Ikväll vankas det grillfest ute i Nacka hos Nykteristfinnen tillsammans med en massa härliga människor. Och alkohol. Något som jag inte hade hunnit inhandla tidigare i veckan utan var tvungen att göra det idag. "Äsch, så mycket folk kan det väl inte vara, alla jobbar ju!" tänkte jag mitt positiva nöt. Jo tjena.
Det var nästan helt utplockat på Systemet, jag trodde jag skulle bita någon i kampen om rosévinet och spenderade över tjugo minuter i kö. Fy fan vad jag hatade mänskligheten just då. Jag hatade varenda liten människa som skulle fram till bag-in-box-vinerna och var tvungna att ge mellan kön. Jag gnisslade tänder över personalen som hade placerat det helvetiska lådvinet precis just där. Och alla dessa förbannade kroppsdofter. Hela jag höll på att vändas ut och in pga svettdoft, fislukt och alla jävla "woho jag har precis fyllt 20 och får gå på systemet titta vad cool jag är"-skräniga ungdomar.
Jag ska aldrig mer gå på systemet när det vankas suparstorhelg.
torsdag 30 april 2009
Du vet att det är något fel på dig när...
...det nästan rinner till i trosan för att du har köpt nya rengöringsmedel
onsdag 29 april 2009
Beslutet är fattat
Det blir Tingsryd i sommar för min del. Chefen nerifrån ringde igår och ville ha svar absolut senast idag. Efter att jag hade ringt runt och jagat diverse människor bestämde jag mig för att ta jobbet i Tngsryd. Ena jobbet kunde bara erbjuda mig max 50%, vilket är på tok för lite och det andra kunde inte ge besked förrän om två veckor.
Lite tråkigt men jag kommer försöka hänga här hemma i Stockholm så fort jag får chansen.
Lite tråkigt men jag kommer försöka hänga här hemma i Stockholm så fort jag får chansen.
måndag 27 april 2009
En vanlig dag på jobbet
En man ringer in, ber om ett nummer till en man i USA. Jag letar för fullt, hittar personen men inga nummer.
Mannen - "USA ÄR ETT JÄVLA U-LAND!"
Efteråt skrattade jag tills jag fick ont i magen.
Mannen - "USA ÄR ETT JÄVLA U-LAND!"
Efteråt skrattade jag tills jag fick ont i magen.
Solskydd is da shit!
I lördags mötte jag upp R för att se filmen "Hunger" på bio. Stor stor besvikelse säger jag. Filmen som handlar om hungerstrejk i ett fängelse på Nordirland kunde ha blivit otroligt bra istället kändes den bara platt. I en scen fick man se hur en fängelsevakt skrapade golvet med en gummiskrapa i vad som kändes i en evighet. Jag förstod inte riktigt poängen med det hela.
Vi hade storslagna planer för söndagen, åka ut till Vaxholm, äta en god lunch och ha det bra. När vi väl hittade en parkeringsplats till plåtburken, även kallad bil, hittade vi inte rätt brygga som båten skulle gå ifrån. Istället för att bli bittra hittade vi en annan båttur i skärgården som skulle ta några timmar. Härligt värre var det att sitta ute på däck, jag insmord i en massa solskydd, i solen och ha det underbart bra. R tittade lite frågande på mig när jag började smörja in mig eftersom att vi låg i skugga just då. Han förstod bättre när jag förklarade att jag kan bli solbränd av kylskåpslampan. När det blev för kallt gick vi in, trött som jag var slumrade jag till i R's famn medan han pratade om segelbåtar.
Eftermiddagen slutade med indisk mat på Söder för att sen promenera till Nytorget och äta italiensk glass. Jag fick en ny favoritsmak - kaneläppel. Sen strosade vi runt på Söder, pratade skor och kläder samt vad vi ska göra i veckan.
Jag har haft en underbar helg helt enkelt, först festande med fab människor och sen en massa mys med min R.
Vi hade storslagna planer för söndagen, åka ut till Vaxholm, äta en god lunch och ha det bra. När vi väl hittade en parkeringsplats till plåtburken, även kallad bil, hittade vi inte rätt brygga som båten skulle gå ifrån. Istället för att bli bittra hittade vi en annan båttur i skärgården som skulle ta några timmar. Härligt värre var det att sitta ute på däck, jag insmord i en massa solskydd, i solen och ha det underbart bra. R tittade lite frågande på mig när jag började smörja in mig eftersom att vi låg i skugga just då. Han förstod bättre när jag förklarade att jag kan bli solbränd av kylskåpslampan. När det blev för kallt gick vi in, trött som jag var slumrade jag till i R's famn medan han pratade om segelbåtar.
