Då kör vi igång igen!

Jag kände mig rätt pepp egentligen när jag vaknade. Inskrivning på genusvetenskapen och det kändes lite pirrigt sådär som det brukar göra första skoldagen. Hur många kommer vi vara, hur ser dom andra ut, hur verkar lärarna osv. Det började finfint när jag skulle skriva ut mitt kårkvitto och skrivaren inte funkade. Jag drog mitt kårkort gång på gång. Sen insåg jag att jag drog mitt bankomartkort.

Långbenta E och jag drog sedan vidare till salen och det var rätt skönt att vara tillbaka på Södertörn. Jag trivdes aldrig riktigt på Stockholms universitet, bra föreläsare visserligen men så jävla stort!

Efter registreringen blev det fika i kårlokalerna och jag stirrade mest på E's ben. Hade jag varit singel hade jag lätt kapat ett finger för att få ligga med henne.

Okej hörrni, lite hjälp till tack

Vad tusan köper man till mannen som har allt?

"För jag mötte Lassie..."

R, den eviga tidsoptimisten var inte hemma när jag sladdade in i trapphuset. Jag stod och väntade utanför dörren medan hans läskiga granne ovanför kollade på mig mellan trappräckets spjälor. Sen tröstade jag mig med att jag skrämde skiten ur R fem minuter senare.

Resten av kvällen spenderade jag med att se på när R lagade mat, diskade, städade, gjorde paj, svor lite och diskade lite till. Och åt givetvis. "Nej nej, säg vad du tycker, jag tar det som konstruktiv kritik" sa R och tittade på mig med sina bruna hundögon när jag undrade när maten var klar. Jag sa att jag inte brydde mig om det blev perfekt eller inte, bara jag fick mat för att sen fråga hur mycket salt han egentligen använt. "Alltså, säg vad du tycker, jag tar det bara konstruktivt" sa R igen och jag fick lite dåligt samvete för att jag inte åt upp allt.

Efter maten och hallon/blåbärspajen susade vi in till Söder för att se på bio, Brustna omfamningar blev det. I biljettkön ser jag Natacha Peyre med pojkvän Dani. R hade fullt upp med att klaga på att det var synd att en så söt flicka numera såg ut som en anka. Jag var jävligt bitter för att Dani inte var så snygg som jag trodde. "Jaha och den där gick man och suktade efter när man var liten" tänkte jag surt och beställde mina popcorn.

Okej, jag behöver lite hjälp

Hur blir man av med bananflugor egentligen? Jag har ställt fram ett glas med vinäger som jag har hört ska funka men det går sådär. Något tips?

Jag är lugnare än Ferdinand nu

Okej, allt är lugnt nu. Jag har fått min choklad. Dessutom har R lovat att laga middag till mig (jag tyckte det var orättvist att jag lagat åt honom tre gånger och han bara en gång som egentligen inte räknas) och sen bjuda mig på bio. Jag är egentligen förvånad över att han ens kom ihåg att han kom ihåg sitt löfte. Som extra bonus blir det massage.

Vissa dagar älskar jag honom lite extra.

Jag tror jag börjar få PMS

Idag har jag pendlat mellan två humör: förbannad och gråtig. Ett tag var jag pissförbannad och grät samtidigt. Då skrubbade jag badrummet som om det aldrig hade blivit städat förut. Där låg jag, på alla fyra på golvet, tvättade listerna och svor över absolut ingenting. Sen grät jag för att det kändes så jävla patetiskt.

Och denna längtan efter bröst. Jag vill se bröst, klämma och känna. Mina egna känns inte alls lockande. Jag vill ha nya bröst och R har inga. Efter det konstaterandet grät jag lite till för att R jobbar och inte har hört av sig på någon timme.

Sen detta begär efter choklad...jag har förbannat mig själv, Gud om hen finns och Djävulen om densamme existerar för att jag dras med detta cravings. Irakiern på hörnet har ingen choklad, det har han aldrig och ger mig fan på att han inte har det nu heller. Mataffären nedanför backen brukar bara ha choklad jag inte gillar. Alternativet är att ta mig til Huddinge. Det tar en kvart från min dörr till chokladhyllan. En kvart. Vet ni hur många gånger jag riskerar att börja gråta samt vilja slå ner varenda människa som ser på mig under en kvart?

Dessutom betalar jag för att inte ha PMS. Just det, betalar. Okej, jag vet, det finns inga garantier enligt barnmorskan som gav mig piller, med vad fan. Det har funkat i över ett år, kan jag inte få slippa skiten helt?

