Petra går på sightseeing

Jag vet mycket väl vart min syster bor. Jag bor där på deltid kan vi säga. Aldrig några problem med att komma dit. Går snabbt att gå när syrran inte kan hämta mig.

Igår vägrade jag gå med min packning i regnet och beslöt mig för att ta bussen. Jättesmidigt! tänkte jag och planerade att glida in hos syrran tio minuter senare. Jo tjena.

Av någon jävla anledning för jag för mig att hoppa av vid en hållplats som jag tror ligger ett stenkast från syrran. Efter knappt en minuts traskande insåg jag att jag var vilse. Hade inte en jävla aning om vart jag var eller hur jag skulle gå.

Eftersom jag är så envis vägrade jag plocka upp mobilen för att kolla gps:en alternativt ringa syrran för att be om vägledning. Så där gick jag. I en halvtimme. I regn. Med vad som kändes som tio kilo packning. Den lyckan när jag såg en byggnad jag kände igen går inte att beskriva.

Muttrandes klev jag in hos systeryster som undrade vart jag hade varit. Sen blev jag utskrattad av syrran och systerdotter med sambo. Som även körde mig ner till stan en timme senare så dom var säkra på att jag faktiskt kom fram.

Ibland undrar jag vad som är fel med mig. Något är det ju som inte står rätt till.