Vad är mitt ansvar som medmänniska?

När vi äntligen rullade in på vår gata sent igår såg vi en kvinna ligga på trottoaren, i ösregnet. Jag hoppade ut för att se om hon behövde hjälp medan K parkerade bilen.

Kvinnan var så full att hon inte kunde redogöra för mig var hon bodde. När jag väl fått henne att sätta sig upp försökte jag ringa polisen. Aldrig i livet att jag tänkte lämna henne där, vad som helst skulle kunna hända henne. Hon motsatte sig dock och försökte resa sig upp och gå hem. Vilket resulterade i att hon trillade igen, med smärtor, vilket hon försökte förneka, rädd att jag skulle ringa polis eller ambulans, fick jag återigen henne att sätta sig upp. När jag försäkrat mig om att hon satt bra sprang jag in i lägenheten för att ringa polisen som lovade att skicka ut en bil och ringa mig när dom var på väg. Jag sprang ut igen för att se om hon hade trillat igen eller satt kvar. Spårlöst borta. Jag letade i närområdet i cirka tio minuter för att försäkra mig om att hon inte låg någonstans. Tyvärr finns det inga fungerande gatlysen i området och regnet gjorde det extra svårt att se i mörkret. Dessutom känner jag mig inte helt trygg att gå ensam i mörker och letade mig fram till vår entré för att invänta polisbilen. Som aldrig kom. Som aldrig ringde.

Jag förstår mycket väl att det inte alltid finns så mycket resurser och prioritering är nödvändigt men när det handlar om en människa som inte kunde försvara sig om något skulle hända, knappt kunde gå och som nästan inte verkade veta var hon bodde, är det okej att dröja i över tjugo minuter? Något annat jag funderade på, varför ringde inte polisen mig när och om dom kom på plats? Personen jag pratade med ville inte ha något signalement på kvinnan utan la på luren så fort jag lämnat mitt telefonnr och lovade att en bil skulle komma så snart som möjligt.

Vad är egentligen mitt ansvar som medmänniska? Borde jag ha ringt polisen igen? Letat efter henne ännu längre i ett område som jag inte alls känner mig trygg i under kvällstid?