Nu kan ni följa "Hos oss finns inga normer! Eller?"

Ja, jag vet. Jag har skrivit en hel del om projektet men det är mitt lilla skötebarn. Därför har jag och Linus skapat en egen blogg till projektet där ni kan ta del av lite mer ingående vad som är på gång och andra godbitar som kommer läggas upp.

Man ska aldrig ta ut glädjen i förtid

Min granne har inte alls flyttat. Det var hans ex-tjej som flyttade ut.

Nu ska jag tröstäta en lussebulle.

Är det fredag den 13e idag?

Det känns så iaf.

När jag väl kom ut från lägenheten för att bege mig till gymmet hör jag "Petta! Peeetta!" bakom mig. Det finns bara en person som kallar mig för Petta (han kan inte uttala Petra) och det är grannen som råstöter på mig. Det där med "nej, jag vill inte gå ut med dig för jag har redan en pojkvän" biter inte riktigt på honom. Mina försök till totalignorans har inte fungerat så bra heller. Ofrivilligt sällskap till pendeln mao, som tur var ringde R innan jag började gnissla tänder och distraherade mig till grannen skulle åt ett annat håll.

Det blev inte bättre när jag skulle ta rulltrappan ner till perrongen ställer sig en människa mitt framför trappan med sin fetingväska så att ingen kom förbi. "Men din dumma jävel, är du helt jävla IQ-befriad eller?! Turist är du säkert också" tänkte jag ilsket och försökte komma fram medan jag väste att hon stod i vägen.

När jag trodde att allt var lugnt tänkte jag belöna mig med att åka buss istället för att promenera i tio minuter i kylan till gymmet. Så här i efterhand hade jag utan tvekan valt att promenera naken för att slippa bussturen. Det var fullt med barn på bussen. Barn som skrek högt som fan. Och illaluktande gamlingar. I en buss utan fungerande AC och fullproppat med folk är man inte så glad kan jag säga.

Att tänka "det kan fan inte bli värre nu" är ett tecken på att det kommer bli värre. I receptionen stod den där killen som försöker vara så trevlig han bara kan. Så trevlig att han blir sliskig. Och jag hatar sliskiga människor. Eller hatar och hatar. Dom gör så att jag nästan freakar ut. Är man så trevlig att man blir sliskig, då döljer man något. Det är min filosofi, smått paranoid som jag är ibland. Träningspasset gick iaf bra. Jag flög inte av löpbandet eller fastnade någonstans vilkte inte hade varit förvånande med tanke på hur dagen i övrigt har varit.

Och dessa barn. Dom är tamigfan överallt! På väg hem från affären satt en unge med sin förälder och lekte med en tugummipåse. Ungen dreglade som tusan över påsen och tyckte att jag absolut skulle hålla i den. Det tyckte inte jag.

Fredag den 27e november, låt denna dag vara den enda i sitt slag och att du aldrig kommer åter.

Kishti, det här är ett äkta halleluja moment!

Musikdåren vägg i vägg ska flytta! Såg precis hur flyttkartongerna bars ut ur lägenheten.

Nu ska det tränas!

Nästa år ska jag och Malin springa Tjejmilen tillsammans.

Ni kommer väl dit och är hejarklack åt oss?

Förresten, är det någon med löparvana som har lite tips på bra träning inför det här nu?

Jag har blivit besatt

Idag har jag terrat R med flera sms som handlar om en enda sak - mat. Jag har slängt ur mig receptförslag som skulle göra Mat-Tina sprudlande av lycka. Jag kan inte sluta tänka på mat! Och det är inte så att jag känner mig hungrig, absolut inte, men jag vill ha dofterna. Jag längtar efter det där lugnet jag får när jag lagar mat. Ljudet av örter som hackas, dofter som blandas och det eviga experimenterandet.

Jag har spottat ur mig förslag på alltifrån limemarinerade räkor med nudlar, grönsaker till sufflé till böndipp med egengjorda knäckebröd. Tankar om hur frukt och bär blandas på bästa sätt, en god carpaccio med en krämig chevré får hjärnan att arbeta på högvarv inför nästa middag. Förslaget R fastnade mest för var rostbiff (ja, jag syndar ibland) med hemgjord senap, dinkelbröd och en varm rotfruktssoppa till det.

