Ska vi ta och göra om det?

Ibland när jag zappar runt på tv:ns alla kanaler brukar jag fastna framför något som handlar om brudars jakt på den perfekta bröllopsklänningen. Jag vet inte varför men jag tycker att det är rätt intressant att följa alla tårar, skratt och svordomar blandat med bröllopsplanerna som folket delar med sig utav. Kanske för att mitt bröllop var totala motsatsen till vad deras bröllop kommer att bli.

Maken brukar alltid bli lite blek i ansiktet när jag sitter och tittar på tv:n med något drömskt i blicken. Han vet alltför väl att jag brukar få mina idéer ibland. Och visst drömmer jag ibland om att kanske göra om hela bröllopet, stort sådant med en vit vacker klänning, sittande middag, dans, band som spelar och allt det där. Eller?

Frisören som gjorde mitt hår på bröllopsdagen sa att nästan varje brud hon träffat säger hur bröllopet skulle kunna se annorlunda ut, alltifrån ändra bordsplaceringen lite till att rymma och skita i allt, gifta sig i hemlighet men i slutändan så känns det perfekt ändå. Jag tror att hon har rätt i det, jag tänkte så i alla fall. Vi hade exempelvis inga familjemedlemmar närvarande under ceremonin, vilket jag ångrade strax innan men i efterhand är jag glad att det bara var vi två, för det var precis så vi ville ha det.

Men att göra om det, att förnya våra löften och har ett hejdundrande bröllop? Aldrig i livet. Jag skulle bli en bridezilla utan dess like och maken skulle begära skilsmässa. Lika bra att låta bli.

Loppis-söndag!

Tanken var, när vi tidigare idag åkte till Östregårds loppis, att vi skulle leta efter lampor och ramar. Det vi behövde med andra ord. Om det blev det vi kom hem med? Inte riktigt kanske. För er som inte känner till Östregårds loppis är detta ett populärt ställe i närheten utav Växjö som under vintertid har väldigt få öppettider, men desto bättre under vår och sommar. Eftersom hela loppisen är väldigt stor och vi snålänningar gillar loppis är detta ett populärt mål. När jag och maken kom till Östregård ett par minuter innan öppning var kön in redan lång. Jag bad maken kolla på människorna längst fram och hur dessa betedde sig väl när koklockan ringde. Jag drog paralleller till kor som släpps ut på grönbete för första gången på länge vilket maken bara skrattade åt. Han trodde mig inte alls. Men tji fick han! Så fort besökarna längst fram såg hur personalen närmade sig klockan tog dom sats och rusade likt Usain Bolt in på området. Jag och maken tog det desto lugnare. Vi kollade på trasmattor och andra möbler som fanns lite avsides om den stora ladugården där ytterligare en kö hade bildats av människor som ville in. Efter en kvart gled jag och maken obehindrat in i ladan på vår jakt.

Den här burken med dom klassiska kakao-ögonen norpade jag mer eller mindre ur händerna på en annan. Jag såg burken lite i min ögonvrå och noterade ett par händer som började sträcka sig mot denna vackra plåtburk. Ja, det var väl lite fult gjort av mig men herregud, kap gör man inte genom att vara snäll.

Jag vet, den här citruspressen är egentligen skitful men det är lite så jag funkar. Jag gillar saker som kanske inte alltid ser så bra ut i ögonen vid första anblick. Dessutom gillade jag den lilla kannan. Med andra ord, ytterligare en sak som kommer hamna i plastskåpet dit maken inte har tillträde.

Av en ren slump, när maken stod i kassan såg jag ett litet utrymme med porslin jag hade missat att gå igenom. Och vilken liten guldgruva jag hamnade i! Den här såssnipan är från serien Gröna Anna, perfekt skick och endast 65 kronor. Mitt småländska hjärta jublade! Jag har länge varit på jakt efter äldre delar ur just Gröna Anna då det är, enligt mig, en utav våra vackraste serviser i Sverige.

Maken, som är äggätaren i vår lilla familj hittade den här fula lilla äggkoppen som fick mig att börja hicka utav skratt. Men jag är beredd att hålla med honom, den är så ful att den inte går att motstå.

