torsdag 14 mars 2013

Det kom ett paket

I dagarna tre gick jag hemma, vankade av och an, i väntan på mitt paket. Mitt (eller, vårt, maken var med på ett hörn) nya bord var på väg. Efter ett år i trogen tjänst beslöt vi (läs: jag) att det var dags att investera i en ny bricka till vårt vardagsrumsbord. Något med lite mer färg tyckte jag, något med lite mer form än det grafiska svart/vita mönster jag en gång blev så kär i. Maken nickade mest, han vet att det blir bäst så.

Och sen kom det! Ett stort underbart paket med mitt namn på väntade på Ica, redo att komma hem. Omsorgsfullt klippte jag upp den skyddande kartongen, rädd för att skada ytan. När jag fått undan kartongen fångade något annat min uppmärksamhet, något i paketet jag inte räknat med att få, bubbelplast! Denna ljuva plast med bubblor, stora och skinande, som bara väntade på att få bli smällda. Jag jublade! Försiktigt tryckte jag på en, blundade och fnittrade åt den kommande smällen. Sedan kom ingenting. Jag la min panna i djupa veck och tänkte att på golvet, på golvet med en välplacerad fot över sig händer alltid något! Och väl på golvet kom ingenting. Hur hårt jag än tryckte med min fot, hur mycket jag än rullade över plasten hördes inte det minsta. Besvikelsen kom, tårarna var inte långt borta. Hur kunde detta ske? Vad gick fel? Varför, varför försvann den en gång så ljuva plasten och blev ersatt med denna bleka kopia?

Jag älskar dig Svenskt Tenn, det gör jag utav hela mitt hjärta men jag tror att vi ska ta lite tid ifrån varandra, fundera lite på vad vi vill. Det är inte du, det är jag.


3 kommentarer:

Lfthmn sa...

Jag tycker att den är jättesnygg! Gillar du inte?

Petra sa...

Lfthmn- Jag älskar bordet, helt klart! Dock väldigt besviken på bubbelplasten som sagt som inte gick att smälla.

Hypofysen sa...

Också råkat ut för fuskbubbelplasten... :-(