Bara för att man är vuxen slipper man inte utvecklingssamtal

Jag hade mitt första utvecklingssamtal på nya jobbet idag. Var så nervös att jag trodde att jag skulle svimma. Med tanke på hur dagen hade börjat så hade jag förväntat mig att resten av dagen skulle fortsätta i samma anda. Att kliva i hundbajs med sina nya pumps är fan inte roligt. Tack så jävla mycket din lata hundägare.

Men samtalet gick bra. Riktigt bra. Chefen sa bara positiva saker och avslutade samtalet med att han "har höga förhoppningar om dig Petra". Det kändes...jävligt bra.

Nyttigt var det iaf för mig att höra det. Jag ställer skyhöga krav på mig själv och ger mig aldrig någon klapp på axeln för det jag gör. Snarare tvärtom. Efter varje jobbdag/tenta/skolarbete/what ever säger jag till mig själv att jag kunde ha gjort det bättre. Vilket är helt sanslöst dåligt av mig. Och ohållbart i längden.

Men det kommer nog bli människa av mig också ska ni se.