Jag stod och trängdes tillsammans med några andra tanter vid en plastback där det fanns en uppsjö utav serveringsfat i den här stilen. Direkt när jag såg den här visste jag att den kommer bli ett perfekt kakfat när vi har familjemiddagar.

Här har vi ytterligare ett fat som är så fult att jag blev kär i den. Men jag gillar den här stilen, på något vänster. Maken fick slita mig från grytorna från 50-talet. Vårt grytskåp är dessvärre fullt men det blir så mycket roligare att laga mat i grytor och pannor som har mönster och karaktär. Det gäller även att lägga upp mat.

 

Slutligen ser vi tallrikarna från Gröna Anna som också fick följa med hem. Det fanns fler tallrikar men dessvärre var flera utav dessa nötta och lite kantstötta. Kändes inte som ett fynd att köpa lite trasiga tallrikar för 45 kronor styck då. Men fyra härliga Gröna Anna blev det!

Dagarna

 Jag vet att det är vinter men jag gillar ändå höstens ingredienser mer. Det ger sinnesro att göra mustiga grytor med rotfrukter, lite egenplockad svamp, kanske med lite älgkött. Eller göra viltfärsbiffar. Gud, jag skulle kunna leva på det. Jag får mina perioder då jag bara vill äta en enda sak. Just nu är det alltså viltfärsbiffar.

 Vad hör till viltfärsbiffar? Rödlöksmarmelad! Eller det röda guldet som jag kallar det. Har i regel lite rödlöksmarmelad puttrandes på spisen ett par gånger i veckan. Det är ju så gott! Dessutom är det lite utav en sådan sidorätt som man kan förbättra hela tiden, laborera lite med mängd vinäger och socker.

 Och äntligen har tulpanerna gjort sitt intåg i butikerna! Jag var nere på torget idag och köpte några buketter. Röda och lila blev det. Dom röda passade så bra i vasen jag köpt på loppis och livade verkligen upp bokhyllan. Det känns som att våren är på gång. Jag vill inte riktigt kännas vid snökaoset som just nu härjar utanför fönstret. Det blir vår snart, okej?

Mellan vår hall och kök har vi en liten undangömd vrå kan man säga. I den här lilla vråns väggar går det en massa viktiga ledningar så vi får inte spika eller borra där. Sen är väggen lite väl liten för att hänga upp något snyggt där. För drygt ett år sedan köpte vi en bautastor vas och satte ett gigantiskt ljus i, vilket såg perfekt ut under hösten. Men, nu bestod ljuset mest av nedbrunnet stearin och såg fult ut. Passade på att köpa en vacker orkidée som jag egentligen tänkt ha i sovrummet men när jag såg vasen tänkte jag varför inte? Enkelt och väldigt snyggt där i sin lilla hörna!

Di kallar't eldröd

Vet nu vilket dåligt utbud det finns utav sprejfärger? Jag upptäckte detta igår. Fyra butiker senare och jag hittade en röd färg dom kändes bra. Okej, kanske det dåliga utbudet beror på att jag är lite kräsen.

Idag var det jag som klädde in balkongen i plast och tidningspapper för att måla lite. Resultatet kommer bli bra, hoppas jag.

Utsidan ät inga problem men sen ska det ju sprejas lite invändigt också för att lampan inte ska se ut som en polkagris. Där kan det bli lite problem. Men den biten får nig maken ta. Han har lite mer tålamod än vad jag har.

Bilden gör inte färgen någon rättvisa, den ska inte bli så hallonröd. Hoppas jag.

När hjärtat spritter!

Jag har hittat den, vår nya kökslampa som jag letat efter i ett år! Okej, visst, den har inte den formen jag ville ha eller rätt färg men vad spelar det för roll? Eftersom den är vit går det lätt att måla med sprejfärg och få den färgen vi (läs: jag) vill ha.

Tankarna går lite åt mörkt röd faktiskt, jag har alltid varit svag för det. Eller turkost men då skär det sig mot mattorna.

Vi får se i morgon vilken färg det blir!

Nu ska vi rensa ut!

Nu är det dags för en detox mina kära vänner! Efter julens frosserier i både det ena och det andra och trots att jag gick ner i vikt över jul, känner jag mig fortfarande svullen och mätt på kött.

