Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter

Jobbintervjun jag hade innan idag gick väl bra men jag vet inte om jag vill ha jobbet. Verkar vara härliga lokaler osv men jag är ändå väldigt tveksam. Jobbet kommer vara otroligt tungt men jag bokade in mig på två intropass för att se hur det känns. Just nu känns det dock som att om jag får något annat erbjudande så tar jag hellre det.

Jag är fortfarande trött som fan. Sov 8½ timmar inatt för att sen dregla på kudden i över två timmar när jag kom hem från intervjun. Visserligen stod det som en biverkning på min sista spruta att man kan bli lite trött men det här är fan löjligt.

424 inlägg senare

För ett år sen bytte jag från blogg.se till den här bloggen. Tänk att det redan har gått ett år!

På tal om att tiden går snabbt, igår tog jag min allra sista förberedande spruta och i morgon ska äggen tas ut. Lite nervös är jag allt men Greken följer med som stöd och då kan inget gå fel.

Idag har jag en anställningsintervju på ett ställe som jag inte ens visste att jag hade sökt jobb på. Har lite dålig koll på vad det är för jobb men jag tror att kvinnan som ringde sa att det var med ungdomar, något slags ungdomshem. Jaja, desto mer spännande kommer det bli att gå på intervjun!

Jag lever!

Men jag tvekar lite faktiskt. Jag är så otroligt trött...det har blivit ett antal promenader med R i helgen. Underbara sådana. Vi gick en massa på Djurgården, tittade på båtar, gjorde ett besök på ett akvarium och åt glass ute i solen. Ett besök på Skansen har även klämts in mellan biobesök, kan rekommendera Gran Torino men se inte Che - Argentinaren.

Just nu är jag så jävla trött att jag knappt vet om jag existerar men helgen har varit helt jävla underbar. Jag vet att jag skriver mycket om R just nu men det är en omställning för mig. Jag har varit singel större delen av mitt liv och dom förhållanden jag har haft har varit med en bunt idioter rent ut sagt. Så bara det här att jag får så mycket uppskattning, att någon är intresserad om vad jag har för åsikter och alltid är så fin mot mig är en konstig känsla.

Att lära en köttoman det här med veggokäk

Jag frågade R innan om vi inte kunde grilla i helgen. Han blev väldigt fundersam. "Men...kan du äta det som grillas också? Kött alltså?" Jag började asgarva och frågade honom om han trodde att kött var det enda man kan grilla och tipsade om marinerade grönsaker.

Skallebank

Igår delade jag och Linus på tre flaskor vin. Inte så konstigt egentligen med tanke på att vårt motto är "mer öl!" när vi är ute och festar. Det som var konstigt med den här kvällen var att vi dissade att gå ut och festa för att sitta hemma, dricka vin och prata om våra partners. Herregud säger jag bara. För ett par månader sen sågs vi på dom flesta gayklubbarna i Stockholm, dansade tills vi hade ont och flirtade loss.

Har vi blivit vuxna nu?

En aning mer nykter nu

Igår var helt otroligt roligt. Det började med lunch hos sötnöten Malin med en massa pratande innan jag mötte upp Nykteristfinnen och Greken. Det blev en massa vin, mat och skrattande. Tyvärr missade vi dom flesta komiker som uppträdde men vi hade roligt ändå.

