Det känns jävligt skönt måste jag säga!

Tentan, även kallad skämtet, är inne. Och jag känner mig fortfarande nojig. Som om jag hade glömt något. Men skit samma. Den är inlämnad.

Nästa steg är att städa. Jag längtar faktiskt. Svepa runt med moppen. Skura lite i badrummet. Rengöra på djupet. Det är fina grejer det.

Ikväll blir det träning, något min kropp längtar efter. Jag och min träningspolare har fått för oss att testa alla gym som vi har tillgång till. Nästa anhalt är Östermalm! Sen är vi klara med innerstan och ska gå på förorterna. Hoppas det finns en roddmaskin där borta. Och så ska jag basta. Äta lite B&J när jag kommer hem. Gäller att passa på när jag är ensam hemma.

Jag är så jävla kär

Jag har hittat min drömväska. Får jag ingen i julklapp av R ska jag leva på nudlar i flera månader till jag kan köpa mig en. Så kär är jag.

Tips från coachen

Om ni ska värma mjölk på spisen, se till att hälla mjölken i en kastrull. Annars kan man få torka mjölk en bra stund.

Och så lite belöning på det här

Vilken härlig dag säger jag bara! Blev indiskt till lunch och sen promenad i ett Stockholm som visade sig från sin bästa sida. Fick även en liten födelsedagspresent från Jonna och sambo, chokladbitar för att göra varm choklad. Smakade himmelskt! Dom hade beställt det från Bokhandlarns bibliotek och té och där fanns det mycket gott.

Äsch, vi kör väl en liten då

Dagens!

Humör: Rätt glad och pigg
Gjort: Glott på tv och duschat
Planer: Lunch med finaste Jonna med sambo som är på besök från Skåne
Ser på: Datorn
Lyssnar på: Ett diskussionsprogram i P3 om varför ungdomar lämnar politiken
Läser: Mejl och jobbannonser
Äter: Inget hittills
Dricker: Vatten
Bästa: Att få träffa underbara Jonna igen
Sämsta: Att fortsätta på tentan
Väder: Molnigt med lite sol

Det går lite för lätt

Idag, två dagar innan inlämning, satte jag igång på allvar med min hemtenta även kallad för skämtet. Fyra timmar senare hade jag skrivit sex sidor med jäkligt bra saker om jag får säga det själv.

Under dessa timmar fick jag inte ett enda utbrott, grät inte, gnisslade inte tänder, i n g e n t i n g! I min tentavärld hör det till ovanligheterna. Det här har gått för lätt helt enkelt. Och går något oväntat smidigt blir jag paranoid. Det är något lurt med det hela och jag hör bara min gamla juridikprofessors ord "tycker du att det är för lätt har du troligen gjort fel"

Men nu ska jag släppa tentan för ikväll. Jag har en ansiktsmask, ett fint nagellack och ett fotbad som väntar på mig.

Det är ju tanken som räknas trots allt

Min pojkvän är ingen mästare i köket, det ska gudarna veta. Men han försöker iaf även om det inte alltid blir som han vill. R struntade i mitt tacos-förslag igår (men hade med sig en sjujävla massa vin) och planerade en riktig gourmetmiddag istället. Hasselbackspotatis med smörstekta kantareller, fläskfilé (till honom), örtbiffar till mig och en svampsås till det. I teorin lät det skitgott. Verkligheten var en annan.

Eftersom att jag aldrig använder smör till matlagning är det väldigt sällan jag har det hemma så R ansåg att olivolja går minst lika bra. Japp, kantareller stekta i olivolja..."älskling, tycker inte du också att kantarellerna är lite knastriga i munnen?" frågade jag försiktigt när jag provsmakade en bit. Han gapade med öppen mun och undrade, helt seriöst, om man måste rensa kantarellerna innan man steker dom. Potatisarna tog 1½ timme på sig att bli klara och råkade bli överpeppriga. Såsen var för tjock så vi hävde i rödvin för att få det bättre, viket gick rätt okej. Det enda som blev lyckat var mina örtbiffar.

Men som den snälla flickvän jag är åt jag glatt och försökte tänka bort knastret i munnen. Jag hävde i mig en massa vin istället för att få bort allt grus.

Så här i efterhand tycker jag synd om honom som hade planerat en romantisk middag som gick åt skogen. Men det är tanken som räknas, eller hur?

(Tycker ni att en matlagningskurs låter bra som julklapp?)

Jag är ingen gourmet direkt

R - Vad vill du äta ikväll? Du får välja precis vad du vill!
Jag - TACOS!
R en smula osäker - Är du säker? Du brukar inte vilja ha det mitt i veckan...inte en krämig potatisgratäng med något gott till?
Jag - TACOS! Och en massa rödvin! Eller, skit i maten och ge mig vin intravenöst istället!

Behöver jag säga att jag har haft en pissig dag?

Visst är det okej att vilja mörda sina grannar ibland?

Vilken natt alltså... Jag hade gosat ner mig i en renbäddad säng med mina favoritlakan och sett fram emot en lång natts sömn. Jo tjena. Halv tre vaknade jag av att grannen vägg i vägg dundrade på med sin bas utav satan. Jag bankade i väggen, vilket brukar funka, ibland dunkar han tillbaka som svar. Men inte inatt. Det blev en del tandagnisslande innan jag gick upp för att ringa på hans dörr. Tror ni att han öppnade? Nej då, han hade satt för sin ringklocka så det blev bara ett mesigt litet fjuttljud. Klockan tre ringde jag störningsjouren. När klockan slog halv fem var ljudet fortfarande igång med en liten skillnad. Aset sjöng med. Och jag kan lova att han sjunger värre än vad jag gör.