Så, nu ska jag i fyra dagar leva på bär och grönsaker, helst i flytande form, ljummet citronvatten och leverrensare*. Alltså, inget kött, ingen fisk eller kyckling, nada potatis, ris eller pasta.

Maken kommer inte få det lätt i helgen alltså.

*Leverrensaren är en dryck gjord på 3-4 pressade apelsiner, 2 pressade citroner, 1 msk kallpressad olivolja, för två portioner. Allt ska blandas i en tillbringare och sedan drickas för att hjälpa kroppen och levern att bli av med gifter på ett effektivare sätt. Denna ska drickas en timme innan frukost.

Nu ska ni få höra vad klanten gjort

Jag har två knäskålar, på ett ben. Det är lite ballt faktiskt, även om det gör rätt ont.

Vad jag har gjort? Jag snubblade över en parkerad cykel. Ja, ni läste rätt. Alltså, jag skulle hämta min cykel ur stället och sen vet jag inte riktigt vad dom hände förrän jag satt fast i min egen cykel samtidigt som jag satt fast i ekrarna på den andra. Det tog en liten stund innan jag kom loss.

Vi kan kalla det hela för en intressant upplevelse. Eller att folk inte borde ställa sina cyklar i vägen för mig.

Ett helt vanligt samkväm

Jag sitter i soffan och kollar flygbiljetter, hotell, resrutter och gör upp en budget. Antecknar flitigt, googlar och sparar på olika tips från reseforum.

Vad maken gör? Han kollar på hockey och gnäller över att han skar sig på ett papper under lunchen.

Samkväm på hög nivå alltså.

En liten summering kanske?

2012 var mitt sämsta bloggår sen jag började blogga. Som jag skäms! Samtidigt har mitt privatliv aldrig varit så bra som just då. Men, ni som följt mig ett tag vet vilken listjunkie jag är, så varför inte summera förra året i en liten lista?

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 

Jag gifte mig! Det som hade potential till att bli en katastrofdag med ett sjukt vittne, en bakfull brudgum, en best man som låg risigt till samt bruden som försov sig och drack vin till frukost hos frisören, blev den bästa dagen någonsin.

Höll du några av dina nyårslöften?

Nej, jag tog inte körkort det året heller. Däremot firar jag 10 år som övningskörare i år, kanske ska fira mitt jubileum med att ta kortet?

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2012?

En hel drös känns det som!

Dog någon som stod dig nära?

Dessvärre ja.

Vilka länder besökte du?
Vi var i England och Skåne. I London bodde vi på ett suspekt hotell med för små sängar och bastuaggregat till element. Mitt VISA-kort blev kapat och vi frossade i indisk mat. Vi hade årets första picknick utomhus, afternoon tea, gick vilse och jag lärde mig läsa en karta.

I Skåne höll jag i ett barn som klappade på mig, kramades med fröken J och strosade runt i Köpenhamn. Och nej, det finns inga bildbevis på det där med barnet.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Mer resor, mer tid för mig själv där jag ger mig tid att varva ner och göra något som jag vill. Mindre tänka på andra och kanske ta tag i det där med min laktoskänslighet.

Vad var din största framgång 2012? 

Hela jag är en framgång? Jag vet faktiskt inte. Kanske att jag eh... tjugotre år gammal fick min första fasta tjänst? Och alla fina skor jag köpt givetvis.

Största misstaget?

Alla fina skor jag inte köpte.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Icke. Men, det är ett nytt år så vi får se vad som händer.

Bästa köpet?

Min cykel Bertus! Herregud vad jag älskar hen! Vi susar fram på äventyr vi två och ingenting känns omöjligt där jag sitter på sadeln, i kylan, och undrar om jag klarar mig från urinvägsinfektion den här gången också.

Vad spenderade du mest pengar på?
Smink och anti-rynkkrämer. Ja, jag vet, jag är bara "tjugotre" men har ni sett linjerna jag har under ögonen? Jeeezeeez! Det är dags nu helt enkelt.

   

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Min ena bästa vän, Kakan (ja, hen kallas också för Kakan), berättade att hen ska gifta sig. Jag bölade i en kvart i ren glädje och sen började jag planera hens mösexa.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2012? 