Tidigare på dagen blev jag kallad till en sommarjobbsintervju och ringde till min chef nere i Småland för att få ett arbetsgivarintyg. När chefen ringde tillbaka senare på kvällen var hon väldigt konfunderad och undrade om jag kommer stanna i Stockholm över sommaren. Vilket är min plan egentligen och söker jobb som en jävla galning här uppe. Då säger min chef "Jaha, vi hade räknat med att du kommer ner i sommar..." Tack för att ni har berättat det! Jag blev lite småsur faktiskt. Samtidigt som jag givetvis blev smickrad över att dom uppenbarligen tycker att jag gör ett så bra jobb att dom vill ha tillbaka mig för tredje sommaren igen. Men, jag vill gärna veta saker och ting. Jag kommer ihåg hur mycket pyssel det var för mig förra sommaren, fixa med post, ha någon som kollar till lägenheten, all packning för två månader osv osv. Dessutom sa jag till min småländske chef att jag ville ha svar så fort som möjligt när jag sökte jobbet igen. Kontentan av allt det här blir att jag måste ligga på arbetsgivaren som ska intervjua mig om att jag måste ha svar inom max fyra dagar efter intervjun.

Jag ringde och pratade med pappa om det hela igår som nu försöker muta mig till att komma ner för att jobba. Jag älskar mitt jobb nere i Småland, det gör jag verkligen. Men två månader hos mina föräldrar igen, det ser jag inte fram emot. Jag har vant mig för mycket vid att bo själv, jag har R och dom flesta av mina vänner här uppe och här är jag inte beroende av mina föräldrar. Jag kan ta mig mer eller mindre överallt på egen hand. Där nere, körkortslös som jag är, blir jag beroende av att mina föräldrar kan skjutsa mig till jobb och annat när busstider inte synkar, vilket dom oftast inte gör. Sen är det visserligen alltid trevligt att bli ompysslad av föräldrarna men två månader är en jävligt lång tid.

Jag är onkter

Stand up på sklan + en massa vin och öl på de = en onykter Petra

Kul som fan var det iaf att min gamla festarrangör på skolan kände igen mig, Han är ett gammalt dregleobjekt och jag kände mig lite sårädr frustrerande kåt som man gör iböland. Men sedan en ca tjugofyra timmar tillbaka är jag en officiellt stadgad kvinna, därför ter jag tortiloasbröd i min ensamhet

Ambitionen fanns där iaf

Igår susade jag hem till R efter jobbet för att laga lite middag och ha mysigt. Det slutade med en 40 minuters lång diskussion om mat för att sen ringa thailändaren på hörnet och beställa take-away.

När fisarna pockar på

Allt är inte glitter och glamour i mitt liv för tillfället. När jag började med sprutorna började även gaserna i magen öka. Kraftigt. När jag och R låg i min säng, gosade och såg på film, kände jag att fisarna började trycka på. Det var bara att spänna skinkorna och hoppas på att jag inte skulle börja nysa. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga fram det hela, att jag behöver fisa. Allt hade på något sätt känts enklare om R hade pruttat i min närvaro först, då känns det mer okej på något sätt. Jag kan ha lite svårt för det här med at gå på toa och fisa i min partners närhet. Herregud, under den tiden jag var tillsammans med mr S höll jag på mitt kisseri tills han gick ut för att röka. Så fort han stängde dörren flög jag upp ur soffan, in på toaletten, stresskissade och rusade tillbaka in till soffan innan han kom in igen. Jag vet, det är så jävla löjligt. Med R har jag iaf kommit över det hindret. Pratade innan med min käre far om det här problemet. Han lever efter mottot "låt gaserna gå" så det kändes inte riktigt som rätt person att fråga.

Men vad säger man egentligen, när man är nykär och måste fisa? Ska jag gå in på toaletten med en doftspray och be honom hålla för öronen?

Tre månder har gått

Om knappt en halvtimme kommer R hit för att skämma bort mig med chokladkaka. Och jag är nervös. Eller nervös kanske är fel ord men det händer saker i kroppen. Mina händer blir iskalla, hjärtat slår snabbare, jag blir rastlös och tycker att klockan nästan går baklänges.

Jag berättade även för R om att mormor tyckte att vi skulle åka ner. Han svarade med att skratta nervöst. Men efter ett mail från älskade Systeryster K kanske jag ska promota Småland lite till för honom.