Tjugo i fem knackade jag på hans dörr. Ingen öppnade, suprise suprse. Fem minuter senare fick störningsjouren sitt andra samtal från mig. Än en gång lovades det att väktare skulle skickas ut. Det gick en timme och oljudet fortsatte. Klockan sex ringde jag mitt tredje samtal och tjejen som svarade rabblade min adress utantill. Halv fuckingjävla sju slutade han spela.

Tack så jävla mycket.

Det var då satan...

Jag har inte haft mobilen i två månader och redan är det dags att lämna in skiten så dom får kolla på den. Mikrofonen krabbar, går inte att maila bilder, går inte att ansluta den till datorn korrekt efter som det är fel på den jävla skivan. Och inga kommentarer om att det är jag som är oteknisk, inte ens på skämt. Jag känner mig inte på långa vägar upplagd för sådana skämt just nu. Jag är alldeles förbannad på allt vad teknik heter för att palla skämta om skiten.

Fis-isen är bruten!

Som ni vet har jag ju nojjat mig lite över det här med fiserier inför R. Resultatet av det har blivit att jag aldrig släppt väder framför honom i vaket tillstånd. Men nu jävlar kan jag fisa på med gott samvete!

På väg hem från Cirkusprinsessan ikväll trodde jag att jag skulle kvävas av lukten. Jag försökte hålla andan och pep "har du...? åh fy fan..." Längre hann jag inte innan R vevade ner alla fönster i bilen och jag hängde utanför med huvudet. Jag struntade totalt i att det regnade när jag satt där och led.

Men inombords log jag. Han har inte en aning om vilka demoner han har befriat.

Nu kör vi så det ryker!

Bokstavligen talat. Håret på huvudet ska väck. Inte allt, men mycket. Just nu hänger och slänger håret bara och ser skittrist ut. Det är inte ens en frisyr. Det är bara hår.

Jag fick ett ryck i morse och kände att gör jag det inte nu så kommer det dröja alldeles för länge innan jag faktiskt klipper mig. Om en halvtimme är det jag som säger bye bye till min långa hårman.

Går jag på högskola eller på lågstadiet?

Jag fick min nya hemtenta igår och när jag läste igenom den höll jag på att trilla av stolen. Vi har ca tio begrepp/ord som vi ska förklara och efter varje ord har den ansvariga personen skrivit i vilken bok samt kapitel som vi ska hitta svaret i. Det gäller även essä-delen. Läraren har så fint listat upp vilka böcker vi ska använda oss utav och även där skrivit ut specifika kapitel.

Ja, jag kommer ju verkligen lära mig jättemycket.

Jag vet en som inte kommer få ligga på ett bra tag

Igår var jag och R iväg för att se på After Dark. Hela kvällen var ren underhållning. Precis när vi intagit våra platser hamnar vi mitt i ett gräl och smockorna låg i luften. En 30+man hade råkat sparka ut en pensionärskvinna vattenglas som hon ställt på den lilla avsatsen för dricka farligt nära golvet. Svordomarna och förolämpningarna haglade rejält från båda håll kan jag säga. Efter ett par minuter lugnade det ner sig och mannen gick för att hämta nytt vatten. Dock inte helt frivilligt kan jag tänka mig eftersom att han muttrade "kärringjävel" lite halvhögt.

När R gick iväg till herrarnas satt jag kvar och vaktade platserna. Då börjar mannen hitta på smeknamn till sin flickvän. Skitgulligt kan tyckas. Icke. "Nice...nice...haha då tänker jag på ice. Och då tänker jag på dig för du är ju en isbit. HAHAHA min lilla isbit, min isbit" började mannen säga och verkade tycka att han var jätteromantisk. Hans tjej verkade allt annat än road och blev skitsur.

Showen däremot, åh vilken show! Det var glitter, glamour, snygga ben och muskler som fick mig att dregla. Det var allsång med Babsan, vi skrålade med i schlagerhitsen och njöt. Alla förutom schlagerhataren R. Han hatar schlager innerligt och hade inte kopplat att det troligen är mycket schlager med i spelet. Jag däremot njöt av varenda sekund. Eller ja, nästan. Några stycken var tråkiga och kändes onödiga men förutom det var det en femetta!

En viktig fråga måste få sitt svar

Jag och några kurskamrater har funderat i över ett år på det här. När vi läste Karriärsutveckling för blivande akademiker pratade vi om hur man beter sig under en arbetsintervju. Frågan som väckte mest diskussion var när vi pratade om dryck. Vår föreläsare sa att man alltid ska svara "Jag tar om du ska ha" på frågan om man vill ha kaffe/té/vatten från intervjuren. Detta svar skulle tydligen vara det allra bästa. Jag kan lugnt säga att klassen var delad i frågan.

Men vad säger ni? Vad tycker ni är det bästa svaret på en sådan fråga? Finns det något svar som är rätt öht?

Jag hatar hösten

På riktigt. Det går an så länge solen skiner och det inte ligger slabbiga blad på marken men annars, blä för hösten!

Men nu har det hänt något. Jag ser fram emot att gå längre in i hösten. Krypa upp i soffan, dricka något gott och läsa en bra bok. Och förnya höstgarderoben. Speciellt förnya klädskåpens innehåll. Jag vill spendera timmar i affärer för att hämta inspiration och göra mig höstfin.

Slår vad om att det bara beror på att min hemtenta börjar i morgon. Nästa vecka är allt säkert som vanligt. Jag hatar hösten och vill gå i ide.