Jag sitter alltid och ylar med till Backstreet Boys gamla hitlåtar, same procedure as every year.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, helt klart! Kanske är därför bloggen har glömts bort lite?

Vad önskar du att du gjort mer?

Unnat mig mer saker. Små saker, som att läsa en bra bok. Hade gärna tillbringat mer tid i Norrland också.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat mindre, ibland.

Hur tillbringade du julen?

På jobbet! Sen var jag hemma hos föräldrarna med övriga familjen också och längtade halvt ihjäl mig efter maken.

Blev du kär i år?
Jag blir kär hela tiden, i olika saker. Just nu är jag kär i mitt nya lila nagellack samt i planerandet utav min tavelvägg.

Hur många one night stands?
Inte sedan...nu ska vi se...när träffade jag maken? Han var mitt sista nämligen.

Favoritprogram på TV?
Inga för inget program har mig med.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Alltså, jag ska inte hymla, ni vet att jag hatar en massa saker, speciellt när jag är hungrig eller går på Ikea en löningshelg. Ofta är dessa i kombination med varandra med ett visst inslag utav skrikiga barn.

Bästa boken du läste i år?
En man som heter Ove! Jistaness vad jag skrattade och grät till den boken. Ni kan för övrigt beställa den här om ni inte redan gjort det.

Största musikaliska upptäckten?

Att det finns andra musiker än Backstreet Boys.

Något du önskade dig och fick?

Jag fick min grillpanna i gjutjärn, äntligen! Vi kan kalla det för kärlek vid första ögonblicket.

Något du önskade dig men inte fick? 

Det blev ingen ponny i år heller.

Årets bästa film?

Ehm... 2012 var ett rätt kasst filmår för att vara ärlig, men the Hunger games kanske?

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jag lagade mat, bjöd familjen på middag, fick fina presenter och pratade med min pappa på telefon som var mitt uppe i älgjakten.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Finns det inte alltid det?

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
2012 var året då jag började använda byxor! Det började med att jag behövde denna klädnad på jobbet och på den vägen är det.

Vad fick dig att må bra?
Min älskade make och just nu Super Mario på Wii.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Mig själv. Alltid.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? 
Sexualpolitik, hen-debatten när den var som störst följde jag med iver, glädje och fasa.

Vem saknade du?
Sakna? Äsch, jag har fullt upp som det är. Men okej då, Nykteristfinnen, Greken, Mupp, Kakan, Taxen, fröken J och så många andra underbara människor som finns i mitt liv!

 

De bästa nya människorna du träffade?

Alla nya kollegor som inte har alla kantareller i korgen, på ett bra sätt. Men hey, vem är jag att döma?

Och helt plötsligt släpper det

Vi har en vägg här hemma, alltid dessa väggar, eller hur? Den här väggen, den är mest bara tråkig, färglös och i vägen, funktionslös helt enkelt. Jag gillar inte sådant. Jag gillar att ha färg runt mig.

Den där väggen alltså, jag har grunnat, funderat och bollat idéer med en trött make, utan resultat. Förrän idag. Vi ska göra om den till tavelvägg! Jag tänker små inramade vykort, någon färgglad plansch i en diskret ram, bilder på oss, bilder från oss, vackra loppisfynd till ramar. Något som är vi. Ja, ni läste rätt, vi, jag måste låta maken komma till tals någon gång också.

Jag tror att det här kan bli riktigt bra faktiskt.

Och jag ber verkligen om ursäkt för tidernas tråkigaste blogg just nu, dåligt med uppdateringar och nada bilder. Men jag ska bättra mig!

Ja jo men visst

I morgon kommer maken ä n t l i g e n hem! I snart två veckor har jag levt ensam och det har varit hemskt. Jag längtar som en tok, rent ut sagt.

Vi kan säga att jag går runt här otåligt och väntar på att klockan ska gå. Och inte enbart för att det är tomt här hemma, jag sover sämre utan honom och att det är tyst. Nej, vill att han ska komma hem så vi kan boka en långresa!

Sen ska det väl bli lite trevligt att slippa vara ensam hemma, men ja, ni fattar, vill att resan ska bokas nununuNU!

Herregud, jag måste ju hinna skriva alla listor inför resan, har bara åtta- nio månader på mig. Är väl ingen hippie och free-stylar.