Eftermiddagen slutade med indisk mat på Söder för att sen promenera till Nytorget och äta italiensk glass. Jag fick en ny favoritsmak - kaneläppel. Sen strosade vi runt på Söder, pratade skor och kläder samt vad vi ska göra i veckan.
Jag har haft en underbar helg helt enkelt, först festande med fab människor och sen en massa mys med min R.
lördag 25 april 2009
Vissa saker är inte okej
Efter en massa dansande igår på Paradise där vi ändrade mottot "mer öl!" till "mer alkohol!" placerade jag min fina rumpa på tunnelbanan. Jag slog mig ner i ett fyra-säte som var helt tomt. Tills en man slog sig ner mitt emot. Jag tyckte att han såg jävligt skum ut och intog försvarsposition innan han två sekunder senare sa "hej!"
Han- Ska du hem?
Jag - Mm
Han - Ensam?
Jag - Nej, jag ska hem till min sambo
När jag hade sagt min sista mening såg han sur ut, sa okej och klappade mig på låret innan han reste sig och gick till ett annat säte där en annan tjej satt. Och hon såg ännu fullare ut än vad jag kände mig.
Är det något jag hatar så är det när främlingar rör vid mig utan att jag inbjuder till det. Jag menar verkligen hatar. Väskan var redo för att svinga till honom i huvudet och jag bet ihop käkarna riktigt hårt. Han tog sig en frihet, att röra mig, gå in på mitt område när jag kände mig utsatt. När jag är full och inte har en kompis i närheten tänker jag igenom varenda försvarsmekanism jag har. För jag blir rädd på ett aggressivt sätt. Att han gick på tjejer, som satt ensamma och märkbart berusade, är inte heller okej. Det är skitläskigt!
Jag vill kunna sitta på tunnelbanan, ensam och packad utan att känna mig rädd för att någon ska hoppa på mig. Är det för mycket begärt?
(I övrigt var kvällen helt jävla underbart fab!)
Han- Ska du hem?
Jag - Mm
Han - Ensam?
Jag - Nej, jag ska hem till min sambo
När jag hade sagt min sista mening såg han sur ut, sa okej och klappade mig på låret innan han reste sig och gick till ett annat säte där en annan tjej satt. Och hon såg ännu fullare ut än vad jag kände mig.
Är det något jag hatar så är det när främlingar rör vid mig utan att jag inbjuder till det. Jag menar verkligen hatar. Väskan var redo för att svinga till honom i huvudet och jag bet ihop käkarna riktigt hårt. Han tog sig en frihet, att röra mig, gå in på mitt område när jag kände mig utsatt. När jag är full och inte har en kompis i närheten tänker jag igenom varenda försvarsmekanism jag har. För jag blir rädd på ett aggressivt sätt. Att han gick på tjejer, som satt ensamma och märkbart berusade, är inte heller okej. Det är skitläskigt!
Jag vill kunna sitta på tunnelbanan, ensam och packad utan att känna mig rädd för att någon ska hoppa på mig. Är det för mycket begärt?
(I övrigt var kvällen helt jävla underbart fab!)
fredag 24 april 2009
Helg!
Som jag har längtat efter helg...Den här helgen ska jag inte öppna en skolbok om jag får bestämma själv!
Ska börja helgen med lite shopping och fika/lunch med världens bästa Malin innan jobbet för att ikväll festa som om det inte finns en morgondag med Linus. I morgon ska jag och R åka till Vaxholm med båt och njuta av skärgården.
Under biljarden igår la jag fram min idé om att jag ska klippa mig kort för R. Han såg väldigt skeptisk ut eftersom han bara har sett mig i mitt långa hår. Biljarden förlorade jag dessutom med flit, snart är det dags för den röda perioden och jag tänker samla på mig allt medlidande och ompysslande jag kan.
Ska börja helgen med lite shopping och fika/lunch med världens bästa Malin innan jobbet för att ikväll festa som om det inte finns en morgondag med Linus. I morgon ska jag och R åka till Vaxholm med båt och njuta av skärgården.
Under biljarden igår la jag fram min idé om att jag ska klippa mig kort för R. Han såg väldigt skeptisk ut eftersom han bara har sett mig i mitt långa hår. Biljarden förlorade jag dessutom med flit, snart är det dags för den röda perioden och jag tänker samla på mig allt medlidande och ompysslande jag kan.
torsdag 23 april 2009
Här funderas det för fullt
Just nu har jag hår som går nästan ner till Berit och Agda. Ärligt talat så är jag trött på det. Vad tycker ni, ska jag klippa av mig håret och satsa på en kort frisyr i sommar?
