Det var inte en dag för tidigt!

Skatteverket ändrar på sin praxis och nu ska alla vuxna få rätt att välja sina egna förnamn, oavsett könstillhörighet. Läs mer här.

Nu dansas det här hemma!

Eftersom att R jobbar i närheten av min lägenhet ser han det som en ypperlig chans till att slippa donken, max och alla liknande ställen för lite hemlagad mat. Smått grönsaksfobiker som han är försöker jag vänja av honom med massa blomkål, brocolli och annat som "inte är mat för en riktig man" enligt R. Idag kom han dock hem med en överraskning. Två byttor med Ben and Jerry's. Herregud vad jag älskade den karln just då. Ger mig dock fan på att det var ett mutförsök till att slippa alla grönsaker.

Nu är dessutom en stor del av hemtentan färdigskriven! Det ska jag fira med lite glass framför Ankan och company senare.

Jag är helt slut i huvudet

Skrivandet på hemtentan fortskrider. Nu är jag snart klar med det flummiga momentet (skriv en essä i valfri längd om tankar och reflektioner kring kursen och litteraturen) och alla andra moment är uppstrukturerade. Skönt det.

Usch, känns som om jag har stirrat mig blind på tentan idag. Vaknade vid sex och var pigg som en mört så satte mig med tentan en stund. Nu känner jag oerhörda cravings efter fruktsallad. Med massa russin. Dessutom är mina färska blåbär slut. Och var hittar man som tentatrött människa sina blåbär? På Hötorget. Vilket innebär att jag kan få en paus på minst en timme. Och så ska jag ta en dusch. En lång en. Har inte duschat sedan i lördags kom jag på. Vilket är ovanligt för någon som brukar duscha varje dag.

Blev otroligt förbannad innan idag över sophanteringen i det här huset. Någon hade satt en papperskasse med hushållssopor, bla gamla mjölkpaket, vid rökdörren. Precis vid min lägenhetsdörr med andra ord. Det luktade satan. Så jag satte upp en ilsken lapp där jag ritade en karta över vägen till sophuset. I morse var kassen försvunnen. När jag gick ut för att slänga mina sopor såg jag att kassen bara hade bytt sida om dörren. Så nu står den ute. Och luktar satan. Lata jävlar.

Han finns på riktigt hörrni!

Efter att ha fått gliringar i nio månader från vänner som inte tror på att R finns utan att jag fotar random kille i IKEA-katalogen och visar upp var det dags för att introducera R för mina vänner. Efter att jag och R fått sockerchock efter fikat på Kladdkakan mötte Linus upp.

Att kalla mig nervös är en underdrift. Käften gick i 180 på mig nästan konstant. Som tur var kom Linus och R väldigt bra överens. Jag tom fällde en liten glädjetår efteråt.

Så, alla ni tvivlare, Linus har bevisen på att R existerar!

Vad hände med den gamla vanliga hederliga förkylningen?

"Har man svininfluensan ska man stanna hemma" fräste den gamla tanten åt mig på bussen när jag hostade mig i armvecket.

Hemtentan är här!

Dags att städa med andra ord.

Eller vänta, jag har inget mer att städa.

Fan.

Nu är det nervöst

"Du, pappa vill bjuda ner oss en helg i höst" mumlade jag nervöst fram i telefonluren till R i morse. Han var nyvaken och förstod inte riktigt vad jag sa.

Det här med att ta hem sin partner till familjen är nervöst värre. Iaf för mig. Jag älskar min stora och härliga familj. Bättre familj får man faktiskt leta efter. Men den är speciell. Jag är yngst och har rätt stort glapp åldersmässigt till mina syskon vilket kan få, speciellt mina systrar, att inta en liten försvarsposition för att skydda deras lillasyster. Med all rätta, jag hade varit likadan. Men som lillasyster kan det bli jobbigt. Jag ser redan hela scenariot framför mig.

Min bloggläsande Systeryster K kommer inleda med att flina och säga "jaha, har du lekt med Snuffse än då?" Hon kommer säkert ha dragit med sig hela sin familj för att inspektera R också. Systeryster A kommer testa R's humor. Rejält. Och mest troligtvis tillsammans med sin sambo och Systeryster K. En oslagbar trio. Det är det svåraste testet. Har man inte samma humor som mina systrar och deras respektive bör man se sig om efter en ny partner.

Mamma kommer vara livrädd för att R inte gillar hennes mat och kommer dra fram det tunga artilleriet inom hennes kokkonst. Vilket kommer göra henne ännu mer livrädd. Pappa kommer försöka spela cool men så fort det kommer fram att R kan det här med datorer lär vi inte se dom två på ett bra tag. Pappa har alltid något datorproblem han vill ha hjälp med. Sen kommer pappa dra fram den berömda hatten han köpte i Ungern. Gud, bara tanken på hatten gör mig smått generad. "Gissa materialet i hatten" är pappas partytrick som varje ny människa i vår omgivning utsätts för.

