Visst låter det konstigt? Att man jagar en diagnos. Herregud vad jag kämpat bitvis. Mest med mig själv, att inse att något är fel och att det blir värre. Kamp med läkare som avfärdat det hela med motiveringen att man kan bli stel i händerna ibland. Att det inte är något ovanligt.
Men så kom den. Äntligen. Artros. En form utav reumatism. Som jag misstänkt ett tag. Men nu vet jag. Jag kommer aldrig bli frisk men jag kan lindra mina besvär. Bara den känslan. Nu vet jag vad jag kan göra. Och det känns bra. Väldigt bra.
2 kommentarer:
Åh! Vet precis hur det känns! Känns alltid lika fel att säga grattis till en sjukdom men ändå, grattis till diagnos! :)
Vad skönt att du äntligen vet :-) Ha en underbar vistelse "hemma". Kramar
Skicka en kommentar