Bra start på dagen?

Kvart i nio i morse befann jag mig på vårdcentralen, redo att få mina öron kollade. Tjugo i tio kommer en stressad sköterska springandes och ber om ursäkt. Jag hade blivit bortglömd.

Ingen fara på taket kände jag och fick mina öron spolade. Nu hör jag normalt på ett öra och har diagnosen dubbelsidig infektion pga eksem i hörselgångarna. Recept på kortisondroppar blev det och tips om utvidgande nässpray.

In på apoteket där jag snabbt fick hjälp. Härligt härligt! jublade jag inombords. Den sa kvinnan att mina droppar inte fanns men att jag kunde få en salva. Vilket hon var tvungen att få tillstånd om först.

En halvtimme senare ser kvinnan mig och ser helt bestört ut. Jag hade blivit bortglömd. Igen. Ett par minuter senare var allt fixat och jag kunde skynda vidare.

Men det får ju mig att undra, ser jag ut som en liten grå mus eller?

Jo men det går väl lite åt rätt håll

Idag kom äntligen mitt tillstånd för att få övningsköra. Känns som en liten delseger i detta byråkratiska helvetesland. Jag har verkligen längtat efter att få komma igång med körkortet men efter allt strul känner jag mig mest trött när jag tänker på det.

I morgon ska vi till körskolan och visa upp oss. Håll tummarna för att kursledaren känner igen oss, speciellt K så han slipper gå om introkursen och för att jag inte tappar humöret. Jag har en nätt jobbhelg på en sisådär trettiosex timmar och att börja passet med att vara på pissigt humör är inget jag vill. Vill inte heller att min stackars man ska sitta i över tre timmar igen på en kurs han redan gått pga körskolan gjort en miss i systemet. Som dom även förnekar genom att påstå att jag inte är ärlig.

Som sagt, en smula trött på det är jag. Men jag är i alla fall snygg i håret. Men håll tummarna för oss i morgon är ni snälla.

Alltså, det här med att virka

Visst är det ett enda stort tantgöra? Jag tror jag lägger ner det projektet. Det är inget som en cool, ung och hipp tjej som jag ska syssla med, visst är det inte? Jag ska göra helt andra saker, som att graffitimåla egna tavlor med fjortisdjupa budskap på. När jag inte är ute och sveper en massa tequila på diverse klubbar vill säga. Det är mer passande för min ålder.

Sen behöver vi inte prata om att jag blev förbannad efter en halvtimmes virkande eftersom virkning uppenbarligen är en diskriminerande hantverkskonst som exkluderar oss vänsterhänta och därefter beslöt mig att avsluta det hela. Det känns lite bättre att skylla på det än att erkänna att mitt tålamod och jag borde nog gå på en sådan där mindfulnesskurs tillsammans.

Jag väljer att kalla min nya kreativa nyskapande konstinstallation för Jag säger inte att du är misslyckad och ser ut som en dåligt formad blindtarm, jag säger bara att all konst är inte bra konst och bör kanske sakta kvävas i sin linda.

Jag GÖR faktiskt saker på mitt jobb

Sen att vissa dagar är mindre produktiva än andra hör inte hit.

Idag var en sådan lite mindre händelserik dag. Vi i personalen satt mest och gäspade ikapp med våra boende. Efter en hel del tjat lyckades min kollega övertala mig att skaffa Wordfeud. Jag försökte verkligen kämpa emot långt in i det sista eftersom jag precis har tagit mig ur mitt Angry Birdsberoende. Det hela slutade med att vi fördrev lite mer än en timme med att spela. Jag vann, givetvis.

Och nu är jag fast. Jag älskar det där lilla plinget som annonserar att nu har någon av mina motståndare lagt ett ord. Däremot tvivlar jag på att Wordfeud är speciellt bra för mig, vinnarskalle som jag är. Jag ska egentligen hålla mig borta från sådant som går ut på att krossa sin motståndare till pulver. Jag blir bara så grinig när jag förlorar.

Men, om det är fler än jag som är fast i träsket heter jag Idrith. Men jag kommer krossa er. Bara så att ni vet.

Morbid humor?

Jag gjorde indisk lammgryta tidigare ikväll. K skrattade en hel del när jag putsade köttet.

Jag stod nämligen och sjöng bä bä vita lamm.

Nej, jag har väl inte alltid alla kantareller i korgen.

Jag har ju glömt att påminna er!

När jag bodde i Stockholm jobbade jag extra som skolinformatör åt RFSL, något utav det roligaste jag gjort! Jobbet innebar många givande diskussioner med elever, allt från mellanstadiet upp till gymnasienivå samt en gedigen utbildning som grund.

Nu kan även du bli en skolinformatör och jobba ihop med ett gäng roliga, tokiga och underbara människor! Men skynda dig att ansöka, sista datum är redan 3e oktober.

Ni vet att jag älskar er men...

Jag vill ha lite nya bloggar att läsa. Har precis rensat ut bland bloggar jag inte läser längre och vill fylla på med nya trevligheter.

Vad har du för tips? Bloggar som inte handlar om barn men gärna mat, är skrivna med humor blandat med lite allvar är extra välkomna.

Petra - numer telefonförsäljarnas hatobjekt?

Jag har glömt att nyanmäla mina föräldrars telefonnummer till Nix. Helt plötsligt ringer det telefonförsäljare stup i kvarten. Jag och pappa har gjort det till en inbördes tävla i hur man avfärdar en sådan säljare. För närvarande är pappas favorit Nehenej, jag är bara här och vattnar blommorna! Personerna du söker är i Australien ett par månader till!

