Ska vi ta och göra om det?

Ibland när jag zappar runt på tv:ns alla kanaler brukar jag fastna framför något som handlar om brudars jakt på den perfekta bröllopsklänningen. Jag vet inte varför men jag tycker att det är rätt intressant att följa alla tårar, skratt och svordomar blandat med bröllopsplanerna som folket delar med sig utav. Kanske för att mitt bröllop var totala motsatsen till vad deras bröllop kommer att bli.

Maken brukar alltid bli lite blek i ansiktet när jag sitter och tittar på tv:n med något drömskt i blicken. Han vet alltför väl att jag brukar få mina idéer ibland. Och visst drömmer jag ibland om att kanske göra om hela bröllopet, stort sådant med en vit vacker klänning, sittande middag, dans, band som spelar och allt det där. Eller?

Frisören som gjorde mitt hår på bröllopsdagen sa att nästan varje brud hon träffat säger hur bröllopet skulle kunna se annorlunda ut, alltifrån ändra bordsplaceringen lite till att rymma och skita i allt, gifta sig i hemlighet men i slutändan så känns det perfekt ändå. Jag tror att hon har rätt i det, jag tänkte så i alla fall. Vi hade exempelvis inga familjemedlemmar närvarande under ceremonin, vilket jag ångrade strax innan men i efterhand är jag glad att det bara var vi två, för det var precis så vi ville ha det.

Men att göra om det, att förnya våra löften och har ett hejdundrande bröllop? Aldrig i livet. Jag skulle bli en bridezilla utan dess like och maken skulle begära skilsmässa. Lika bra att låta bli.