Den girige

Teater ikväll. Molieres Den girige.

Tack gode gud för smink säger jag bara. Det är den förgråtna kvinnans bästa vän. Jag ser, seriöst. ut som om jag har åkt på stryk. Blodkärl har brustit under, och i, ögonen, näsan ser ut som om någon har vridit om den ordentligt men nu är det dags att sluta gråta. Ja, det är det.

Jag vet vad jag kommer drömma om inatt

Efter en massa strul och ett halvårs väntan har jag äntligen sett Bergmans Scener ur ett äktenskap med Jonas Karlsson. Och vilken karl! Lätt en utav Sveriges bästa skådespelare och vilken kropp. Det rann till rätt så bra när han visade sig i bar överkropp. Livia Millhagen som spelade andra rollen var inte fy skam hon heller. Otroligt duktig. Fin att se på också.

Pjäsen var helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Istället för det tunga och deprimerande som kännetecknar Bergman, enligt mig, tog regissören en humoristisk vändning. Den bekväma jäveln. Visst, det var intressant och uppskattat att se lite roligheter och skratta men ibland kändes det snarare lite löjligt. Men det är ett säkert kort. Ett manus som är otroligt bra i grunden som spelas utav två väldigt duktiga skådisar, svårt att få det att inte gå ihop.

Men vissa saker störde mig rätt så rejält. Speciellt den väldigt tydliga anspelningen på att kvinnan var offret och maken the bad guy som bara strulade till det konstant. Enligt mig så fanns det två offer och två strulpellar. I grund och botten handlar det om två intelligenta, sociala och vältaliga personers oförmåga att kunna kommunicera med varandra. I den här pjäsen kan inte det läggas på en person som i detta fall var mannen. Men det är bara min åsikt.

Sevärd var den iaf.