Otippade idrottsrelaterade skador

Jag spöade K i bowling igår. Idag kan jag knappt gå för att jag sträckt en muskel i rumpan.

Allt gick jättebra

Sen trillade jag och slog mig blodig.

Nej, det var väl inte riktigt min dag igår

Mitt i min febertristess fick jag för mig att vi skulle grilla. Jag och pappa alltså. Vilket innebär att jag skulle få sköta allt eftersom pappa fortfarande hoppar runt på kryckor och har ett illgrönt gips.

Jag baxade ut grillen, nedför altantrappan, ut på gräset, hällde på kol och tändvätska. Och lite till tändvätska eftersom jag har dålig koll på hur mycket tändvätska som egentligen behövs. För säkerhets skull tog jag en skvätt till. Jag kände mig rätt harmonisk när jag stod i köket, förberedde köttet, gav salladsjobbet till pappa som hade en ny leksak att skära sallad med och begav mig ut för att tända grillen. När första tändstickan landat på kolen insåg jag att ja, jag hade nog tagit lite för mycket brandfarlig vätska.

Kände jag precis en regndroppe på näsan? Nej, troligen inte. När jag klev upp på altanen igen började regnet ösa ner. Givetvis klev jag ut, igen, stirrade på den falnande elden och undrade vad fan jag skulle göra nu. Tittade upp för att hälsa på några förbicyklade turister som stirrade väldigt länge på mig. Och vem hade inte gjort det? En idiot som stod ute i ösregnet för att grilla?

Efter många om och men lyckas jag få in grillen på altanen igen. Många svordomar blev det innan åbäket kom uppför den lilla trappan. Sen på med lite till tändvätska. Mina ögonbryn var lite i farozonen när jag tände den igen.

Drygt tio minuter senare sken solen för fullt igen, inte ett regnmoln fanns på himlen. Det började inte regna igen förrän flera timmar senare. Jag fick nästan för mig en liten stund där att jag borde ta det som ett tecken.

Febern har tagit över min hjärna

Jag stod i köket innan och väntade på att vattnet skulle börja koka i tékokaren när pappa ropade att han ville ha kaffevatten.

Jag kommer snart, vattnet är inte riktigt fuktigt ännu! ropade jag tillbaka.

En modern trojan?

Jag tycker faktiskt att det här var riktigt fyndigt.

Men vad jag är mest nyfiken på är, hur reagerade personerna som glatt tagit emot dessa tröjor?

Dagen

Jag är sjuk. Dödssjuk. När jag blir sjuk är jag värre än vad killar påstås vara. Halsen pulserar, jag har feber, snorar och har lite huvudvärk. Dessutom har jag precis sett sista avsnittet utav Mad Men. Misär, jag lever i misär mina vänner.

Tatueringen kliar, ett sundhetstecken, då läker den som den ska. Men detta kliande. Herregud vad jag vill riva loss på ryggen. Helst vill jag ställa mig mot en trädstam och gnida mig mot den som om jag vore en björn med loppor. Istället är dagens höjdpunkt när det är dags att tvätta den och jag får känna den lite skrovliga handduken, ni vet, så som handdukar känns när dom torkat utomhus, mellan mina skulderblad.

Som glasyr på tårtan läste jag i tidningen att Leif GWs bokserie ska bli filmatiserad. Jag tror inte att jag ska berätta det för K. Vi har en ständigt pågående fight om GW. K älskar denna man och höjer honom till skyarna. Jag delar inte Ks åsikt om vi säger så. Jag ser honom snarare som ett långrandigt sömnpiller vars böcker jag inte gillar. Jag ger mig fan på att skulle K få välja mellan mig och GW skulle jag bli dumpad utan att K skulle tveka.

Att läsa vore en idé. Helst utomhus. Men solen skiner för fullt. Dessutom får jag ångest av att läsa boken jag började med för ett litet tag sen. Jag vet inte varför. Det är inte likt mig att få ångest av att läsa en bok. Själva ämnet är dessutom inte direkt hemskt. Handlar om en kvinna vars man säger att han vill skiljas för att han inte älskar henne längre. Och hur många böcker i det ämnet har jag inte läst genom mina år?

Nej, jag borde göra något produktivt istället för att vältra mig i ynkedom, som att tvätta mina sminkpenslar. Då är jag sysselsatt i någon timme.

Vad tänker ni på idag?

Post - Pride

Pride, denna festival som alltid får mitt hjärta att ta ett glädjeskutt. Tänk, att vi i Sverige kan ha en så stor festival med fokus på HBT-frågor. I år var även första året när hela området var gratis, passande med tanke på att årets tema var "öppenhet". Tidigare år har det verkligen känts som om vi var djur i en bur, i en show för icke-hbt-are som satt utanför området för att titta på oss. Öppenhet, åt båda håll skulle jag vilja säga. Att öppna upp området är en möjlighet att visa heteros att vi HBT-are att vi är som vem som helst men även visa många HBT-are att heteros, ja, dom är som oss, vi blir bara kär i olika kön. Och det är på tiden att vi slutar segregera oss.

I fredags mötte jag upp Mupp för att äta middag. Vi diskuterade hur vuxna vi blivit, delade en flaska vin på restaurangen och fick lite konstiga blickar från sällskapet vid bordet jämte när vi gled in på ämnet sex. När vi gick från restaurangen var vi sådär fnittriga som bara jag och Mupp kan bli när vi ses och hamnade tillsist på hårdrockshaket Kellys. Där drack vi färgglada drinkar och diskuterade om vi var vampyrer, vilken bar skulle vi hänga på då?

