torsdag 14 april 2011

Betraktelser från ett sofflock

Av någon anledning började jag titta på Jerry Springer innan. Jag är övertygad om att han i hemlighet går igång på att se trash-människor slåss och svära åt varandra. Har lite svårt att tänka mig varför han annars skulle hålla på.

Några utav dagens gäster var så white trash man kunde bli. Kvinnan satt i en brudklänning, redo att berätta sin stora hemlighet för sin blivande man. Hon hade legat med deras hyresvärd för att slippa betala hyran ibland. NOOOOO!!!! hördes det från publiken som säkert knappt kunde sitta still av upphetsning. Alla visste vad detta betydde - slagsmål och kanske även ett förhållande som tog slut med bittra ord. Säker framgång för herr Springer.

Det blev nästan slagsmål. Bittra ord. Väldigt mycket piiiip. Och inget break up. Istället tog kvinnan och hennes fästman varandra i händerna när Jerry drog upp en präst i publiken som bara "råkade" finnas där. Prällen såg snarare ut som om han legat i rännstenen med flaskan i högsta hugg tio minuter innan programmet. Vilken lycka, vigd i trash-programmet nummer ett.

Alltså, jag har någon hatkärlek för sådana här program. Jag hatar mig själv för att jag tittar. Men jag kan inte låta bli när jag råkar zappa förbi. Jag fascineras av hur människor kan vara så uppmärksamhetskåta att dom erkänner vad som helst mer eller mindre för att få visas fem minuter på tv och bli f-kändisar i sin trailer park. Människors bekräftelsebehov är sannerligen intressant.

Vad avskyr ni att titta på men ändå inte kan låta bli?

2 kommentarer:

erika sa...

Dr Phil. Fast för länge länge sen var det Ricki Lake. Det var där man hittade trashen på den tiden.

En tanke: Kan det vara så att de här människorna inte syns så mkt annars så att de får en arena att synas på i Jerry Springer? För jag har undrat som du: varför vill man vara med där?

Jo tjena sa...

Alltså, jag funderar på det också, om dessa människor knappt har blivit sedda under sina liv och därför gladeligen tar en sådan chans?