torsdag 15 november 2012

Även en tjurig get måste vika sig

I ungefär tre månader har jag haft stora problem med yrselattacker, oftast på kvällarna när jag kopplar av och i samband med dessa skrämt livet ur min make. Eftersom min make är en förnuftig man har han propsat på att jag ska uppsöka läkare, som jag vägrat. Herregud, lite yrsel dör man inte utav!

Igår kom dock dom värsta attackerna jag varit med om, på jobbet dessutom, något som aldrig hänt innan och skrämde livet ur mig. Med andra ord erkände jag mig besegrad inför maken och ringde vårdcentralen idag.

Efter drygt två timmars väntan fick jag veta vad som är fel på mig- ingenting. Jag upprepar, i n g e n t i n g. Inte vad deras prover hade visat. Läkaren hänvisade till stress. Men herregud människa, stress? Varje jobbdag spelar jag i genomsnitt fyra Chicagorundor och tio Skip-bo. Det anses vara semester utav många. Men okej, mitt jobb innebär en psykisk påfrestning, det kan jag erkänna. Men ändå, stress? För fan. Jag köper det inte.

Andra teorin var mina matvanor. Vilka matvanor? undrade jag. Exakt sa läkaren. Så nu ska jag ha ett matschema på bestämda tider. Alltså, jag gillar mat. Men jag gillar att laga desto mer än att äta den. Och jag känner inte alltid när jag är hungrig. Så när jag är hungrig äter jag för mycket och fel eftersom jag och min kropp inte kan tolka varandra så bra. Okej, jag köper väl läkarens argument om att ett matschema kan vara bra. Men ändå, jag hatar när andra människor har rätt.

1 kommentar:

ullebengtsson sa...

Matschema verkar ju helt rätt. Hur har du kunnat överleva?!