Kära dagbok,

Ibland blir jag förundrad över min effektivitet. Två timmar på brottsofferjouren och vi hann ringa till nästan alla anmälare. Och det var många kan jag berätta. Många jobbiga också. Men efteråt kändes det verkligen som att vi hade gjort något bra.

Nu orkar jag knappt röra mig. Sitter bänkad i en saccosäck med tékoppen i högsta hugg och en lussebulle. Nu är det jag som somnar till Titanic.

Puss och kram.