Efter ett par minuters försening rullade jag och SJ in på Stockholm central. Så jävla härligt! Förseningen förresten, den fick mig att fundera lite. Alltid när jag åker med X2000 är fyra minuters försening att komma i tid. Den här gången åkte jag InterCity, funkade skitbra. Inga förseningar på en tjugo minuter eller sisådär som jag brukar hamna på. Den här yttepytteförseningen var förresten orsakad av X2000. Dom skulle köra om oss. Är det så att X2000 är tågvärldens roten till allt ont? Jag tror nästan så. Tack vare InterCity gillar jag SJ lite igen.
Under dom få timmar jag varit hemma har jag redan hunnit fika med en kompis, irritera mig på turister, velat skjuta barnvagnsmarodörer, muttrat jävla bonde om människor som inte kan stå rätt i rulltrappan. Hur svårt ska det vara på en skala? Ställ dig till höger din byfåne! Samt även hunnit med ett besök på indiska Shanti Softcorner.
Ikväll väntar fest på stammishaket Paradise med Kakan och tillhörande partner Taxen. Besök på Fotografiska, middag med Mupp och sambo, häng på Djurgården och bara få vara väntar under helgen.
Jag är en lycklig människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar