Jag är nog fortfarande lite, ja jag vet inte

Igår var det som synes i förra inlägget utgång. Jag och Linus höll vårt motto "mer öl!" väldigt bra måste jag säga. Sen blev det dans, så mycket dans att jag har blåsor under fötterna. Stora sådana också. Tog en massa bilder också som jag ska lägga upp när jag har kommit på hur man gör.

Tanken var att vi skulle besöka tatueringsmässan idag men vi bangade. Vi shoppade istället och gick på bio. Inglorious Basterds blev det. Och herrejävlar vilken film det var! Jag grät, skrattade och mådde illa. Det här kunde vara Quentin Tarantinos bästa film om det inte vore för en sak. Brad Pitt. Han förstörde scenerna som han var med i. Han agerade över och var skitkass. För mig bevisade det bara vilken överskattad skådespelare han egentligen är.

Efter ett tag satt jag och irriterade mig lite på filmen som inte följer historien. Men efter en stund tänkte jag att det var rätt skönt egentligen att det inte var ännu en skildring av nazi-tyskland. För mig blev det snarare en tolkning av händelser många nog skulle ha velat drabba nazisterna.

När filmen var slut skakade jag och Linus. Händerna darrade och adrenalinet pumpade i kroppen. Tarantino höll hela tiden ett högt tempo genom filmen utan att det blev jobbigt. Det kom flera komiska scener som ett avbrott mellan allt sadistiskt våld. För sadistiskt var det. Och det skildrades på ett bra sätt. Det känns som att göra en sådan här film visar på hur jävla duktig Quentin är. Allt våld hade lätt kunnat bli för mycket samtidigt som dom komiska scenerna hade kunnat stjälpa hela filmen.

Hade det inte varit för mr Pitts medverkan hade filmen varit ett mästerverk.

Mer öl!

Jahap , jag är fuler.

Ny dag, nya tag!

Okej hörrni, den här dagen ska bli bättre än vad den var igår! Om någon timme ska jag susa iväg till Hudstylisterna för att bli fin. Sen väntar lunch med Therese och mobilinlämning. Ikväll är vi ett gäng som ska se Soundtrack of our lives och sen shaka da bootie på Paradise.

Vad kan möjligen gå fel idag?

Jag ska sluta göra saker över huvud taget

Dagen blev inte så mycket bättre. Första seminariet på kursen var pissdåligt snällt sagt. Vi gjorde ingenting av värde. Under en timme skulle vi diskutera i våra små basgrupper vad som kännetecknar en bra debatt, en god diskussion och varför vi vill läsa genus. Ja, jag förstår att det är ett sätt att bounda men vad fan, det var högstadienivå på det hela! Under den andra timmen skulle vi gemensamt sätta regler för hur seminariumklimatet ska vara. Nästan alla i klassen reagerade dessutom, och inte på det positiva sättet, när föreläsaren glatt sa att det var så kul att så många av oss använt oss utav "feministiska rundor". Say what?! Ingen av oss fattde vad människan menade innan det gick upp ett ljus för oss. Vi var många som körde ett varv i våra grupper där vi ska berätta något om oss själva, nästa runda tog vi punkt ett osv för att alla skulle säga något. Feministiska rundar in my ass.

Mobilkåt som jag var flög jag in i närmsta Telia-butik inne i stan för att få tag på mobilen jag ville ha. Den var slut. Men säljaren tipsade om en annan närliggande butik som hade den inne. I fyra exemplar. Vi rusade dit och det var aplång kö. Hungriga som vi var prioriterade vi lunch för att sen dyka in på RFSL Ungdoms manifestation mot utrensning utav homosexuella som pågår i världen. Sen gjorde jag ett nytt försök i butik nr 2. Efter tjugo minuters väntande fick jag säljaren från himlen. Och jag fick min mobil. Sen var det bara hem och vända innan jag skulle möta upp F för att träna.

Som jag längtade efter min nya mobil som låg så fint på laddning hemma. Jag såg fram emot hur kul jag skulle ha med den inatt. Jo tjena säger jag bara. När jag hade kommit hem brakade ett litet helvete löst. Jag fick inte upp batteriluckan till den nya mobilen. Efter tio minuters kämpande fick jag upp fanskapet. Sen fick jag inte upp samma lucka på min gamla mobil. Typ där började jag nästan lipa. När jag väl fick upp lucka nr 2 och satte in SIM-kortet i min nya mobil trodde jag att jag var i mål. I helvete heller. Mobilen godtog inte min PIN-kod. En kod jag dessutom inte skulle ändra enligt säljaren eftersom jag inte beställde ett nytt SIM-kort.

Här sitter jag alltså med träningsvärk, förbannad utan dess like på allt vad elektronik heter och funderar på att bomba Samsung. Så hörru Gud, om du nu finns, varför skickar du inte bara en blict i huvudet på mig så att vi får ett slut på det här?

Jag ska sluta göra saker på morgonen

Idag tänkte jag börja dagen med lite benrakning. Det slutade med att jag skar mig i sidan av knävecket. Det pissade blod. Jag kände mig svimfärdig och tänkte att havregrynsgröt, det är grejer det. När jag hade lassat upp min portion i tallriken, hällt på lite mjölk tänkte jag njuta. Jo tjena! Trodde jag skulle kräkas av smaken. Sen insåg jag att jag hade brutit min trogna vana att kasta mjölk som passerat datum med bara en dag.

Den här dagen började ju bra...

Jag är ingen tekniknörd

Jag behöver en ny mobil. Den jag har ny har varit kanonbra, tills nu. Ringsignalen ändras, bakgrundsbilden försvinner och ersätts med en ny. Det har blivit svårare att ringa och mina sms kommer inte alltid fram.

Har ni tips på någon bra?

Det kommer bli en finfin helg

Helgen är räddad! Tatueringsmässan är i stan! Ska släpa med mig Nykteristfinnen och kanske kommer man hem med något nytt också?

Hur det än går på dagen så blir det utgång med bästaste Linus på kvällen. Japp, det kommer bli en riktigt bra helg.

Jag tycker inte riktigt om det här

Jag kommer vara gräsänka tills på måndag. Ja, R förtjänar semester, men tänk på mig! Vem ska nu köra mig till Ikea? Massera mina axlar? Bita i min näsa när jag sover? Jag har inte ens något brösthår jag kan dra i!

Vet ni vad lösningen är? Planera upp varje vaken stund till han kommer hem! Jag har fram till lördag klart. Vem är på en utgång deluxe på lördag kväll? Gör en god gärning nu och rädda en gräsänka från tristessdöden.

I'm hooked

I veckan är det jag som går till tatueraren för att boka tid för nummer fyra.

En gräsänkas vardag

Det är rätt soft egentligen. Göra lite vad jag vill utan att behöva kolla om det krockar med våra planer och bara vara härligt oplanerad. Igår blev det några timmars fnittrande, kramande och fikande med Linus och mr D. Sen drog jag och D vidare till ett galleri för att sen hamna på ett annat fik innan vi promenerade en stund. Trevligt värre.

Nu har jag hela sängen för mig själv och slipper höra gnäll om att jag gnisslar tänder eller försöker putta ut R helt ur sängen. Ingen klagar över att få äta veggmat och att brocolli inte är mat för en riktig man.

Jag slipper pikar som "...34 minuter i duschen och 20 minuters eftervård. Rekord älskling!" Men det bästa av allt är att jag kan gå efter min systersons ord "jag fiser när jag vill och vart jag vill!" Jag behöver inte oroa mig för att herr släpper- aldrig- en- fis ska trilla ner död för att jag släpper väder.