Glöm det jag skrev innan

Jag har fått ryggskott. Det gör ont som fan. Att dansa som om det inte fanns någon morgondag känns inte som en bra idé när jag knappt kan komma upp från golvet.

Det här suger.

Ikväll är det jag som slår klackarna i taket!

Jag och Linus ska leva efter vårt motto mer öl ikväll. Och dansa som om det inte finns en morgondag.

Det kommer bli en finfin kväll.

Jag heter Petra, därför händer detta mig

Jag och R bestämde oss för att mysa till det rejält i lördags när vi firade åtta månader tillsammans. Egentligen är det inte åtta månader förrän den 20e men vi kunde inte vänta. Vi susade iväg till affären, köpte en massa godsaker att grilla och åkte iväg till en sjö. Där hittade vi en avskild klippa som vi satt och myste på i väntan på att grillen skulle bli varm.

När myggen började komma lastade vi in oss i bilen för att köra hem. När vi ska svänga ut på vägen ser vi det. Vägbommen är nedfälld. Och låst. I gräset till vänster ligger en massa stockar. Till höger går det en å. Vi kunde inte komma ut helt enkelt. R traskade upp till det närliggande huset för att be om hjälp medan jag kollade omgivningen. Det visar sig att huset är en klubblokal till ridhuset vi tvingats stanna vid. Och ingen väg finns ut. Enda människorna som finns i närheten är gäster på ett bröllop och ingen av oss kände för att klampa in där för att se om någon vet vem som kan öppna bommen.

Efter en timmes letande och klurande upptäcker R en kohage. Bortom denna kohage ligger ytterligare en kohage. Bakom alla hagar ligger en väg som vi kan ta oss ut på. Efter lite mer klurande ansåg R att vi skulle köra genom hagarna för att slippa övernatta i skruttbilen.

Sen följde en massa hysteri. Jag trillade i ett dike, trillade i gräset på en skogsväg, R fick sig några rejäla kyssar av elstängslet när han hakade av och på tråden, han höll på att köra över mig med bilen. Alla myggor i skogen upptäckte oss och jag höll på att börja gråta av trötthet och frustration mot dom blodsugande asen. Men ut kom vi! Jag har nog aldrig blivit så glad över att se en bilväg tidigare.

Sådant händer bara mig när jag ska ha det extra mysigt.

Det är härliga tider!

Solen skiner för fullt och jag ska till Söder för att äta frukost med bästaste Linus. Ett par nya solglasögon måste inhandlas också om jag hinner. Jag planerar även en tripp till Ikea med R under helgen. Mina blommor sjunger på sista refrängen och har gjort i ett halvår, minst, så får bli en runda till Plantagen eller Blomsterlandet också. R lär gnälla ihjäl sig under blomshoppandet så får väl ge med mig och åka till Bauhaus också.

"Det är en vacker dag att störta på"

Att packa en väska kan vara så stressigt egentligen. Fast dt var ju inte vilken väska som helst, det var en resväska i modell skitstor som skulle förvara alla kläder och dylikt. 30 kg vägde den när jag var klar. Var lite nervös för att jag skulle åka dit för övervikt men incheckningsmänniskan sa ingenting om att min väska vägde 29.95 kg.

I Växjö sken solen för en gångs skull och kanske hoppar staden upp till näst sista plats på sollistan i Sverige. Skruttplanet stod och glänste i solen när jag kramade pappa hej då och tyckte att det nästan kändes lite vemodigt att lämna honom. Jag knep fönsterplatsen vid vingen som även är en nödutgång, utifall att... Planet var nästan tomt och flygvärdinnan var vacker att titta på. Avståndet till marken ökade och ökade. Allt nedanför såg nästan ut som en liten leksaksvärld med alla sjöar, små segelbåtar och hus på öarna.

Mannen på andra sidan mittgången verkade vara mer flygrädd än vad jag är och jag tolkade hans mumlande som en slags bön. Sen hörde jag vad han sa "det är en fin dag att störta på, det är en fin dag att störta på..." Jag såg mig lite diskret om för att se om någon annan hörde vad mannen mumlade men ingen reagerade. Istället tänkte jag att det är en fin dag att komma hem på och plockade upp min bok som ironiskt nog heter Sommardöden.

