Den ångesten alltså

Som ni vet är jag lite petig med att saker och ting ska matcha och vara i jämnt antal. Idag blev min sambo varse om hur petig jag är. Jag var på jakt efter en blomma till vårt sovrumsfönster efter att den ena dött. Den andra frodas och lever prima liv. Alltså, iväg till Blomsterlandet för att köpa en likadan och sen hem igen. Lätt som en plätt. Jo tjena... Blomsorten fanns men inte i den färgen jag vill (läs: behöver) ha. Jag fick en smula panik.

Sambon, som inte förstod allvaret i det hela, föreslog en annan sort, vilken sort som helst. Jag trodde jag skulle tuppa av! En a n n a n sort? En annan färg? Han är ju galen! Efter extremt mycket velande fick jag bita i det sura äpplet och helt enkelt ta en annan blomma. Men färgerna matchar åtminstone blomman i sovrummet. Men det gör ont i hjärtat, det ska ni veta.

Nu ska jag lägga mig i fosterställning och gråta en stund.