Tillåt mig att spy lite

Linda Skugge har gjort det igen. Alltså skrivit en krönika som har fått mig att gå helt bananas.

Krönikan tar sin start i Instagramupploppet som säkert ingen har missat och jag tänkte att det här, det här kan faktiskt bli en intressant text att läsa. Ett par rader in i krönikan hade jag mest bara lust att skrika rakt ut. Linda menar i sin text att det är mer synd om tjejerna som aldrig blev tafsade på i skolan. Men h e r r e min gud! Hon fortsätter även och menar att tjejer ska spela ice woman för att få män och inte vara en trånande bimbo. Men h e r r e j ä v l a r i min låda!

Jag var tidigt utvecklad som tonåring, med allt vad det innebar. Det innebar speciellt att jag blev sexualiserad i samhällets ögon som 13-åring. Varje gång någons händer vandrade "fel" fylldes jag med skamkänslor och avsky. Varje gång någon lät sin blick vandra över min kropp, för det var just det jag, en kropp, med begär i blicken ville jag kräkas. Jag hatade min kropp, 13 år och önskade innerligt att jag inte hade några bröst. Jag ville vara platt som en planka och inte synas.

Och det här med att spela ice woman och inte vara en kåt bimbo, när ska vi inse att manlig uppmärksamhet inte alltid är en gudagåva utan även ett förtryck ibland? Varför finns föreställningen om att vi kvinnor måste göra oss till och spela en roll för att vinna deras gillande och därmed vara någon i andras och i samhällets ögon?

Jag vill bara gå och lägga mig.

Kanske ska gå en kurs trots allt?

Jag höll på att dö i morse. Ni anar inte. Stod och kollade ut genom balkongdörren och fick se en okänd skepnad i glaset. ZOOOOOMBIEEE!!! skrek jag och tänkte att jaha, det var då själva fan att zombieattacken kommer innan jag öppnat mina julklappar.

Hjärtat slog i 110, minst. Sen tog jag på mig glasögonen och såg att det var jag själv som syntes där i dörren. Mitt nojiga smarthuvud.

Jag måste verkligen gå en sådan där zombieövrtlevnadskurs, då skulle jag inte freaka ut i sådana här situationer. Hörde att det finns någon i Örebro. Kanske är dit man ska flytta?

Om att vara nyfiken

Maken har gett mig stränga order om att inte kika under sängen. Det finns tydligen en oinslagen julklapp till mig där. Jag brukar aldrig kolla under sängen i normala fall men eftersom jag är sjukt nyfiken utav mig när det gäller presenter till mig funderar jag mycket på den.

"Ge mig en leeeedtrååååd" tjatade jag och vet ni vad maken svarade? Att den går inte att slå in för då vet jag direkt vad det är. Ursäkta men vad är det för ledtråd egentligen? Det gjorde mig inte mindre nyfiken direkt.

Men, på onsdag får jag veta! Vi kör julafton ett par dagar tidigare eftersom maken åker hem till Norrland och lämnar sin hårt arbetande hustru kvar. Jag är inte alls bitter, inte ett dugg.

Det gäller bara att fokusera på det viktiga. Jag ska inte tänka på hur fucked up min sömn kommer att vara utan på julklapparna. Positivt tänkande ni vet.

Stilla natt heliga natt...

... Eller hur låten nu går.

Här är det inte lugnt och stilla kan jag säga. Jag och maken är nämligen helt hooked på en serie, the Walking dead. Att se ett eller två avsnitt per kväll är numer vårt kvällsmys. Japp, kvällsmys att se massa zombies och dödliga bli...just dödade.

Normalt sett avskyr jag serier och filmer som innehåller zombies eller mycket våld överlag. Fråga mig inte varför jag gillar den här för det vet jag inte. Kudden åker upp titt som tätt framför ansiktet och jag gör kräks-ljud när maken kiknar av skratt. Han är inte så känslig min man.

Jag däremot, jag bara väntar på att zombieattacken ska komma. Ibland tror jag att det gömmer sig en zombie bakom varje dörr. Någon som vet om det finns en överlevnadskurs att gå så man är redo när attacken kommer?

Det är lika bra att vara förberedd, det vet ni.