Den här dagen började ju skitbra

Jag gillar att ta det lite lugnt innan jag ska iväg. Äta frukost i lugn och ro, dricka en kopp té eller två. Sminka mig lite snyggt och kanske prova någon ny teknik innan jag i lugnan ro väljer kläder. Jo tjena. I morse snoozade jag lite väl länge, fick springa in och ut ur duschen på fem minuter. Frukost kunde jag glömma och drack en kopp té samtidigt som jag sminkade mig och försökte få på mig en tröja.

När jag spurtade ner för backen from hell tänkte jag att shit, det här kanske faktiskt blir en bra dag! Jo tjena! Kommer in på perrongen, ser ett tåg glida förbi mig och tänker att det är lugnt, nästa tåg kommer om fyra minuter. Tåg mot Stockholm central och Märsta är fjorton minuter försenat säger högtalarrösten som jag hatar så innerligt. Fjorton jävla minuter. Jag är inte känd för att ha något lokalsinne och att eventuellt ta mig till skolan på egen hand kändes inte bra. När jag väl kommer till stationen där jag ska träffa min kollega får jag veta att han har försovit sig. Typ där börjar jag svettas. Efter diverse fel med SL åker jag iväg själv till skolan. Hittar skolan direkt. Eller ja, hade det inte varit för strömmen av barn hade jag väl gått åt fel håll som vanligt.

Jag sladdar in genom första bästa dörr och kommer till någon slags expedition. Stackars människor, jag såg väl ut som en galning när jag kom inrusandes och inte visste vart jag skulle. Sen kom läraren. Och jag fick bita mig hårt i tungan för att inte börja skratta. Hon pratade precis som Maria Montazami i Svenska Hollywoodfruar. Hade människan sagt ostkrokar skulle jag bryta ihop.

Informationen däremot gick kanoners! Synd bara att eleverna inte pratade så mycket. Men det kändes nog jobbigt att vara i en så stor grupp där man inte känner alla.

Det krävs lite förändringar tycker jag

Borde det inte finnas en lag som säger att om det är mörkt på morgonen när man egentligen ska upp så är det helt okej att ligga kvar tills det blir ljust?

Ja ni, vi får se hur det här går

Jag brukar aldrig tänka speciellt mycket när jag ska ut och skolinformera. Jag och kollegan går in, kör vår grej i 90 minuter och sen går vi ut. Hur bemötandet blir under dessa 90 minuter vet man aldrig. Därför brukar jag aldrig lägga tid på att fundera kring hur bemötandet kan bli. Förutom min första gång då. Jag var övertygad om att min kollega skulle tycka att jag var en sopa och klassen skulle käka mig till frukost.

Men inför i morgon känner jag mig lite nervös. Eller inte nervös men jag känner saker. Vi ska föreläsa för en bautaklass. 42 kids. En normal lektion är på ca 20-25 elever. Och i den där högstadieåldern också. Jag vet minsann hur vi betedde oss på min skola under högstadiet. Speciellt när det där ämnet om håmåsexuella kom upp. Herreminjävlar. Mina erfarenhet av att tala inför stora grupper kan man dela in i tre kategorier. 1. Den knäpptysta. Inte en jävel säger ett pip och tittar överallt förutom på oss. 2. Den hetsiga diskussionsgruppen. Alla vill säga allt. På en och samma gång. Kaos utbryter. 3. Den dominanta gruppen. Ett fåtal personer anser sig vara tvugna att tala för hela gruppen eftersom att oftast ingen annan kommer öppna käften frivilligt. Försök till diskussion dör ut.

Det jag är mest rädd för är att det inte kommer finnas utrymme till diskussion med en så stor grupp. Jag vill ha en diskussion! Jag vill höra ifrågasättande av allt! Ge mig lite mothugg! Kom med egna tankar och idéer! Men med 42 pers på 90 min...?

Äsch vet ni vad? Det kommer gå så jävla bra! Jag är skitbra på det jag gör och ska informera med en av mina bäst vänner. Vi kompletterar varandra så himla bra att ingenting känns omöjligt.

Och skulle ungarna av någon anledning inte sköta sig får jag väl hota med att hosta lite på dom så kanske dom också blir lite HBTQ av sig.

Jag ska bli arbetssökande igen

Japp, jag har bestämt mig. Efter att ha fått något som kan liknas vid ett svar av min kontaktperson fick jag nog. Hade ett litet rådslag med min kollega och eftersom det var min jobbedag tog jag tjuren vid hornen och gick till chefen. Det var fan inte roligt. Jag har en underbar chef men att fråga om information som borde komma från någon annan kändes inte bra. Tur att chefen är förstående. Jobbet är iaf räddat till årsskiftet som det ser ut nu. Sen finns det inga garantier alls.

Så, något företag som vill ha en skitbra växeltelefonist/receptionist? Jag kommer bara titta snett på människor på måndagar och torsdagar (om jag är bakis). Jag har en röst som har kunnat ge mig ett par dejter om jag vore singel och kopplar endast människor fel med flit om dom är otrevliga. Jag kan dessutom mästerverket att fisa ljud- och luktlöst, är en jävel på att pilla mig i naveln och får jag snor på fingret efter näspetandet gömmer jag detta diskret. Oftast under stolen. Jag är dessutom duktig på att samarbeta med andra och kan le trovärdigt samtidigt som jag tänker "men din dumma jävel, du är ju ett fel på genstadiet..."

Alla som kan tänkas anställa mig kan lämna en kommentar nedanför så får vi se vem det lyckliga företaget blir.

