamma fransmannen vid bordet en bit bort. Han såg skeptiskt på mitt slitna och nästan fullklottrade block när jag skrattade fram ett nej. Han var på tjänsteresa. På flykt från kollegorna, jagandes efter egentid. Han sa mitt namn om och om igen. Frustrerad över att inte få till stavelserna rätt. I think you are like a butterfly, beautiful but noone can keep you, non? Han såg rakt på mig. Jävla hobbypoeter till fransmän tänkte jag fördomsfullt. Han kysste mig farväl. Höger vänster höger. Skrattade när jag missade och träffade örat.

 Två och en halv kopp té senare. Det var det som rymdes i den lilla kannan. 222 trappsteg upp. Fast jag fick det till 217. Kanske glömde jag räkna när jag kom ihåg att andas.

När jag stod där uppe i tornet kände jag mig lite som Rapunzel. Redo att slänga ut mitt långa hår. Fast jag har inget långt hår. Och ingen prins/prinsessa att slänga ner det till. Så jag gjorde helt enkelt det jag gör bäst. Ser söt ut. Då löser det mesta sig.

Fredagens kväll och det var dags för skönhetsbehandlingar. Jag trodde jag skulle börja gråta när jag kände hennes fingrar som smekte mitt ansikte. Det var längesen någon rörde mig så mjukt. Vilket fick mig att känna mig patetisk. Som jag ofta gör i pms-tider. Fem timmar senare stapplade jag ut. They call me the Eye. The Crazy Eye mumlade jag till mig själv när jag såg mig i spegeln.

Herregud, hur längesen var det egentligen som jag var ensam? Ensam på riktigt. Inte bara bakom en stängd dörr. Flortunna vita spetsgardiner som mjukt rörde sig framför min balkongdörr. Jag kände mig alltför harmonisk och blev inte ens det minsta irriterad över duvorna som kuttrade utanför.

Jag gillade min balkong. Där satt jag ibland. Drack öl. Läste. Njöt. Tittade på människor. Stod emot mina impulser att dra upp linnet för att lufta Berit och Agda. Flickorna ja. Dom var också med och fick behandlingar. Förvånande nog, Jag har fått helkroppsmassage flera gånger här i Sverige. Inte en enda gång har dom ägnat tid åt tjejerna. Snarare tvärtom. Omsorgsfullt lagt en handduk över och varit noga med att inte röra. Så var det inte här. Massören gick hårt åt på Berit och Agda. Efter att chocken lagt sig lite gick jag till stranden.

Fin strand bara ett par hundra meter bakom mitt hotell. Jag var rätt lycklig när jag satt där. Ännu lyckligare blev jag när jag upptäckte mannen som sålde jordgubbar. Det röda guldet enligt mig. Där satt jag, med tårna i sanden, en bok i handen, jordgubbe i den andra. Man kan nog säga att överlag har jag känt mig sällsynt lycklig under semestern.

Det är så skönt att vara hemma igen

Pappa: Jag trodde att man skulle bli snygg av att åka på spa?
Jag: Jaha, och den där har du fortfarande inte skickat till nödslakt mamma?

Mina små honungsbin

Jag är hemma igen! Är så pass trött efter tretton, nästan fjortons timmars resande att jag inte kan sova.

I morgon mina vänner kommer berättelsen om när Petra åkte på spa med tillhörande bilder.

Saker som gör ont i hjärtat

Det finns människor som vill att homosexuella ska dö. Det är fleras verklighet. Att vara rädda för att bli misshandlade, diskriminerade, mördade, endast för att man blir kär i "fel" person.

I Uganda kan det snart bli lagligt att döda homosexuella. Det kan även bli lagligt att döda homosexuellas familjer och vänner. För att verkligen markera hur fel det är att vara homo.

Gör som så många andra - skriv under protestlistan. Visa att det snarare är Ugandas regim det är fel på, inte homosexuella och deras nära. Och det är viktigt att du skriver under NU!

Det är du. Det är alltid du

Jag tycker att när vi inte vet vad vi ska säga, då kysser vi varandra sa personen på andra sidan bordet och jag kände mig som världens mest ointressanta människa.

Vet ni vad det är för dag idag?

Det är dagen när jag går på semester!

Jag är visserligen bara ledig en vecka men efter att ha jobbat åtta dagar i rad känns det som en ljuvlig bit av himmelriket.

(Och jag har fortfarande inte packat.)