torsdag 31 mars 2011

Tvåtusen djupa andetag senare

Jag samtalade med en gammal man på väg hem från jobbet. Han satt på sin rullator. Jag på den kalla träbänken i busskuren. Vi pratade om vädret, om att det kanske ska bli varmt i helgen. Dom sa så på nyheterna i morse. Men man vet ju hur pålitliga dom där är sa vi och nickade mot varandra. Vi avhandlade livets väsentligheter, som det höga bensinpriset. Preem tar minsann 14.14 kr men Runes, dom tar bara 14.06. Nya nickningar och undran kring vart världen egentligen är på väg. Sen kom vår buss och jag kände mig lite sådär varm i hjärtat.

Promenad i snålblåsten med Snuffse. Hunden som alltid tar ett par travsteg när jag säger nu går vi hem! Samma hund som kaxar sig mot kungspudeln längre ner på gatan. Tänder visades och båda ville visa vem som är mest man. Det tyckte varken jag eller pudelns matte och gick åt varsitt håll.

Mött av ett fint litet meddelande när jag kom hem. Fika utlovades snart med en flicka som fortfarande får mitt hjärta att hoppa över ett slag ibland.

Packa Petras kappsäck. Kvällsmys med efterlängtade Systeryster A står på schemat. I morgon myslunch vi två och underbara Systeryster K. Vackra systrar.

Fuldans till mannen som vinner mig lite mer för varje gång. Litet löfte om hotellhelg tillsammans med en underbaring.

Det känns som att livet har kommit på rätt köl igen.

Men god morgon o du ljuva värld!

Jag är pissförbannad. Less. Besviken. Trött. Anledningen? Än en gång är det så jävla uppenbart att vi hbtq-personer inte har samma rättigheter i samhället.

För ett tag sedan blev en tjej misshandlad i tunnelbanan efter att ha kysst sin flickvän. Den misshandlade tjejen begärde skadestånd på 20 000 kr från sitt försäkringsbolag. Hon fick det sänkt till 0 kr. Länsförsäkringar motiverade det hela med "lesbiska par kan faktiskt välja att inte kyssas i tunnelbanan".

Ibland blir jag så jävla trött på samhället.

onsdag 30 mars 2011

Saker jag gör på mitt jobb

Jag har ett väldigt stressigt arbete. Som idag, då har jag snurrat flera varv på kontorsstolen tills jag mådde lite illa. Jag har fikat två gånger, varit passiv rökare utomhus tre x 10 minuter ungefär. Sen har jag även lyckats klämma in en timmes tv-tittande.

Ni hör ju, jag kommer snart avlida av stress.

Jo men det här känns bra!

Jag känner att nu, nu är jag tillbaka i min gamla form igen. Det har varit lite sisådär med den sen jag flyttade.

Men idag kände jag hur livet återvände. Dammsugaren åkte fram, moppen efter det. Dammtrasan gick varm. Jag dansade mig svettig till schlager som spelades på P4.

Det är livskvalitet det.

E som i Ehjoråsåatteh...

Snuffse, hunden alltså och ingenting annat, har en favoritposition. Istället för att rulla ihop sig som en normal hund ligger han allra helst så här. Men så har han ju inte riktigt alla kantareller i korgen.

tisdag 29 mars 2011

Om att dö en smula

Den där snyggingen jag spanade lite på i lördags under efterfesten hörde av sig idag. Jag blev liksom lite knäsvag utav personens blotta uppenbarelse. Som den blyga lilla viol jag är blev det ingenting där. Istället lyckades jag flirta in mig på annat håll, en helt annan historia.

Men, personen hade på något sätt fått mitt nr och skickat ett sms. Halleluja amen! sa en del utav mig. Andra delen blev sådär knäsvag, ni vet, som man kan bli ibland utav främmande personer. Småfnittrig för att sen stanna upp i panik och tänka men jag har ju ingenting att ha på mig!