Folk undrar säkert vad det är för fel på mig när dom ringer in

18.37 ikväll sa jag "god morgon och välkommen till Ericsson!"

Idag är det måndag

Men inte vilken måndag som helst.

Idag är det 30 år sedan sjukdomsstämpeln på homosexuella togs bort.

Lite jobbfrustration så här på kvällskvisten

Okej, nu är jag rejält trött på min kontaktperson på bemanningsföretaget. Det har gått en hel månad nu sen vi fick veta att kontraktet med telefonfabriken gick ut och vi har inte hört ett ord om läget. Jag förstår givetvis att varken min chef i växeln eller kontaktpersonen vill uttala sig innan allt är klart men är ett Ursäkta att det tar sådan tid innan ni får besked men jag ska försöka få lite mer svar så fort som möjligt för mycket begärt av kontakten? Tror även att inte chefen vill ta det med oss eftersom att det egentligen inte är hennes sak. Sådan information ska komma från den vi rapporterar till. Adecco i det här fallet.

Jag surnade till igår och skrev ett mail där jag krävde något slags svar och förklarade att jag söker lite efter annat jobb. Jag vill ha mitt på det torra såklart ifall tjänsten skulle dras in. Fatta vilka summor Ericsson egentligen lägger på oss...växeln är utlagd på entreprenad till ett annat företag som hyr in mig och en annan från Adecco. Egentligen är det rätt få som i växeln som inte kommer från ett bemanningsföretag. Borde det inte rimligtvis vara betydligt billigare för Ericsson att sköta allt själva? Nåja, jag är glad att jag har ett jobb utöver skolan.

Förhoppningsvis får jag lite mer besked i morgon så att jag kan grunna vidare på vilket alternativ som känns bäst. Söka nytt jobb eller försöka gå över till ett annat bemanningsföretag som växeln anlitar. Hur det än blir är det illa skött av kontakten.

Ja, jag känner mig grymt irriterad just nu. En månad utan svar på frågor som vi har ställt är på tok för lång tid. Om inga svar kan ges, säg det. Det är tusen gånger bättre än att inte bemöta våra frågor alls.

Vågar jag?

Jag funderar på att klippa mig. Kort den här gången. Men det är lite nervigt. Det här med frisyrer är ett känsligt ämne för mig. Speciellt när det gäller korta frisyrer. Jag har fortfarande inte förlåtit min mamma sen hon klippte mig apkort. Jag var fem år och alla på dagis trodde att jag var kille. Dom flesta tjejer flydde från mig eftersom att pojkar innebar baciller.

Men ja, nu känner jag mig lite sugen. Vad tror ni, vågar jag slå till på en kort frisyr? Går det åt skogen kan jag visserligen ha på mig mössa hela tiden och skylla på vinterns kyla.

En kort frisyr - snart på en Petra
nära dig?

Inatt sprack den

Cystan på äggstockarna alltså. Och fy fan vad ont det gjorde. När jag vaknade inatt var den ärlige läkarens ord som bortblåsta. Jag var övertygad om att jag skulle dö. "Herregud, blöder jag? Jag kommer dö!" var det enda som rörde sig i mitt huvud ett tag. När jag började koppla vad som egentligen hände blev mitt mantra "så länge jag inte svimmar eller blöder är det ingen fara. Så länge jag inte svimmar eller..." om och om igen i ett par timmar. Jag har nog aldrig haft så fysiskt ont i hela mitt liv.

Jag har aldrig varit något fan av piller men satan i gatan vad jag älskade Voltaren som lindrade smärtan lite. Men trots att jag inte sov direkt utan mest vankade omkring i lägenheten kändes det skönt att cystan äntligen gick sönder. Nu kan jag vinka hej då till krampande äggstockar som får mig att vika mig utav smärta och tuffa på som vanligt.

Nu - sova.

Böckerna ja...

Jag samlade ihop två stora papperskassar med böcker som ska skänkas. I runda slängor runt 40-50 stycken. Herremingud säger jag bara. Det skär fan i hjärtat när jag tänker på att jag ska lämna iväg böcker. Och så många dessutom!

Det är nästan så att jag börjar tro att jag har slagit i huvudet.

Det är en rätt stor dag idag

Jag älskar böcker. Har alltid gjort och kommer alltid göra. Jag var nog bara 9 - 10 år när jag plöjde igenom mammas Danielle Steele böcker för att sedan lova mig att aldrig läsa sådant igen. Men jag har aldrig varit speciellt kräsen med vad jag läser. Bara jag får läsa. Kasta mig ut i okända författares texter och förlora mig i min egna lilla värld ett tag. Jag kunde lätt sluka tre böcker i veckan, läsa flera böcker parallellt och längta efter att öppna nästa nya bok.

Sådan var jag tills jag började plugga. Nu orkar jag knappt läsa något utöver min kurslitteratur tyvärr. Idag stod jag framför min bokhylla, tänkte på alla böcker jag har i mitt förråd och nästan chockades av mina tankar. "Jag måste fan rensa ut bland allt det här!" Jag som nästan aldrig har skänkt bort en bok i hela mitt liv. Mina böcker är mina barn. Men sen såg jag chic-lit böckerna jag egentligen inte gillar och påmindes om hur många jag har i källaren.

Därför har jag bestämt mig för att gå igenom varenda vrå i mitt hem där jag har böcker för att skänka det jag inte vill ha till ett antikvariat. Och det ska göras idag. Allt som jag inte kan tänka mig att läsa igen ska bort. Bort bort bort! Jag ska vara stenhård i min bedömning. Riktigt kall ska jag vara.

