måndag 30 maj 2011

Om att inte kunna bli placerad

I lördags träffade jag en snubbe på en fest. Vi brukar springa in i varandra på fester. Sist såg han mig djupt in i ögonen, la huvudet på sned och sa fan Petra, jag kan inte placera dig i någon kategori! Varför är det så?

 Jag blev lite paff, det måste erkännas. Kategori, vaddå för kategori? Jag menade på att det är väl inte hela världen, att han inte kunde sätta in mig i något fack. Men jo, han tyckte det var väldigt jobbigt. Räcker det inte med att jag är Petra? kontrade jag. Nej, det gjorde det inte. Han kände ett starkt behov av att faktiskt kategorisera in mig.

Men varför är det så här? Varför känner så många ett behov av att placera in andra i speciella fack och tycker det är jobbigt när det inte går?

6 kommentarer:

Huskatt sa...

För att känna sig trygg kanske?
Jag vet precis i vilket fack jag placerar in dig i ;)

Barbro Binda sa...

Dålig självkänsla, otrygghet, kontrollbehov. "Är det inte som det alltid har varit blir det läskigt ju..."

ullebengtsson sa...

Haha, jag får flörtvibbar. "Jag har aldrig träffat nån som dig". Amatör

Jo tjena sa...

Huskatt - Du menar i facket du- är- så- het-att- jag- vill- göra- barnförbjudna- saker-med- dig- facket? ;)

BB - True.

Ulle - Haha han får gå på kurs hos dig? ;)

Fisken sa...

*skrattar åt Ulle*
Det räcker med två kategorier:
De som umgås med mig med flit och de som tvingas att umgås med mig.

Nykteristfinnen sa...

Suck. Människor!