Och så håller vi några tummar

I morgon ska jag på jobbintervju. Förhoppningsvis ska jag på en annan snart på en psykavdelning, det verkar lovande.

Och vi hittade ringar i lördags. Nu står vi och väljer mellan tre olika par. Lite beslutsångest är det allt.

Sing halleluja!

Jag har precis gått av mitt nattpass, är trött som fan, trängs på en buss som är full utav människor som uppenbarligen har Stefan och Krister som stora idoler, dömt på hur dom pratar, men vad gör det? Jag ska ju på ringjakt!

Det är krig

Jag och K är på hockey. Han håller på motståndarna Luleå och jag, som är den vettiga utav oss, håller på Lakers.

Med andra ord kommer det bli en tryckt stämning hemma ikväll.

Ibland är livet för jävligt

Ni vet, när man bantar och choklad är totalförbjudet dom första veckorna? Att bara liksom ens snegla åt hyllorna med choklad i affären är en stor jävla synd enligt dieten, ni vet känslan?

När mattidningarna man prenumererar på dimper ner i brevlådan dignar av diverse chokladtips, då känns inte livet så jävla roligt att leva längre.

Tja, vi får se hur det går alltså

Jag är ett kontrollfreak av rang, som dock har lugnat ner mig en smula. Men nu inför stundande förlovning och allt vad det innebär kryper den där kontrollmänniskan fram igen. Jag vet exakt hur våra ringar ska se ut, ska bara berätta det för K och hitta några som inte kostar runt 50 000 kr per ring. Den sista delen kanske kan bli lite knivig med tanke på mina krav, men jag försöker kompromissa, tro mig.

En kompis sa en gång att när tiden är inne kommer jag bli en riktigt jävlig bridezilla. Jag kan meddela att det redan är på väg att hända. Jag ska planera allt. Har precis klart för mig hur vi ska utbyta ringar, när och vad K ska säga. Det enda som egentligen sket sig var att jag hade väl inte planerat att bli friad till precis innan sömnen och jag trodde att han menade att vi skulle köpa ny säng. K i själva verket pratade ringar. Fast friad till blev jag inte heller, i slutändan blev det ett gemensamt beslut, vuxna som vi är. Men det är småsaker i det stora hela.

Bröllopet, som vi bara nuddat lite vid, har jag givetvis redan planerat. Två stycken bör jag tillägga. Hur vi än gör kommer jag säkert sura över att vi inte valde det andra.

Möhippan vill jag helst planera också samtidigt som jag vill vara ovetandes och bli överraskad. Men det måste bli en helg när jag är i Stockholm eftersom nästan alla mina närmaste vänner bor där.

Herregud, ibland blir jag så trött på mig själv.

Jag lever i misär

Lufthamn skrev häromdagen om flashiga mobiler som egentligen inte är så flashiga längre och undrade, vem är det som avundas alla mobiler nu när alla har en? Jag har svaret, det är jag.

Sen min mobil hamnade i tvättmaskinen och jag fick återgå till en gammal SonyEricsson som jag nästan skäms över att ens ha i min väska är det jag som kastar lystna blickar på alla teknikunder folk flappar med. Ärligt talat känner jag mig som den efterblivna kusinen från landet som anser att strumpor i sandaler och shorts upp till armhålorna är hetaste mode.

Det är lite hemskt egentligen att jag blivit så beroende av min HTC. Jag känner mig inte hel av att inte kunna kolla mailen, blogga, spela angry birds eller lägga något flashigt ord på Wordfeud längre.

Vad är ditt bästa tips för att koppla av?

Okej Karma, så här ligger det till

Jag vet att vi inte direkt har varit bästisar sista tiden, det vet jag. Att tvätta min mobil i tvättmaskinen var lite som en sparkkick rakt in i magen, det erkänner jag. Du sårade mig där Karma. Du kunde väl iaf ha svikit mig efter löning så jag slapp ha pappas gamla SonyEricsson? Att köra till Tingsryd en söndag och stressfika hos mina föräldrar för att sen susa till Växjö igen för att hinna se mina yngsta systersöner spela innebandy var inte så himla schysst heller. Du vet att jag inte gillar att stressa. Att gå den klassiska hbtq - och normronden med en kollega var inte heller direkt schysst. Inte en fredagskväll. Under Idol. Men jag antar att du tyckte att det var lika bra att ta den fajten?