Bring it on säger jag bara!
R vill ha revansch i biljard. Han har haft någon vecka att lugna ner sig och är redo. Säger han. Men eftersom att jag är en väldigt smart tjej genomskådade jag hans förslag med att dricka öl under själva spelet. Han vet vilken dålig kontroll jag får över mina armar med lite öl i kroppen. Tji fick han, jag håller mig till vatten under kvällen!
Han kommer gråta som ett barn när jag är klar med honom.
Han kommer gråta som ett barn när jag är klar med honom.
Deadline närmar sig
Om ett par dagar måste jag bestämma mig kring sommarjobb. Ska jag ta jobbet nere i Tingsryd som jag har fått eller ska jag tacka nej till det? Jag har inte fått ett konkret ja eller nej från något av jobben jag har sökt här uppe och frågan är, vågar jag tacka nej till Småland innan jag vet om jag får ett jobb här uppe?
Nästa vecka ska jag gå på intropass till jobbet jag inte känner mig så pepp på, tänk om jag blir erbjuden det efter att ha tackat nej till mitt gamla trygga jobb och inte blir erbjuden något av dom jag känner mig mer laddad inför här uppe...Jag skulle få dåligt samvete faktiskt. Att jobba på ett ställe som inte känns riktigt hundra får mig mer att fundera på om jag verkligen skulle göra ett så pass bra jobb som jag vet att jag kan.
Att åka ner till Tingsryd och jobba är tryggt. Jag vet vad jag får, jag behöver inte lära mig nya rutiner, känner kollegorna sen tidigare men jag kommer känna mig låst. Utan körkort är det rätt svårt att ta sig runt där nere. Plus att jag kommer bo hemma hos mina föräldrar i två månader. Och jag vet hur det gick förra sommaren.
Det käns lite panikartat faktiskt. Jag är en sådan person som måste ha koll på läget, speciellt när det gäller jobb. Men i morgon ska jag spendera större delen av förmiddagen i telefon och förhoppningsvis får jag mer besked.
Nästa vecka ska jag gå på intropass till jobbet jag inte känner mig så pepp på, tänk om jag blir erbjuden det efter att ha tackat nej till mitt gamla trygga jobb och inte blir erbjuden något av dom jag känner mig mer laddad inför här uppe...Jag skulle få dåligt samvete faktiskt. Att jobba på ett ställe som inte känns riktigt hundra får mig mer att fundera på om jag verkligen skulle göra ett så pass bra jobb som jag vet att jag kan.
Att åka ner till Tingsryd och jobba är tryggt. Jag vet vad jag får, jag behöver inte lära mig nya rutiner, känner kollegorna sen tidigare men jag kommer känna mig låst. Utan körkort är det rätt svårt att ta sig runt där nere. Plus att jag kommer bo hemma hos mina föräldrar i två månader. Och jag vet hur det gick förra sommaren.
Det käns lite panikartat faktiskt. Jag är en sådan person som måste ha koll på läget, speciellt när det gäller jobb. Men i morgon ska jag spendera större delen av förmiddagen i telefon och förhoppningsvis får jag mer besked.
onsdag 22 april 2009
Kära ComHem,
Jag tycker inte om er just nu. Nej, det gör jag sannerligen inte. Idag har ni ringt mig fyra gånger, samtliga gånger har det varit samma säljare. Varje gång har ni slängt på luren i örat på mig mitt under konversationen. Detta har ni gjort ett antal gånger under en månads tid.
Oartigt är vad det är kära ComHem. Vårt förhållande har varit så stabilt tidigare, vad har hänt? Vill du driva mig till ett annat bolag? I skrivande stund skulle jag mer än gärna gå till en annan om det inte hade varit för det där lilla pappret som kallas för kontrakt.
ComHem, för att det här ska fungera mellan oss måste du sluta ringa till mig och bete dig på det här viset. Mitt tålamod börjar ta slut.
Hälsningar från din, men inte för evigt, Petra
Oartigt är vad det är kära ComHem. Vårt förhållande har varit så stabilt tidigare, vad har hänt? Vill du driva mig till ett annat bolag? I skrivande stund skulle jag mer än gärna gå till en annan om det inte hade varit för det där lilla pappret som kallas för kontrakt.
ComHem, för att det här ska fungera mellan oss måste du sluta ringa till mig och bete dig på det här viset. Mitt tålamod börjar ta slut.