Det här firar vi med en kopp té och lite hallonsorbet hörrni!

måndag 28 mars 2011

Jag har sorg

Jag har misstänkt det länge men inte velat inse. Kört på som vanligt. För ett tag sen insåg jag att nej, det här är inte hållbart.

Jag fyllde kylskåpet med laktosfria produkter och sa till mig själv att det där magknipet lär inte försvinna. Klart det inte är laktoskänslighet som spökar.

Gissa vem som inte har magknip alls längre? Och vet ni vad detta innebär?

Precis. Ingen mer Ben and Jerry på ett tag.

Ja, jag längtar en smula

Eller en hel del om jag ska vara ärlig. Bokningsbekräftelsen landade nyss i min mail, 15 maj åker jag på en långweekend och lägger in mig på ett spa.

Jag är liksom värd det.

D som i Dagen efter

lördag 26 mars 2011

Min fars efterträdare

Jag funderade högt på hur jag skulle sminka mig när jag och systersonen ätit middag.

Du kan sminka dig som en clown! Eller, du ser ju redan ut som en...

Catwoman?

Jag ska på fest. Enligt en kompis kommer Mr. Katt också. Berättade det för kollegan igår som höll på att dö av skratt.

Hon ansåg att jag skulle måla dit lite morrhår och sy mig en svans, sen kanske jag skulle få komma till. Hon riktigt eldade upp sig och gick ut i ena förrådet och hämtade en garnstump som hon dinglade med framför mig. Så att jag kunde öva upp mina kattinstinkter.

Jag gick och gräddade våfflor istället.

fredag 25 mars 2011

Petra slår tillbaka

Pappa sa vid middagen att ibland fantiserar han om att flytta.

Vart då? Inte ens Ölands djurpark är beredda att ta emot dig blev mitt svar.

Skulle inte tro det va...

Tingsryd måste vara det perfekta stället att ha barn på! sa någon. Jag undrade i mitt tysta sinne om personen trillat och slagit i huvudet jävligt hårt.

En liten inskränkt håla med hög rasistfaktor där du får skylla dig själv om du inte gillar hockey på fritiden. Det här med att tänka outside the box? Nej, inget som sysslas med här, det kan vara farligt. Tingsryd, hålan med mindrevärdeskomplex som måste hävda sig konstant. Och så går det som det går också.

Ja, byn ligger jättefint, en stor sjö ligger nära, skog, om man nu gillar det och inte så långt från hav. Men det är det enda positiva med den här hålan, om ni frågar mig.

Skulle jag ändra mig och vilja ha barn en gång, jag skulle dra till en storstad, direkt. Stockholm exempelvis. Stackars ungar som måste växa upp i en storstad! fick jag höra som invändning när jag la fram mitt resonemang.

Grattis ungar! skulle jag säga till människor som uppfostrar sina barn i stadsmiljöer. Jag tror inte att mindre ställen per automatik innebär en tryggare uppväxt. Det händer skit på sådana ställen också.

I större städer finns möjligheter som oftast inte finns i byhålor a la Tingsryd. Möjligheten att sticka ut från normen, träffa likasinnade och syssla med annat än hockey.

Du är så negativ Petra! fick jag tillbaka. Ja, jo, jag vet. Och min själ är död.

Ja, jo, det kan man ju undra

Jag satt i soffan p åjobbet och tittade på tv med en utav dom boende när personen frågar hur många barn jag har.

Givetvis svarade jag att jag har inga barn. Inte ett enda.

Personen såg skeptiskt på mig och sa men, varför har du så stora tuttar då?

Förvaltningsprogrammet

Okej, senaste tiden har flera hittat hit efter att ha sökt på förvaltningsprogrammet som Södertörn håller i. Jag har läst det, jag har även hoppat av från det. Har ni några frågor kring programmet, släng iväg en kommentar och jag ska försöka svara.