Men vet du vad Karma, det är lugnt. Jag förlåter dig för allt. Det spelar ingen roll längre. Vet du varför? Jag ska nämligen förlova mig. Få saker du kommer göra den närmsta tiden kan påverka mitt humör.

Saker man inte kan göra med sin mobil del 1:

...Tvätta den i tvättmaskinen.

Jag nås numer endast via blogg, gmail eller Facebook. Förhoppningsvis har jag en ersättare i morgon och nås via mobil igen.

Honeypies, det är fredag!

Och jag har skittråkigt på jobbet.

Det är karma säger jag ju!

Vi fick inte lägenheten på Väster. Mannen tyckte vår var för stor och ville inte byta. Letandet fortsätter med andra ord.

Katten på jobbet hatar mig. Fullkomligt avskyr min blotta uppenbarelse. Jag hävdar att det är fel på katten, inte på mig. Han spottar och fräser så fort jag visar mig. Någon som vill ha en katt? Jag kan tom slänga in ett erbjudande om att jag lagar middag om ni tar fanskapet. Någon som nappar?

Japp, det är min karl det!

K- Haha har du sett vilka stora potatisar!
Jag- Älskling, det är pumpor...

Jag tror att han ska få börja vara med mer när jag lagar mat.

Well, what can I say?

Ni vet, det är en sådan dag då man faktiskt hamnar i rätt kö på Ica. Tills personen tre steg framför en ska sätta in pengar på kortet och kortet krabbar. Man ser hur kön man ursprungligen stod i springer förbi en som ett gäng afrikaner på fyramilsupploppet på OS. Då är man inte så himla glad längre.

Sen ni vet hur det är, det regnar ute, blåser och man längtar efter värmen i bussen och man ser ens bussar stå prydligt uppradade, redo att bordas, lyckan man känner just då. När man sprungit fram till bussen och möter en flinande busschaufför sim glatt berättar med ett hånflin på läpparna att ingen släpps ombord på minst tio minuter. Då känner man det kollektiva hatet från gruppen som står utanför och man undrar om vi människor trots allt kanske är besläktade med borgerna.

När busschauffören sen försöker muntra upp stämningen, när vi väl får kliva på, och frågar om det var skönt ute, det är då man vet, karma är en riktig jävla bitch.

Den unga Petras lidande

Jag gillar inte barn, det vet ni. Tonåringar är fan snäppet värre än snorisar. Speciellt på väg hem efter att ha jobbat natt. Skräniga jävla hormonstinna nyblivna gymnasieelever har invaderat bussen och hindrar mig från att sova. Eftersom jag börjar jobba vid fem i eftermiddag igen vill jag väldigt gärna få lite sömn. Men nej då.

Jag har bara lust att ställa mig upp och vråla att jag skiter i vem som har löshår, som var fullast i lördags och om hur jävla bakis hela bukten var. Om det nu är så satans jobbigt att vara bakis har jag ett tips - stanna hemma och spela Cluedo ungjävel.

Och nej, det är inte tufft att sitta med fordinskillarna ditt översminkade åbäke. Det är inte heller tufft att tugga tuggummi med öppen mun, det är enbart äckligt och borde vara straffbart.

Vad har du lust med idag?

Reality check!

Jag ska bli sambo. På riktigt. I en gemensam lägenhet. Inte bara halvt flytta in i hans.

För fyra månader sen var jag redo att flytta till Oslo och ett nytt spännande jobb. Idag är jag timvikarie på ett gruppboende som har en gnällig katt och om lite mer än en vecka får jag veta om vi får lägenheten. För jag ska bli sambo.

Livet är rätt roligt ibland

Eh ja...Jo men precis...

När kylan kickar in älskar jag mina strumpor utformade som fingervantar. Ett "finger" för varje tå, helt underbart. Jag som nästan konstant vill gå barfota har hittat rätt så att säga.

Neeeej! Jag har tappat min lilltå, den har trillat aaaav! skrek jag i panik i morse när jag såg att lilltåns strumpdel bara hängde och dinglade utan något innehåll. Min lilltå var puts väck.

Jag borde lära mig att lugna ner mig, ta ett djupt andetag och kolla så att lilltån inte smitit in i nästa tås ficka. Jag borde verkligen det.