(Det lär säkert sluta med att jag bara kan skiljas från 3-4 böcker eller inte vågar gå förbi antikvariatet.)

Nu är jag sådär lyrisk igen

Jag har precis varit på möte med min mentor. Givande som alltid och ämne för C-uppsats kom upp på tapeten. Så velig som jag är och min förmåga att vilja skriva om allt och inget känns det som en bra idé att börja fundera redan nu. Det enda jag vet är att jag vill skriva om något EU-relaterat. Och EU är stort. Jävligt stort.

Jag fick även två spännande inbjudningar. En till en halvdag om samverkan mellan offentlig förvaltning och näringsliv. Jag får även bjuda med en gäst så om någon av mina bloggläsande vänner är intresserade, hör av er! Den andra inbjudan är till ett Rotary-besök. Vilket framkallar lite panikkänslor hos mig. Jag på Rotary liksom...det känns som att placera en häst i en porslinsbutik. Även om det gick över förväntan när jag var där sist känns det sjukt läskigt. Rotary är så vuxet. Men det ska bli kul. Jag har ju min mentor att hålla i handen. Den stora frågan är dock - vad fan ska jag ha på mig?!

Du vet att du är trött när...del V

...snubblar över batterisladden till datorn och trillar på nattduksbordet för att sen dimpa ner på golvet. Din första tanke är inte "satan i helvete vad ont det gör!" utan "hm...hinner jag med en powernap?"

...du skiter i powernapen och går till garderoberna för att klä på dig. Nästan framme inbillar du dig att du kommer snubbla över en sladd som inte finns och trillar över dina egna fötter istället. Du faller som en fura och slår pannan i garderobskorgen i stål.

...halvvägs på väg till tåget går du igenom din mentala checklista: fullt påklädd- check, väska med alla tillbehör - check. Du tänker inte på att du ska ut och skolinformera och har allt material kvar hemma förrän två sekunder senare och rusar hem i panik.

...på stationen ser du ett tåg där det klart och tydligt står orten som du ska till men du tänker "men det tåget ska inte jag ta" och får vänta i sex minuter i kylan på ett tåg som är försent.

Okej hörrni, det behövs ett uppsving

Hösten är här och jag knyter min knytnäve i frustration. Höst är ingen kreativ årstid för min del. Mörker, kyla och slask. Jag börjar känna att jag går på tomgång här i bloggen. Vardagssnack varvas med R och lite jobbhändelser. Jag börjar tröttna på det men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

Så, vad vill ni läsa om? Vill ni ha olika temainlägg a la Petra går i 13 cm höga skor en hel dag och ser om hon överlever eller något annat? Politiskt snack lite då och då eller inte? Och mer bilder ska komma, jag måste bara hitta installationsskivan först.

Det känns lite som att jag tröttnat på det jag skriver om och om jag har tröttnat, vad har inte ni då gjort? Så kom igen nu, lite förslag så får vi se vad som kokas ihop!

Min pojkvän är så himla romantisk

I morse föreslog jag för R att vi skulle göra något extra mysigt ikväll. Lite vardagslyx mitt i veckan. R sjönk ner i sina tankar en stund innan han glatt lyste upp och sa "Jag vet! Vi kan storhandla!"

Nu kan jag allt! ALLT!

Alltså, det där studiebesöket på Statens kriminaltekniska laboratorium var så sjukt häftigt att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Det kändes nästan lite overkligt att få gå runt i deras lokaler och höra personalen berätta om hur dom får fram DNA, matchar fingeravtryck och annat. Tyvärr fick vi inte gå in i labbrummen. Vi kunde tydligen förstöra bevis med vår blotta närvaro. Och jag som ville pilla på maskiner! Lite synd var det också att vi inte fick se deras vapenbibliotek. Guiden berättade att dom har ett X antal tusen vapen i byggnaden som referensvapen. Däremot fick vi se deras skjutbana och vattentanken dom avfyrar vapen i för att matcha kulor. Vi fick även lära oss hur man tar bort fingeravtryck från diverse olika ytor. Så teoretiskt sett borde jag kunna komma undan med vilket brott som helst nu när jag vet vad jag ska göra för att inte lämna några spår efter mig.

Och givetvis kan man inte besöka ett kriminaltekniskt område utan att en riktig gangster finns runt knuten. Clark Olofsson var i hovrätten som ligger två meter från SKL. Halva området var alltså avspärrat. Jag trodde först att några snutar hade lekt med avspärrningstejpen.

Jag kommer nog inte kunna sova i natt

I morgon åker jag till Sveriges kriminaltekinska labiratorium tillsammans med Sveriges bästa Brottsofferjour. Det ska bli sjukt intressant!

Nackdelen är väl att jag aldrig mer kommer kunna se ett avsnitt av CSI utan att sucka och påpeka hur det egentligen går till.

Och så är det måndag igen

Jag försöker intala mig att det kommer bli en bra dag idag. Även om jag tvivlar hårt.

Helgen däremot, där snackar vi bra grejer. R lovade att ha middagen på spisen i fredags när jag kom hem från träningen. Det var den inte. Kvart över elva på kvällen fick jag mat och då hade jag varit hemma sen åtta. Perfektionist som han är stod han och testade nya lösningar för att få så bra konsistens och smak som möjligt. Jag var mest sur och jättehungrig så jag la mig i badet för att plaska en stund.