Stockholm strålade mot mig när vi gick in mot landning och min vana trogen blev jag åksjuk och började kallsvettas när jag såg hur allt bara blev större utanför fönstret. Värmen som slog emot mig när jag gick ner för flygplanstrappan var som medicin mot min nedkylda kropp. Mannen som hjälpte mig och min fetingväska ombord vitnade lite och mumlade "har du guld i väskan eller?". "Nej något mer värdefullt, rengöringsmedel" sa jag och fick en konstig blick tillbaka.

Jag insåg rätt snabbt att det fanns inte en chans att jag skulle orka dra allt bagage på tåg och uppför backen mot himlen som även går under namnet Visättra. Taxi fick det bli och jag fick världens charmigaste chaffis. "Får jag gissa vad du jobbar med?" utbrast mannen och log glatt mot mig. "Jag tror att du...jobbar med barn!" Jag bara såg skeptiskt på honom. "Inte det...då tror jag att du satsar på en sångkarriär!" Han fick ett halvt rätt eftersom att jag ändå jobbar med att prata. Vi hade väldigt intressanta diskussioner och han blev uppriktigt förvånad när jag berättade vad jag pluggar. "Men du verkar så levande!" sa han och verkade inte få ihop mina teoretiska ämnen med min person. Sen började han sjunga.

Nu har jag fyllt mitt tommar kylskåp, pratat med älsklingen och gjort upp planer för helgen samt blivit löjligt glad för en present. Personerna som hyrde min lägenhet under Pride hade köpt hudvårdsprodukter, som inte är så billiga, som tack. Allt är uppackat och sängen väntar. Jag kan inte beskriva hur skönt det är att vara hemma igen.

Jag har semester nu

Jag har lång semester också. Nästan i fyra veckor. Herrejisses, vad ska jag göra av all min ledighet? Känner jag mig själv rätt kommer jag nog fylla tiden. Men semester...det ger nästan en bättre smak i munnen när jag säger ordet än solvarma jordgubbar.

Tack så jävla mycket Eon och Telia fucking kundsupport

Jag vill tacka dig din jävla idiot i grävmaskin som utför grävjobb åt Eon igår. Tack så in i helvete för att du grävde av en Teliakabel så att hela gatan stod utan telefon i över 30 timmar. Vi som även har internet och tv genom Telia inte fick något att fungera. Om ni hade gjort ert jobb och märkt ut kablarna hade ni kanske fattat att på vissa ställen gräver man bara inte.

Ett stort tack till dig din dryga stockholmsjävel som skickade mig till en elektronisk röst som konstaterade att ni inte fick kontakt med vår utrustning fjärde gången jag ringde. Jag kommer aldrig att förstå varför människohatare som du söker sig till sådana jobb. Fick du jobbet för att din morsa är en arbetsledare eller? Det är den enda logiska förklaringen jag kan komma på. Jag ville veta om en tekniker var utskickad, att det inte fanns någon kontakt med utrustningen det hade jag redan förstått första gången jag ringde.

Jag har varit djupt förbannad på Telias kundtjänst, jag tror tamigfan att ni kniper första platsen som den jävligaste kundsupporten från ComHem. Jag ville prata med en fysisk person och höra om det var ett driftfel, inte prata och knappa mig fram med en jävla elektronisk röst. Hatar ni era kunder eller är ni bara jävligt lata? Så många gånger som jag ringde för att få raka svar ska man fanimig inte behöva ringa. SJÄTTE gången jag ringde kom jag till en kanonhärlig kvinna som kopplade mig RÄTT, till en kille som kunde ge RAKA svar och förklara läget för mig. Hur jävla svårt ska det vara Telia?

Jag tror jag glömde andas idag

Dagen började med hjärtslag på jobbet för mig och kollegan. Full panik och vi visste knappt vart vi skulle ta vägen. Som tur var löste sig allt relativt snabbt. Sen flirtade jag lite med ena snubben som satte upp markiser och bakade en mjuk pepparkaka.

Efter jobbet kom storebror med cirkus (läs: barn) och åt grillat. Jag och barnen lekte flygplan, pippifågel/monster, häst, kurragömma och vattnade blomland/gräsmatta. Sen dog jag en liten stund på gräset och vips hade jag två ungar över mig. Men det var rätt kul faktiskt. Det är praktiskt att vara faster, jag kan leka skiten ur barnen (och speciellt mig själv) för att sen låta brorsan ta hand om sina barn när dom är trötta.

Jag kan se igen!