Första maj. Jag står inte på barrikaderna och skriker slagord. Been there done that. Istället roar jag mig med att febersvettas och må apa.
Min kamp består i att bli frisk. Skriker på min bacillfyllda kropp istället för på orättvisor i samhället. Att vara sjuk är dagens orättvisa i mina ögon. Herregud, jag KAN inte vara sjuk nu. Får inte det. Det finns förhoppningar om att få komma till i morgon. Jag tänker fan inte låta lite feber och post-influensasymptom sätta krokben för det hela.
1 kommentar:
Så se till att rödhåriga har roligast nu då! Du sa det själv :-)
Krya på dig!
Skicka en kommentar