Ett tag kunde jag inte höra You could be happy utan att börja gråta. Nu lipar jag inte längre men den känns som en liten tagg och jag hör en dörr som slås igen.
När jag är riktigt ledsen och bara vill gråta av mig lyssnar jag på Hallelujah - Rufus Wainwright. Tårarna skvalar i takt med tonerna och efteråt känns allt lite bättre. Banalt, jag vet, men vissa låtar är bara på det viset.
Ibland får jag en liten tår i ögat när jag hör Israel Kamakawiwo'oles version av Over the rainbow. Som det forna inbitna Cityakuten-fan jag är är det omöjligt att inte bli berörd av denna låt som spelades när Mark Greene dog.
1 kommentar:
Vad jag saknar Cityakuten. Tänk att man aldrig tröttnade fast programmet pågick hur länge som helst. Det har jag gjort med alla andra serier sen dess. Älskar Over the rainbow men magen knyter sig lite när jag lyssnar på den...
Skicka en kommentar