Lördagen kom och jag var exalaterad. Vi skulle på chokladutställning! Jag lovade att vi visst kunde gå från slussen för att se på en utställning om amerikanska swingers (se den om ni har tid, den var...intressant) för att sen gå ut till djurgården. När vi väl kom fram till nordiska museet där chokladen fanns var det aplång kö. R bröt ihop lite men tog sig samman och gnällde inte så mycket i kylan. Jag kände mig som ett barn på julafton. För varje steg framåt vi tog blev mitt leende större. Snart så, snart får jag springa runt och njuta av all härlig choklad! Sista stegen upp för trappan var hemska. Tyskarna som stod bakom oss, eller bakom och bakom, dom stod på oss kändes det som, gjorde det inte bättre. När vi äntligen var inne i den stora hallen gick luften ur mig. Var det här allt? En kort jävla sal fullpackad med en massa jävla ungar och ännu jävligare föräldrar? Jag kämpade med att inte visa min besvikelse för R och armbågade mig fram till diverse ställen för att kolla in utbudet och provsmaka lite. Det ökade bara min besvikelse. Speciellt när jag insåg att mitt favoritchokladställe inte hade någon vidare monter med goda praliner utan bara visade upp sin eko-choklad.

Efter två varv tröttnade R och satte sig på en trappa tillsammans med en massa andra män som verkade vänta på sina partners. Jag gick två varv till och hamnade tillsist vid Pralinhusets monter, med alla andra besökare kändes det som. Jag tänkte fan inte gå ifrån mässan utan någon choklad, det var en sak som var säker. Några praliner fick jag med mig och jag kunde hämta R som hade det väldigt bra på trappan.

I söndags blev det inte många knop. Vi låg i sängen, åt glass direkt ur bunken och läste. Jag hittade en bok om badrum R köpte när vi var på hem - och villamässan och drömde mig bort en stund. Sen såg jag några tips på ansiktsmasker man kan göra själv. Sådant fångar alltid mitt intresse men jag blev lite tveksam. Ett recept var att man skulle blanda två - tre tsk bakpulver med vatten så det blir en smet och sen ha detta i ansiktet till det slutar bubbla. Kan det verkligen vara bra för hyn? Jag känner mig lite tveksam faktiskt. Fast lite sugen på att testa, det är jag.

Resten av söndagen gick åt till att läsa Illustrerad vetenskap tillsammans och tävla i deras quizz, det blev oavgjort och sova lite till.

Men nu är det måndag och slut på slappandet! Planen är att lägga en ansiktsmask, baka bagels och plugga under tiden innan det är dags för jobb.

Har jag missat någon stor världshändelse?

Idag blev det offentligt att Barack Obama får årets fredspris. Efter att jag hade slutat skratta åt vad jag trodde var ett skämt undrade jag varför. Vad har Obama uträttat under sin korta tid som president för att förtjäna priset? "...för sina extraordinära insatser för att stärka den internationella diplomatin." enligt Aftonbladet. Är det en fin omskrivning för att han inte har gått i sina föregångares spår och förklarat krig mot ett annat land ännu?

Jag tror snarare att han vann för att han är populär just nu.

Läs mer här

Petra goes vilse i regnet

Igår efter jobbet susade jag hem till fröken M med tillhörande bror där även Nykteristfinnen med studiekamrat fanns för sushimiddag. Mumma säger jag bara! Riktigt bra gjord sushi är något av det godaste jag vet. Och åt gjorde vi som om vi aldrig skulle få mat igen. När vi skulle hem insåg vi att det ösregnade. Nykteristfinnen som älskar regn jublade. Jag muttrade bara.

Den glädjen vi kände när vi kom till tunnelbanan och det var två minuter kvar till tåget skulle komma försvann rätt snart. En SL-minut är en halv evighet. Tiderna ändrades gång på gång för att till sist ställa in helveteståget. Jag rusade ut i regnet igen för att hinna med en buss som skulle ta mig hem. När jag hoppar av bussen igen har jag inte en jävla aning om var jag befann mig. Jag irrade runt som en förvirrad kanin i tunnlarna innan mitt trötta huvud fick pejl.

Tjugo minuter senare och ett antal svordomar över regnet kom jag hem. Dyngsur och skitsur.

Bruce Willis saves the day!

Som han alltid gör. I filmens värld alltså. Min kväll fick han att bli jättetrist och jag satsade på att försöka äta mer popcorn än vad R gjorde. Vilket jag misslyckades med. Sen rullade jag ut från bion. Rätt synd på en kväll som började bra med en snygg vikarie på jobbet och en snabb öl på Landet med Linus och fröken E.

Dessutom lyckades jag sova fler sammanhängande timmar inatt än vad jag har gjort under två veckor. Jag vaknade vid halv åtta av att äggstockarna krampade och då hade jag sovit sju timmar i sträck. Det gillar vi. Vad vi gillar ännu mer är att min remiss kom neddimpandes i brevlådan idag. Nästa vecka är det dags för att ta reda på varför äggstockarna hatar mig.

Jag börjar faktiskt tro att inget kan gå fel idag. Det ska jag fira med en hembakad kardemummabulle.

Jag har urbota tråkigt

Därför kör vi en lista igen!

13 HAR DU:

Ett förhållande: Ja. Läser man den här bloggen kan man inte undgå att märka det
En bästa vän: Har ett par stycken underbaringar
Haft ett seriöst förhållande: Ja, det kan man säga
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej. Eller jo. Eller nja. Jag svarar pass.
Blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär men väldigt förtjust.
Fått ditt hjärta krossat: Det har hänt.
Haft ett one night stand: Det kan nog ha hänt, ja.
Skrikit åt en lärare: Inte skrikit men haft hetsiga diskussioner med lärare.
Kysst någon och sedan ångrat dig: Haha ja!
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Det gör väl mer eller mindre alla tonåringar någon gång?
Några smycken som kostat över 1000 kr: Bär väldigt sällan smycken men finns några i en låda.
Snusat: En gång och var nog lika grön i ansiktet som Hulken. Dock inte lika stark tyvärr.
Rökt: Någon gång när jag var ung och dum.