Dessutom får jag ha fjärrkontrollen ifred! Inget zappande i onödan här inte och jag slipper se tråkiga action-filmer.

I am living the dream, I am living the dream.

Ibland är jag lika mogen som en treåring

En förre detta lekkamrat ringde idag och tyckte att det var väldigt längesen jag hörde av mig. Personen tyckte att det var väldigt tråkigt och undrade om vi inte skulle ta och ses ikväll, dricka lite vin och rumla runt. "Nej, jag har träffat någon" svarade jag. "Jaha, en kille eller tjej?" kontrade personen lite surt. "Tja, hurså?" löd mitt svar. Sen började det. Människan andra sidan telefonluren skulle prompt veta vilket kön jag är tillsammans med. Det slutade med att jag blev trött, sa "men herregud, ge dig" och tryckte av samtalet.

Dessutom är det inte första gången någon bara måste få veta om jag har en pojk- eller flickvän. Ibland har jag inga problem med att svara på det men ibland blir jag så jävla trött. Då sätter jag mig på tvären totalt och vägrar säga det. Varför är det så intressant att veta, egentligen? Vad ska man göra med den informationen? Är det min sexualitet som gör människor osäkra på vilket fack jag ska placeras i och dom får panik om jag inte kan placeras in i ett specifikt fack?

Personligen kan jag tycka att andra frågor är mer intressanta att ställa än att förhöra mig om vilket kön någons partner anser sig ha.

Dessutom, hur jävla desperat är man inte om man ringer en kk man inte har träffat på en sisådär åtta- nio månader?

Lokalnyheterna goes heteronormativa

Stockholm stad ska satsa 130 miljoner på gamla ridhus och bygga nya. "Tidigare har det mest satsats på pojksporter men nu är det flickornas tur" säger nyhetsankaret och ler.

Jag har mest lust att riva sönder hans anteckningar och ge redaktionen en lektion i normkritik.

Det är en sorgens dag...

...eller ett utmärkt tillfälle till att shoppa.

Jag har rensat ut skor. Herrejävlar vad jag har rensat. Jag har slängt skor, fyllt två kassar till Myrorna och gjort en hög som ska säljas. Skohyllorna i mina garderober ekar tomt och det är så skönt att ha blivit av med skiten. Även om det tog emot att skänka vissa skor. "Okej, jag har inte använt det här paret på tre år, men tänk om?"

Nu sitter jag här och gör en lista på skor som jag kommer behöva i höst och vinter. Jag kan ju inte låta allt det utrymmet i garderoberna vara outnyttjade.

Tvår år och åtta månader

Det är helt otroligt egentligen. För exakt två år sen satt jag i mamma och pappas bil på väg upp till Stockholm. Min nya hemstad. Kan säga att det inte känns som att jag har bott här i två år redan. Det är underbart.

Idag, för åtta månader sen gick jag på min första dejt med R. Blixten slog ner i huvudet på mig och jag var nervös som få. Där satt jag i teatersalongen med ett spelat lugn och såg på honom i smyg. Det har varit åtta månader av omställning för min del. Jag har irriterat mig på hur han pillar på mina böcker/skivor/filmer utan att ställa tillbaka det i exakt samma ordning som innan. Nu har jag lärt mig att det är okej. Det har varit konstant med fjärilar i min mage och dom finns fortfarande kvar. Under dessa månader har jag nog skrattat mer än vad jag har gjort i hela mitt liv. Men framför allt, jag har erkänt för mig själv att jag har blivit kär. Den där stone-face-Petra som bara slätade över sina dejtingoffer för att sen gå vidare har försvunnit. Med R insåg jag att jag ville ha något helt annat.

Jag tror jag börjar bli vuxen

Jag sitter och kollar på intensivkurser till körkort. Sen jag flyttade till Stockholm har jag alltid tänkt att nej, jag behöver inget. Inte nu iaf. Men ja, nu börjar det klia lite i fingrarna efter ett körkort.