Mormor kommer ha panik över att hon inte har bakat på länge och bara har en sisådär tio olika sorters kakor i frysen. Sen kommer hon inte säga ett ord till R utan bara stirra på honom tills han blir nervös. Morfar kommer iaf försöka lindra hans nervositet. Och min. Frågan är vem som kommer vara mest nervös utav oss två.

Min familj är dessutom väldigt högljudd. Vi pratar i munnen på varandra och kan dra obsena skämt vid matbordet när vi alla samlas. Att låta någon tala till punkt är inget vi sysslar med vid våra sammankomster. Mest högljudd vinner helt enkelt. R's familj är raka motsatsen enligt honom själv. Det kan bli en intressant kulturkrock.

Ja, jag får väl försöka lägga fram att min familj är fromma som små lamm och se om R går på det.

Min pojkvän försöker skämta till det lite

"Alltså, du gör ju ingenting här hemma" sa R när han kom hem tidigare idag. Jag hade precis placerat mig i sängen minuten innan för att se på tv efter att ha; dammsugit, skrivit handlarlista, dammat, moppat, tvättat fönster, tvättat, skrubbat handfat och toalettstol. Däremellan hade jag pluggat lite. Jag hade dessutom förberett mat åt oss, vitlöksmarinerad laxfilé, krämig pasta och lite parmesan. Allt detta med feber och kände mig inte alls på skämtarhumör.

Om blickar kunde döda hade R inte funnits bland oss längre.

Har jag mött min överman i virrighet?

Tidigare idag hörde jag något konstigt ljud utanför min dörr strax innan jag skulle gå ner till tvättstugan. Jag öppnar dörren för att se vad det är och utanför står en kille med ett förvånat uttryck i ansiktet. Killen blir genast högröd och stammar fram "...oj, jag trodde att jag bodde här..."

Var sitter könet egentligen? Och vilket kön är bäst förälder?

Glad i hågen bänkade jag mig tidigare för att se på TV4 efter ett tips av Linus. Dagens Efter tio skulle avhandla ämnet kön och vart det egentligen sitter. Det skulle även komma en transperson för att prata om när hon insåg att hennes kropp inte stämde överens med hur hon kände sig. Otroligt intressant tyckte jag. Det var också intressant men forskaren Annica Dahlström fick det att klia utav ilska i min kropp. I början a hon en del vettigt som att könet sitter i hjärnan och inte mellan benen. Men sen började det ena idiotiska uttalandet efter det andra komma. Hon sa tex att män oftare är inbladade när deras barn skadar sig, utan att ha belägg för sitt uttalande. Annica grundade det hela på "personliga erfarenheter". Där började jag ana ett visst manshat. Hon fortsatte sedan med att män helt enkelt inte är några bra föräldrar utan kvinnan är desto mer lämpad för barnskötsel. Jo tjena. Som tur var debatterade Annica mot folkpartisten (och enligt henne själv, yrkesfeministen) Birgitta Ohlsson som satte dit Annica rätt så rejält.

Dock hade det varit intessant att prata HBT och lite mer genus med Annica Dahlström. För det ideala, baserat på hennes uttalanden, är två kvinnor som skaffar barn tillsammans. Då kvinnor är betydligt mer lyhörda och att barn enligt Annica inte skadar sig lika frekvent i sina mammors närvaro kan det ju nästan inte bli bättre. Två män däremot som får barn ihop måste ju vara katastrofalt i hennes mening. Speciellt med tanke på att män inte är lyhörda för barns signaler och därmed inte lika kapabla till att ta hand om spädbarn enligt Annica. Vilket känns som ren bullshit enligt mig.

Annica går även in på ämnet normer som ligger mig rätt varmt om hjärtat och där börjar hon svamla. Enligt henne är man tex en kvinnlig kvinna eller en manlig kvinna beroende på hur mycket testesteron man får i sig under tiden man ligger i livmodern. Att samhället och normer har en påverkan vägrar hon först erkänna. Efter en stund svänger hennes argumentation till att samhället visst har påverkan i om man beter sig manligt eller kvinnligt. Bra där Annica.

Nej, hon bör nog se över sitt resonemang ett par gånger till. För den som vill se debetten mellan Annica Dahlström och Birgita Ohlsson kan klicka här.

Hur man skrämmer slag på sin pappa....del I

...man berättar att man ska till gynekologen. Pappa började stamma och såg en gravid dotter framför sig. Det blev inte bättre när jag sa att det eventuellt är cystor som ställer till problem för mig. Då såg han en sjuk och väldigt behövande dotter som inte är i närheten av sin käre fars omsorg. Jag ska lära mig att hålla käften helt enkelt.