12 DAGENS:
Klädsel: Pyjamas. Övrig outfit för dagen är inte bestämd.
Låt: Free fallin' - John Mayer.
Vill ha: Sex.
Sjuka: Äggstockar som krampar utan direkt anledning.
Drog: Choklad och oliver.
Saknad: En massa.
Köp: Popcorn och biobiljetter ikväll.
Godis: Torkad fisk.
Attityd: Seg som en koalabjörn
Tanke när du såg dig i spegeln i morse: Har inte vågat se mig i spegeln ännu.

11 FÖRSTA:
Bil: Har aldrig haft en bil.
Kärlek:Mr S den första och fröken C. Dock inte samtidigt.
Husdjur: Är uppväxt med hundar, kommer ihåg gråhundarna Bonnie och Bessie, min kalv Leo och fetkaninen Nina som var en dvärgkanin enligt säljaren. Jo tjena.
Semester: Smögen tror jag. Eller Italien.
Jobb: Ledare på 4Hs lantgårdsläger.
Köpta skiva: Jag minns inte, troligen har jag förträngt det.
Piercing: Tog hål i öronen när jag var 7-8 år.
Konsert: Oj, minns faktiskt inte.
Fylla: Troligen någon halvdan fjortisfylla med Susse.

10 SISTA:
Personen som sms:ade dig: Linus
Personen som du kramade: Min BOJ-kollega A igår.
Personen som ringde dig: R
Personen som du ringde: Mamma
Personen du sa 'jag älskar dig' till: R
Alkoholdrycken: Vin till fisksoppan i måndags. Eller vin och vin. Jag tror dom serverade vatten med karamellfärg i.
Bilfärd: Jag bor i Stockholm. Vi åker sällan bil här.
Filmen du såg: Ser faktiskt sällan på film. "All my sexual failures" tror jag det var.
Gången du grät: Längesen.
Måltiden: Ris och några konstiga puffar med räksmak.

9 SKULLE DU:

Våga hoppa fallskärm: Lätt.
Våga hoppa bungyjump: Bring it on baby!
Dejta någon med väldigt mycket tattueringar: Been there, done that. En riktig nallebjörn var han, snäll som få.
Kalla dig själv lycklig: Jodå, det skulle jag göra.
Hellre ta bilden än vara med på den: Varför då? Jag är världens mittpunkt för guds skull!
Kunna gråta över en kille: Japp.
Kunna gråta över en tjej: Jorå.
Ljuga för någon: Om jag måste.
Kunna springa 50mil: Hade jag haft en dödsönskan så.

8 VAD:
Gör du just nu: Sitter vid mitt köksbord, dricker en kopp té och funderar över dagen.
Ska du göra imorgon: Plugga och jobba.
Säger du till dig själv när allt känns svårt: "Åh herregud..." följt a en massa negativa tankar, lite gråt och tandagnisslan för att sen tänka "nej för fan, ryck upp dig, du har gått igenom värre, där här klarar du!"
Har du med dig in på bion: En jacka (fryser lätt på bion), något att smaska på, dricka och sällskap
Är det för färg på dina byxor: Svarta med lite fläckar på.
Är det för väder hos dig just nu: Lite blåst, lite sol, lite mulet.
Är det första du lägger märke till hos den du attraheras av: Ögonen. Rumpan. Och bröst. Hejja bröst säger jag bara.
Skulle du göra om du vann på lotto: Skrika "I'm the king of the world!"

7 SAKER DU HAR PÅ DIG:
1. Jag
2. Har
3. Inte
4. Sju
5. Saker
6. På
7. Mig

6 BLANDAT:
Är du blyg inför det motsatta könet: Är väldigt sällan blyg
Har någon bertättat en hemlighet för dig den här veckan: Det har nog hänt ja.
Använder du huvtröjor: Bara efter träningen. Då känner jag mig lite som Rocky och boxar lite tufft ut i luften.
Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Hörde jag tatuering? Hell yeah! Har ett par planer för framtida tatueringar.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta: Det är nog 50/50.

5 VAL:
Solnedgång eller soluppgång: Båda.
Sommar eller vinter: Vad är det för fråga? Sommar givetvis!
Vilken ålder har varit bäst hittills: Det mesta utom tidiga tonåren.
Sova på sida, mage eller rygg: Sida.
Kramar eller kyssar: Båda i kombination med varandra

Det finns hopp om mänskligheten trots allt

När jag klickade in mig på den här länken blev jag själaglad.

Hejja er säger jag bara!

Den där lampavväjningen alltså...

Det går inte så bra. Åt skogen om jag ska vara ärlig. I snitt sover jag numer 4-5 timmar per natt vilket börjar synas på mig. Finnar ploppar upp och har snart hy som sandpapper under ögonen.

Är det någon som har ett effektivt tips på hur jag kan vänja mig av med lampan?

Vissa dagar är normen mer påtaglig än andra

"Jävla äckliga flata! Det är emot naturen det ni gör, spelar ingen roll vad du och dina jävla äckelkompisar säger åt oss i skolan!" skrek killarna när spottloskan landade vid mina fötter.

Ha! Jag kom en på rolig grej precis

Om ni fick välja, vem skulle helst ligga med: Hugh Hefner, Jay Leno eller David Letterman och varför? (Och påse över huvudet på något svarsalternativ är inte tillåtet)

Okej, HELT hemsk var inte dagen

Det var faktiskt roligt när vi såg företaget Sprut ab och tänkte på helt andra saker än vad företaget menade.

