Grannen ovanför har ett gäng ungar. Jag gillar dom inte. Idag blev det liv strax efter fem på morgonen. På min sovmorgon. Efter gårdagens pissiga start var jag inte sugen på en till. Herregud, jag behöver min skönhetssömn, är det för mycket begärt?
Åh, dom är ju sååå söta! sa en annan granne till mig häromdagen. Nej, det är dom inte. Småbarn är endast jobbiga, skrikiga och klängrankor. K jämförde barn med mitt jobb och tyckte det var en klockren liknelse. Eh, nej? Ja, jag tar hand om människor på mitt jobb som inte kan klara sig själva, det gör jag. Men det finns två stora skillnader. 1, jag får betalt. Nej, barnbidrag räknas inte som "lön". 2, jag kan gå hem. Det går inte med småbarn. Man slipper dom aldrig.
Dessutom är barn skitiga, snoriga och kräver alldeles för mycket uppmärksamhet för att jag ska palla med dom. Och dessa barnvagnar, h e r r e g u d! Glöm stridsvagnar, en förälder med en stor barnvagn är betydligt effektivare i strid, dom viker sig inte för något. Be om ursäkt när dom kör på någon gör dom inte heller.
Ni anar inte hur mycket jag önskar att antalet småbarn i vårt nya hus är minimalt. Vi slipper åtminstone ha en lekpark precis utanför fönstret. Man får vara glad åt det lilla.
2 kommentarer:
Du behöver härdas! Vi bestämmer att du tar mina två ungar ett par veckor i jul. Ja?
Inga konstigheter. För mig såg kurvan ut så här - barnhat (intensivt) - egna barn (lyrisk för att de var så skojiga personer) - barntröttma (när de egna växer minskar min tolerans för okända små). Jag tycker att det är fullt naturligt att inte vilja bli förälder, stå på dig. För mig blev det en upplevelse som jag inte vill vara utan, men det är personligt!
Skicka en kommentar