Han ska bara teckna en livförsäkring först.

Ett inlägg skrivet utan ironi

Jag är känd för att vägra åka till Ullared. Jag förknippar det stället med tokiga tanter som kör på varandra för att knipa åt sig så många rullar med plastfilm som det bara går medan deras män sitter på en bänk och muttrar. När min mamma har föreslagit att vi ska åka dit, ha en mor - och dotter-dag har jag fått något glasartat i blicken och frågat om hon önskar livet ur mig.

Nu har jag och R fått ett infall. Efter jul ska vi åka till Ullared och handla. Bara för att det verkar så jävla roligt.

Lite bilder från helgen (inget för ormfobiker)

Febersjuk som jag var i helgen höll vi oss mest hemma, åt gott och hade det bra. Orkar inte skriva så mycket så blir lite bilder istället.

Som efterrätt, mitt i natten när paltkoman
försvunnit, fixade R en liten ostbricka med
gudomliga italienska och franska ostar.
Favoriten är helt klart pecorinoosten med chili.

Söndagen kom och R ville till Skansens akvarium.
Han mutade mig med ett varmt bad och löfte
om våfflor när vi kom hem. Men kolla in
anakondan!

Mycket ormar var det och jag var överlycklig
att det finns glas överallt.

Ödlan hann tyvärr ta ner foten/handen/eller vad det kallas
och sin obscena gest innan jag fick upp kameran

Kungskobran som gjorde mig livrädd. Det var en liten glipa
mellan rutorna och ormen var väldigt intresserad
av våra dofter. R däremot tyckte det var
skitroligt.

Här har vi mina favoriter! Jordekorrarna!

R gillade dom också väldigt mycket. Vi tryckte näsorna
mot fönstret och sa "ååh!", "naaw" och annat. Bäst var när den tuffe
korren ställde sig på en sködpadda och såg riktigt cool ut. Som om
den sa "who's your daddy bitch?!"

Tydligen var den här arten av sköldpadda riktigt
aggressiv.

Men det bästa av allt var att jag klappade en orm! En livs levande boaorm! Jag var skiträdd när jag strök några fingrar över fjällen. R hade jätteroligt och nästintill gosade med ormen men så tuff var inte jag. Jag såg mest framför mig hur den skulle gå till anfall och hugga mig i halsen även om jag vet att en boaorm inte dödar så. Men man vet aldrig med dom små asen.

Sleepless in Flempan

Nej, det är inte så bra just nu. Hög feber, hormonerna är i obalans och allt känns som en svindlande karusell just nu.

Sömnlös och irriterad är aldrig en bra kombination. Arg på R för att han skämtade bort något jag ville prata om, som vi behövde prata om. Arg på mig själv för att jag tog upp det vid fel tillfälle. Nytt försök i morgon när jag inte börjar gråta så fort jag tänker på det. Aldrig varit så glad eller så arg över att R är som en klubbad säl när han sover.

Tack för att the Stepford wives kan hålla mig sällskap just nu.

Har vi blivit medelålders nu?

Det blev ingen 3-rätters. Vi orkade inte. Istället blev det thai-mat som intogs framför tv:n. Vi tittade på en frågesport. På SVT. Inte ens vinet orkade vi korka upp utan drack vatten spetsat med citronsaft. "Det är trots allt en dag i morgon också" sa vi.

Hemmet nästa för oss.

Jag blir faktiskt rätt glad

Eller rätt och rätt, väldigt glad är närmare sanningen. Varför?

Oprah Winfrey lägger ner sin daily talk-show! Förstår ni hur underbart det här är? Mitt absolut hat-objekt (ett utav dom iaf) kommer lägga ner sitt överpretentiösa program som får lunchen att komma upp i strupen på mig igen. Jag fullkomligt hatar den falska vänligheten och alla dessa jävla tragiska historier som snyftas fram och bevittnas utav djupt fascinerade människor på bästa dagtid. Ja, människor är med om otroligt hemska saker som får det att skära i hjärtat på mig. Vad som gör mig spyfärdig är att det snarare känns som att dessa personer får komma till tals för att dom gör bra tv. För ärligt, vem har inte bänkat sig framför tv:n när det vankas lite hjärtslitande tragedi och är glad över att man har ett bra liv? Sorg och tragedi säljer, så enkelt är det.