Okej, det var mer än så som var roligt.

Försäljaren som försökte packa på oss en inomhuspool i skumplast och fejkläder för 55 000 blev nervös av snacket R körde och började prata om hur många vi skulle kunna vara i poolen. Sen började han prata som om affären var klar. Efter det drog han in våra barn. "Vilka barn?" undrade R och jag som såg undrande på säljaren. Då blev han ännu mer nervös och började stamma. "Eh, eh ja...ni är ju ett ungt par och eh...det är en modern pool..." var det enda han fick fram. Då smälte R lite som tog det som en komplimang och såg ut som en stolt tupp. Jag försökte hålla mig för skratt med tanke på hur jävla ful poolen var. Sen gick säljaren. Resten av tiden på mässan kunde R inte sluta prata om hur ung han ser ut. "Ja, säljaren trodde väl att jag sysslar med barnarov" muttrade jag surt.

Alla stora jaccuzzis i plast med tillhörande pooltak a la spacemodel fick oss att fnissa hejdlöst. Sen stod vi andaktigt tysta och begrundade det faktum att folk faktiskt köper skiten.

Generellt var det mycket fula saker på den där mässan. Till exempel badkaret som liknade Star Trek Voyager-skeppet. Tydligen skulle det föreställa "ett lugnande vattenfall som ska strila över kroppen" enligt affischen bredvid. Jag kände mig ytterst tveksam.

Med ögon lika stora som ett barns på julafton stod vi och såg på alla fontäner och vattenfall för inomhusbruk. Det om något var fascinerande. Att det ens kan vara lagligt att ställa ut sådana hemskheter! Där pratar vi om hela fulpaketet... Det största åbäket vi såg var i fejksten (plast och såg inte alls ut som sten för fem öre) med lite olika nivåer för vattnet, fejmossa och andra fejkväxter. Herregud säger jag bara. Och folk tyckte på allvar att det var fint. Jag kunde inte sluta stirra på kvinnorna jämte oss som öste beröm över skiten. Jag är helt övertygad om att något företag hade pröjsat dom för att säga snälla saker. Att kvinnorna ens kan leva med sig själva efteråt undrar jag.

R fick för sig att köpa en stekpanna men eftersom han har beslutsångest tog det ett par timmar innan han kom till skott. Jag misstänker starkt att säljaren gick på några olagliga substanser. Hon var mer än speciell. Hon var väck. Och käftade emot. R lyckades dessutom få en ny polare på vilobänken som stod och hejjade på honom i den vilda diskussionen om vilken stekpanna som är bäst. En djup eller en standardmodell. Jag gick och kollade på annat under tiden. Det kändes bäst så.

En dag på Hem och Villamässan...eller hur jag halvt led sönder mig

Jag ska aldrig aldrig igen gå på en liknande mässa med en hantverkare. Jag älskar mig pojkvän, det gör jag verkligen men aldrig mer en sådan här mässa med honom igen.

I min lilla värld såg jag framför mig hur vi skulle gå och få inspiration, mysa och se sådär äckligt kära ut. Strosa runt lite planlöst ni vet och titta på saker i lugn och ro. Jo tjena säger jag bara. R hade lagt upp ett effektivt schema med ett förbestämt mönster hur vi skulle gå i mässhallarnas gångar och det fick inte brytas. "Inte så farligt, det lär ju inte bli värre" tänkte jag. Jo tjena. Jag stod mest och log, slötittade i broschyrer medan R stod och diskuterade med säljare eller berättade för mig hur mycket en pool i plast egentligen kostar. Efter en timme tröttnade jag lite. Efter fem timmar var jag rejält trött. Vilket tydligen märktes rätt rejält. Som lite plåster på såren fick jag ett löfte om middag på vitlökshaket Bröderna Olssons och bio i morgon.

Men för att kompensera upp dessa fem timmar som försvann från mitt liv för att aldrig komma åter lär stå honom dyrt.

Jag säger bara en sak - ÄNTLIGEN!

Tentan är inlämnad sen ett par timmar tillbaka och jag känner mig jävligt nöjd. Känns som att jag kunde kläcka ur mig ett par smarta resonemang.

Nu är det uppröjning i lägenheten som väntar och sen blir det ett glas vin till min nya tegelstensbok som verkar lovande.

En helt vanlig dag i tentaångestens land

När R kom hem för lunch hittar han mig sittandes i sängen där jag åt knäckebröd med guacamole och russin vid sidan av samtidigt som jag grät för att datorn fuckade sig.

Igår tog jag på mig den lilla svarta och det röda läppstiftet

En kväll på Kungliga Operan var planerad med Nykteristfinnen och fröken I. Cosí fan tutte av Mozart stod på repertoaren och jag var spänd med tanke på del blandade kritiken den här operan fått. Kvällen började finfint när en värdinna kom fram till oss och bjöd på champagne i guldfoajén. "Ja tack" fnissade vi. Bra platser hade biljettfixaren fröken I lyckats ordna också. Såg perfekt, om det inte vore för den store mannen mitt framför.

Jag gillar Mozart. Musiken är oftast lättsam, det var den här med men herregud vad jag led i andra akten. Operapjäsen var nästan fyra timmar lång, alldeles för lång. Andra akten hade man lätt kunnat banta ner till 40 minuter. Inte 1½ timmer som den var nu.

Nej, det var en liten besvikelse. Nästa gång får vi helt enkelt välja något bättre. Kanske något mer pampigt.