Lördagen kom och jag kände mig fin i min leopardmönstrade klänning, som visade sig vara lite väl urringad, jag var en smula rädd att flickorna skulle rymma. Gigantiska lösögonfransar hade jag lyckats få på mig vilket väckte uppmärksamhet på väg till tunnelbanan. Uppskattande blickar och nickar i min hotellobby. Utanför visade det sig att jag attraherade fyllon. En frågade vad jag tog i timmen. Då kände jag mig inte lika fin längre.

Väl vid paradstarten kände jag mig fin igen. Jag kan gilla det här med att få uppmärksamhet ibland och lät mig glatt fotograferas av alla som frågade. Vet dock inte av vilka, kanske borde ha frågat? Jag var mest glad över att få så mycket beröm. Och att få stå i paraden med några utav människorna som gör mig lycklig. Givetvis.


Det blev två timmar av galet dansande på RFSL Ungdoms flak, slängkyssar, flirtande och sjungande till rösten inte höll mer och lite mer sång på det. Smutsiga fötter som sköljdes av på mitt hotellrum för att sen landa i sängen med ett glas rosé. Officiell efterfest på Fotografiska museet efter alldeles för mycket tequila och rosa drinkar.

Efter jobbet

Det är en sådan eftermiddag när jag sitter rädd i busskuren och lyssnar på åskan och efter en buss som aldrig verkar komma men som dyker upp 2.47 min in i Save tonight. Ombord väser en kvinna till mannen jämte att han ska sluta se åt varje kjoltyg som går förbi och jag undrar om jag kommer slippa regnet samtidigt som Nancy berättar att hon blivit skjuten av sin älskling. En sådan dag är det.

Stockholmsförmiddag

Det är en sådan dag när Lasse Berghagen sitter på t-centralen som en vanlig man och jag köper ett leopardmönstrat paraply i en butik där det är halva priset på allt. Förutom paraplyer. En sådan förmiddag är det.

Glad parad!

Jag är vad man kan kalla för redo!

Jag säger bara en sak

Lösögonfransar, vilket jävla påhitt! Jag har lim överallt förutom där det ska vara. Jag är fan klibbigare än en åskhet sommardag i Italien.

Det är dagen före den stora paraddagen!

Jag borde vara jublande glad. jag har längtat efter det här. Pride. Stockholm. Paraden. Alla fina människor. Ändå känner jag mig melankolisk på något vis. Som om jag inte hör hemma här längre. Även fast jag vet att det är så här jag vill ha det. Fartfyllt, pulserande, kunna vara lite anonym.

Jag sitter på ett designerhotell, ser ut över Söder, vackra älskade Söder. Skratt ekar mellan husen och jag känner bara, jaha, är det så här det ska vara? när jag försöker resa mig från zinkstolen som klibbat fast i rumpan.

Det är något som saknas. Någon. När jag satt i planet och trodde att jag skulle dö, vilket jag alltid tror när jag flyger men extra mycket idag för att det var så mycket turbulens, saknade jag K något fruktansvärt. Det är en process, som det alltid är för mig när jag ger mig in i en relation.

Vet ni vad? Det är dags att sluta deppa. Nu är det jag som går och tar en dusch, smörjer in tatueringen, letar upp en ny ren klänning och sen går för att få mina ögonbryn omhändertagna. Middag och drinkrunda med finaste Mupp väntar.

Det kommer inte bli vackert

Jag och K har fått för oss att vi ska spela minigolf. Vissa spelar för att det är mysigt och trevligt. Men inte vi. Det handlar enbart om att vinna, tävlingsinriktade sim vi båda är. Alla medel är tillåtna. Jag har redan börjat lägga upp en plan för hur jag ska kunna distrahera K så mycket som möjligt. Noga vald klädsel där Berit och Agda framstår som dom skönheter flickorna är är en del av planen.

Vem hejar ni på?

Det är dagen före dagen före dagen före dagen före paraden

Och jag är redo! Leopardmönstrad klänning, stora smycken, dom största lösögonfransarna jag någonsin skådat och nya fina skor är inhandlade inför Prideparaden. Jag kommer se smashing ut om vi säger så. Och peppen, denna pepp jag känner är obeskrivbar mina vänner.

Lite tråkigt är det att jag inte kan vara med under hela Prideveckan men på fredag intar jag Paradise och svänger på mina nyrakade, parad på lördag med tillhörande brakfest efteråt innan det är dags att bakisluncha på söndag. Som jag saknar alla underbara människor!

Vad ser ni fram emot?

Den här gången glömde jag er inte!

Jag är yr, febrig, trött men tillfreds ändå. En knapp timme tog det. Det hade tagit mindre tid om jag inte efter tio minuter fick så ont att jag höll på att kräkas. Efter lite lugn andning inne på toaletten och en halv liter vatten senare var jag redo igen. Resten av tiden kallsvettades jag bara. Men jag är nöjd. Och nöjdare lär jag nog bli när färgerna framträder lite mer efter att det läkt.

Och ja, jag är sned i kroppen. Jag har inte varit hos min naprapat på ett tag. Som synes.

Hur är ni idag?