Jag tycker det är fantastiskt underbart att skitprogrammet försvinner efter 25 säsonger och att Oprah har tänkt satsa mer på sin egen kabel-kanal så jag slipper se henne.

Men med min vanliga otur kommer väl skiten sändas i repris år ut och år in, precis som Vänner.

Jag gick vinnande ur striden!

Som jag skrivit om tidigare ansåg jag att R skulle kompensera mig med en 3-rätters middag, vilket han inte höll med om."Orimligt krav" var hans respons på det hela.

Igår gick jag vinnande ur striden. R erkände att han hade tänkt några dagar på en potentiell meny(vad vägrade han avslöja) för att väga upp sjuk-helgen som ska serveras ikväll. Han har även lovat en överraskning av något slag som inte är matrelaterat, vilket fick mig sjukt nyfiken!

Helgen kan egentligen inte börja bättre, myskväll med R innan utbildningshelgen med underbaringar till skolinformatörer i RFSL tar vid.

Dessutom, du vet väl om att det är Transgender day of remembrance i morgon? Kolla i ditt RFSL/RFSL Ungdom distrikt vad som händer. Om du bor i Stockholm är du välkommen till en transdag med många intressanta seminarier som kommer hållas i RFSL-huset.

People, we made it!

Att det ska vara så jävla svårt att göra en webenkät. Verktyget vi använde oss utav la till sidor, flyttade text osv utav sig själv. Linus frustrationsskrattade och jag var nära att ta till frustrationsgråten. Men vi fick ordning på det!

Så, om du känner att du passar in på beskrivningen till RFSL Ungdom Stockholm styrelses projekt, klicka på den här länken så kommer du till vår enkät.

Här går det framåt ska ni veta!

Jag och Linus har tagit en liten rök - och bloggpaus i projektandet där Linus givetvis står för rökandet.

Men projektet går bra, riktigt bra ska ni veta. Idag har vi bokat in flertalet intervjuer, skrivit alla intervjufrågor och nu, efter många om och men ska vi få ihop en webenkät som alla kan svara på. Känns riktigt bra kan jag säga.

Och jag kan meddela att jag mår bra efter vaccineringen, jag kan gå framlänges, har bara lite feber och lite ont i armen.

Inte ens ett klistermärke fick jag

Nu är jag vaccinerad och klar men trodde att jag skulle dö på kuppen.

Jag kom i god tid till min vårdcentral där vaccinationen skulle börja kl 17 och jag var där ett par minuter i fyra. I min lilla la-la-värld intalade jag mig att allt skulle gå så smidigt så och jag skulle vara hemma halv sex, senast. Jo tjena.

Tjugo över fyra var det kaos. Eftersom att ingen uppenbarligen är så smart på vårdcentralen och tänkte att nummerlappar, det är grejen! Nej då, köa ska man göra! Väldigt lätt på en hyfsat liten yta som känns ännu mindre när minst 200 pers är samlade.

Kvart i fem placerades ett bord ut i entrén med pennor och lapp där vi skulle fylla i våra krämpor och annat. Kaoset som varit innan bordet kom var ingenting mot kaoset som uppstod. Det blev lynchstämning och grälen haglade. Dessutom såg människor detta som en perfekt ursäkt att tränga sig före. Jag som varit bland dom 30 första som kom hade helt plötsligt över hundra pers framför mig.

När insläppet väl började blev stämningen ännu värre eftersom en del nekades att få vaccin då dom inte tillhörde en riskgrupp och väktare fick tillkallas när det blev slagsmål. Japp, ni läste rätt, Det var slagsmål över vaccinet.

Över två timmar senare var det dags för mig att få vaccinet. Efter att jag stått i en annan kö. Kan inte påstå att stämningen blev bättre när en sköterska tog in personer hon kände först, oavsett deras placering i kön, för att kunna vaccinera. Hon fick ett par utskällningar kan jag säga.

Men det värsta av allt var att jag inte ens kunde få ett litet bokmärke eller klistermärke på såren efter allt det här lidandet. Det var jag värd som lyckades hålla mig från att bita folk i hälsenorna och inte visa mitt barnhat speciellt mycket.