Vissa dagar kommer jag till en punkt när det inte går att ignorera smärtan längre. Jag har den konstant, vissa dagar mindre, andra mer. Idag är en sådan dag när det är mer och lite till. Bitmärken i läppen för att inte börja gråta av smärta och skam på jobbet när jag inte ens kunde skruva loss en bult. En likadan min kollega fick loss på nolltid.
Svullna fingrar. En svullen handled. Pulserande smärta. En pillercocktail min läkare troligen inte skulle rekommendera. Men det hjälper. En liten stund. Och den stunden, jag kan inte beskriva hur underbar den lilla fristaden är.
1 kommentar:
Känner igen känslan. Jag väntar in i det sista, plågar mig själv, men när jag inte kan sova pga smärtan, då åker Citodonen fram och det värsta försvinner. Sen kan jag somna åtminstone.
Hoppas det känns bättre nu!
Skicka en kommentar