Hälsningar från din, men inte för evigt, Petra
Energin är tillbaka!
Jag rockade som fan igår på anställningsintervjun! Det tog visserligen tjugo minuter innan jag hittade rätt i lilla Huddinge men fram kom jag. När dom ringde för någon vecka sen och ville boka in en intervju kändes det inte alls bra av någon anledning. Men när jag satt med intervjuaren igår kändes allt klockrent! Hon berättade om två boenden som jag skulle passa jättebra på och som ligger max tio minuter härifrån. Nu väntar jag spänt på att få samtal från arbetsplatserna för intervju nummer två.
tisdag 21 april 2009
En förhållandefobikers bekännelser, igen
Dom senaste dagarna har jag gått med hjärtat överallt i hela kroppen förutom där det ska sitta. Allt för att jag inte har fått tag på R och han har inte hört av sig när han lovat.
Min motreaktion på det hela kan väl liknas vid en treårings trotsighet. Jag har varit pissur, ledsen, orolig och bestämt mig för att jag tänker bannemig inte höra av mig först. Trots att jag egentligen har haft lust att slå in hans dörr för att se om han lever, eller i värsta fall, har en annan. Ni vet, allt det där tänkandet som jag har lovat mig själv att försöka låta bli.
Men idag hörde jag av mig. Jag skickade ett glatt SMS och skrev att om han har lust och tid kunde vi väl göra något i veckan som avslutades med en glad smiley. Sen stängde jag av både ljud och vibration på telefonen ifall han skulle höra av sig och säga att nu är det slut. Moget va?
Under tiden som jag sminkade mig hade han ringt. Och lämnat ett meddelande på telesvaret. Jag var fan lipfärdig när jag kollade min voicemail och hörde hans röst. Den lätt trött på ett ledsamt vis när han sa att han gärna vill ses i veckan. "Jahapp, nu blir jag dumpad!" tänkte jag när jag ringde upp R ändå bestämde jag mig för att låtsas som att jag inte hade hört hans meddelande.
När vi hade lagt på efter att ha pratat i över tjugo minuter och han förklarat hur trött han är på jobbet, hur mycket han har att göra men att han ser fram emot att träffa mig blev jag arg. På mig själv alltså. För vad fan är det för fel på mig?! Jag måste sluta reagera på det här viset, jag kan inte få hjärtklappning bara för att han inte hör av sig på slaget när han har lovat. Det går inte att jag intalar mig själv att han kommer dumpa mig så fort jag känner mig lite rädd. Istället för att njuta av det hela känns det som att allt går för bra, det går så lätt på något vis. Och jag är van vid motsatsen.
Jag är en av dom korkaste människor som går på jorden som låter det här tänkandet ta överhanden.
Min motreaktion på det hela kan väl liknas vid en treårings trotsighet. Jag har varit pissur, ledsen, orolig och bestämt mig för att jag tänker bannemig inte höra av mig först. Trots att jag egentligen har haft lust att slå in hans dörr för att se om han lever, eller i värsta fall, har en annan. Ni vet, allt det där tänkandet som jag har lovat mig själv att försöka låta bli.
Men idag hörde jag av mig. Jag skickade ett glatt SMS och skrev att om han har lust och tid kunde vi väl göra något i veckan som avslutades med en glad smiley. Sen stängde jag av både ljud och vibration på telefonen ifall han skulle höra av sig och säga att nu är det slut. Moget va?
Under tiden som jag sminkade mig hade han ringt. Och lämnat ett meddelande på telesvaret. Jag var fan lipfärdig när jag kollade min voicemail och hörde hans röst. Den lätt trött på ett ledsamt vis när han sa att han gärna vill ses i veckan. "Jahapp, nu blir jag dumpad!" tänkte jag när jag ringde upp R ändå bestämde jag mig för att låtsas som att jag inte hade hört hans meddelande.
När vi hade lagt på efter att ha pratat i över tjugo minuter och han förklarat hur trött han är på jobbet, hur mycket han har att göra men att han ser fram emot att träffa mig blev jag arg. På mig själv alltså. För vad fan är det för fel på mig?! Jag måste sluta reagera på det här viset, jag kan inte få hjärtklappning bara för att han inte hör av sig på slaget när han har lovat. Det går inte att jag intalar mig själv att han kommer dumpa mig så fort jag känner mig lite rädd. Istället för att njuta av det hela känns det som att allt går för bra, det går så lätt på något vis. Och jag är van vid motsatsen.
Jag är en av dom korkaste människor som går på jorden som låter det här tänkandet ta överhanden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)