Familjehögtider och dejting

Min mormor ringde för en stund sen, själaglad. Min mamma hade skvallrat om att jag dejtar en viss herre och nu tyckte mormor att jag skulle ta med honom hem över påsk.

Herrejistanes säger jag bara. Jag älskar min familj, det gör jag verkligen men jag blir kallsvettig över tanken på att ta hem R och presentera honom. Min familj har en liten grej för sig eftersom jag är yngst så verkar dom tävla i vem som kan genera mig först inför personen jag har dragit med mig. Mamma babblar på om allt, då menar jag verkligen allt, pappa tar fram en hatt som han köpte i Ungern och ber alla gissa vad det är för material hatten är gjord i (hatten är gjord i svamp men ser ut som skinn). Mormor stirrar mest bara på offret jag har med mig, morfar är alltid lika trevlig och glad, mina syskon däremot... Klart mina syskon är trevliga, trevligare syskon får man faktiskt leta efter men dom tar verkligen det här med att genera sin lillasyster på största möjliga allvar verkar det som. Det brukar börja med att dom testar vilken humor personen har för att sen hålla så pass ingående förhör med människan att Gestapo ligger i lä på informationsutpressningssidan.

Å andra sidan var det längesen jag träffade familjen nu så får kanske lägga fram mormors förslag i morgon.

Nu njuter jag

Surpise suprise men jag krossade R i biljard. Ju fler bollar jag fick ner desto mer frustrerad blev han. Behöver jag ens säga hur mycket jag njöt av det hela? Ikväll har jag skrattat så mycket att jag fick kramp i magen. Kommer aldrig glömma synen av hur R ser ut som en knubbsäl när han skulle skjuta vissa gånger. Då var jag tvungen att vända mig om för att inte skratta allt för mycket.

Fast sista matchen lät jag honom vinna. Eller, han mutade mig med diverse saker för att jag skulle tona ner hur satans bra jag spelade, bla med löfte om massage och hans supergoda chokladkaka.

You are going down!

Ikväll kommer den stora biljardkampen utkäpas med R. Jag har packat ner lite näsdukar åt pojkstackarn som han kan torka tårarna med sen när jag vinner.

Om han allt all förmodan skulle få ett övertag skyller jag på vissa faktorer
1. Jag är vänsterhänt, biljardbord är inte designade för oss.
2. Berit och Agda har en benägenhet att vara i vägen. (Ja, jag har döpt mina bröst)
3. Jag börjar få PMS och associerar det mesta till sex.
4. Skylla på mina sprutor och att det är bäst för honom att han är snäll mot mig i dessa tider.
5. Hota med att aldrig mer baka en chokladkaka åt honom.

Ni ser, det kommer vara omöjligt för honom att vinna ikväll.

Ett litet steg för människan...

...men ett gigantiskt kliv för mänskligheten.

Nu är första sprutan tagen! Första steget till att skapa en armé av mini-Petror är taget!

Allt gick finfint. Jag grabbade tag i magfläsket som barnmorskan sagt att jag skulle göra, testkörde sprutan och tryckte in den. Precis som hon sagt. Dock släppte jag lite på mitt tag på magen och rispade med nålen. Nu har jag ett plåster på magen.

Det var på tiden

Nu är det klart att samkönade par ska få ingå äktenskap i kyrkan. Jag är otroligt glad över det här samtidigt som jag är förbannad.

Det är år 2009 och först nu kom det en könsneutral äktenskapslag. Det är för jävligt. Att det har funnits två skilda lagstiftningar säger till mig att samkönad kärlek är inte lika mycket värd som olikkönade pars kärlek till varandra. Är inte det viktigaste att man älskar varandra? För vem har rätt egentligen att neka vissa människor pga dom har samma kön att gifta sig? Givetvis förstår jag att det är komplext med religion i den här frågan men det är ändå för jävligt.

Ja, Sverige har kommit långt med lagstiftningen när det gäller HBT men vi har fortfarande en lång väg att gå.