Sjukvården är för övrigt väldigt konstig. När jag ringde till vårdcentralen förra veckan för att boka en tid möttes jag av beskedet att dom tar inte emot några gynekologpatienter utan jag får vända mig till kvinnoavdelningen på närmsta sjukhus. Sagt och gjort. Ringer till Karolinska Huddinge där jag får veta att det är en väntetid på minst fyra veckor. Varför? Jag har ingen remiss (som jag ironiskt nog måste få från min husläkare som finns på min vårdcentral) och är inget akutfall. Idag får jag ett infall och tänker "vad fan, jag ringer till RFSU:s klinik och hör om dom kanske kan undersöka mig!" Gissa vem som fick en läkartid i morgon kväll på studs?

Underklädeshysteri för ett läkarbesök...

Eller snarare, outfitshysteri.

Jag fick en påminnelse innan om att jag ska till äggstocks-doktorn i morgon. Det är svårt att påstå att jag är sugen på att ha en främmande karl klämmandes och hummandes utanpå och inuti min kropp. Alternativet är dock att gå med plötsliga smärtor i äggstockarna utan förklaring. Vissa val är ibland lätta.

Vad som inte är ett lätt val är vad jag ska ha på mig i morgon. Det ska vara enkelt att ta av och på så att jag inte behöver stå och fumla i evigheter med att få på mig kläderna igen. Den stora frågan är dock, har jag några rena trosor som inte är halvt urtvättade hemmatrosor? Jag vet inte vad det beror på men jag fasar över att läkaren eventuellt skulle se mina osnygga, men ack så sköna, underkläder. "Trosor som trosor" sa R när jag försökte diskutera fram en lösning på det här. Men nej, det är inte trosor som trosor. Inte i det här läget iaf. Ska jag ha spets? Några lite roligare med mönster på? Eller helt vanliga vita i bomull? Det är helt absurt egentligen för läkaren lär inte bry sig. Men vad är det som skapar denna underklädeshysteri? För vad jag vet är jag inte den enda tjejen som har problem med detta.

Jag tror att det är dags för en djupdykning in i tvättkorgen för att idka handtvätt.

Livet är orättvist ibland

Jag ligger hemma och är sjuk. Feber och annan skit. R är ute gav sig ut för att segla igår och är fortfarande iväg. Utan mig. Just nu tröstar jag mig med att det regnar ute och är kallt medan jag ligger i sängen, dricker té och äter en chokladbit.

Det var en händelserik helg det här

I fredags natt hade jag och R vårt första gräl. Vilket kändes lite konstigt faktiskt. Jag är van vid att gräla rätt frekvent med mina partners. Vet inte hur många glas och tallrikar som for åt fanders när jag var tillsammans med mr S. Men med R har det känts naturligt att inte gräla. Men vi har haft våra småtjafs givetvis. I fredags brakade det loss rejält och det var inte långt ifrån att vi började skrika åt varandra. Det hela slutade med att jag vände mig häftigt om i sängen, slog knät i elementet och började gråta. R frågade om jag var så arg att jag grät eller om det verkligen gjorde ont. "Jag har skitont" sa jag och totalvägrade att erkänna att det var ilsketårar. Sen blev jag ompysslad som få. Försoningssex har nog aldrig varit så bra som i fredags.

När jag skulle åka hem igår undrade jag vart fan jag hade glömt min hjärna. Jag lyckades åka fel, trots att jag har åkt den vägen många många gånger. Efter en viss försening i min planering stod jag äntligen hemma och skulle vispa grädde till tårtorna. Jag stod och sjöng för mig själv i en kvart innan jag började undra varför grädden inte blev tjock. Jag hade köpt matlagningsgrädde. När jag insåg det var klockan halv sju och folk skulle börja trilla in en halvtimme senare. Jag sprang ner till irakiern i backen för att köpa lite grädde. Sladdar in mot kyldiskarna, ser hur en man öppnar kyldörren och tar den sista gräddförpackningen. Jag funderade seriöst på att slå ner honom, ta grädden och sticka. I panik gasar jag fram mot kassan och nästan skriker "har ni grädde? jag måste ha grädde! en man tog sista förpackningen och jag behöver grädde nu!" Stackars man, han såg ju vettskrämd ut när han sprang ut på lagret och ville ge mig sju paket grädde. Jag kände mig evigt tacksam. Tårtorna hann bli klara innan folk började trilla in som tur var.

Resten av kvällen förflöt utan några missöden, jag fick så mycket vin att jag inte behöver köpa vin på länge och en massa andra fina presenter.

Du vet att du är trött när...del IV

...du går från jobbet med headsetet, med tillhörande långa sladd,kvar på huvudet. När du nästan är utanför området förstår du helt plötsligt varför alla har tittat så konstigt på dig.