Idag vred jag upp volymen lite, en smula omedvetet bör tilläggas. En intet ont anande säljare ringde för att packa på mig någon deal om energi. Jag vet inte, jag lyssnade inte så noga. Vilket han däremot trodde att jag gjorde. Jag har en förmåga att kunna låta väldigt intresserad och ställa frågor även om mina tankar är på helt andra håll. När han trodde att affären var i hamn släppte jag bomben.

Det är nog egentligen den andra frun i huset du vill prata med men hon är bortrest sa jag glatt och hörde hur säljarstackarn började stamma om han hade hört rätt, en andra fru? Jajamensan fortsatte jag, vi är en sådandär modern familjekonstellation du vet. Det var trevligt att pratas vid, ha en trevlig dag! sa jag och la på luren.

Sen googlade jag fram numret till Nix-telefoni.

Ja, det är också ett sätt att fördriva en fredagskväll på

Igår satt jag och grät en bra stund mellan huvud - och efterrätten. Tårarna bara rann och min största oro var att mascaran skulle rinna.

Varför? K, givetvis.

Han bad mig att blunda och höll sen ett fint kärlekstal åt mig. När han sa att jag var det viktigaste i hans liv brast det för mig. Tårarna skvalade och jag var rätt glad över att vi mer eller mindre var ensamma i den sektionen.

När jag fick öppna ögonen igen låg det en present på bordet med det här fina smycket i.

Nej då, jag är inte alls förbannad, varför tror du det?

Jag har ju bara väntat på mitt övningskörningstillstånd i runt en månad och K på sitt handledarbevis i tre veckor. Blev inte alls sur efter ett litet samtal som sa att mitt tillstånd skickats för snart tre veckor sen till min gamla adress i Stockholm. Jublade verkligen när det inte blivit inrapporterat från körskolan att K gick introkursen med mig utan bara jag som gått den.

Jag blev sannerligen inte mer förbannad när chefen på körskolan ringde upp och sa att i deras system gick K inte alls på kursen. Jag var själv. Jodå. Jag satt och pratade för mig själv, kysste mig och kramade mig samt svarade på alla frågor som var riktade till K på kursen också. För han var ju inte med, det var bara jag. Det blev inte alls droppen när chefen sa att vi får knata ner till körskolan för att visa upp oss för personen som höll i kursen. Fast, hon är bortrest en vecka och jobbar visserligen bara halvdag nästa fredag. Och så är hon ju ute och kör också. Jag och K jobbar ju inte eller så så vi kan lätt hänga på körskolan hela dagen för att se om hon eventuellt kommer ihåg oss. Annars får K gå om kursen.

Givetvis är det ju bara inte en enda sak som ska jävlas är precis allt kan gå åt skogen. Det är för att jag dödade den där spindeln, visst är det Karma? Jag hatar dig innerligt just nu.

Kanske ska korka upp champagnen ikväll?

Idag är det tre månader sen jag träffade K. Kan ni tänka er? Tre månader. Ena delen av mig säger va, b a r a tre månader? Andra delen är mer oh shit, inte längre? Känns ju som förra veckan!

Tänk om jag inte hade gått på den där midsommarfesten? Eftersom jag skulle jobba dagen efter ville jag inte gå på den festen eftersom jag vet hur sent och blött det tenderar att bli. Men jag gick och tänkte att jag stannar bara en liten stund. Och där satt han, i soffan, skrattade och jag kände att honom ska jag ha. Första orden han sa till mig skrämde livet ur mig och jag undrade vad fan han var för galning. Sen började han hångla med min kompis. Ändå blev det vi, jag och K, som satt uppe hela natten och pratade och han som helt plötsligt överraskade mig med en nervös kyss. Efter att min kompis däckat. Något vi skrattar åt idag.

Tre månader med mannen som får mig att känna som om jag vore världens bästa människa. Som jag kan prata om allt med. Han som kan tycka att jag är ofattbar vacker när jag är osminkad, håret står åt alla kanter och jag har säckiga mjukiskläder på mig.

Jag älskar att se på honom när han pusslar eller skriker framför en fotbollsmatch. Det bästa jag vet är att få en puss på pannan och se hans exalterade ansikte när han vill berätta något. Eller se honom hoppa upp och ner som en treåring när han är kissig men ska bara... Han är den som lugnar ner mig när jag befinner mig lite överallt. När jag är grinig av hunger och vill gråta säger han lugnt åt mig att ta en banan och bryr sig inte om mitt fräsande. Utan vidare låter han mig ta plats i hans hem, låter mig vara en naturlig del i hans liv och ser det som en självklarhet att jag är en del av hans familj.

Är du nöjd nu Greken?

Jaha, nu får hon sådana där idéer igen

Den här gången har jag fått för mig att jag ska börja virka. För att få bort tantfaktorn på det hela skyller jag på att jag har hört att det är bra för människor med sjuka leder samt att jag tänkte göra en tuff mössa. Sen att jag oftast inte har tålamod till att slutföra det (minns mina raggsockar jag började med i fyran som fortfarande inte är färdiga, det där broderiet från högstadiet osv osv) behöver vi inte prata om.

Men, nu till problemet. Jag har hittat ett bra basmönster, jag vill dock ha mer än så. Min tanke är att göra en mössa med pingviner på eller något annat tufft. Dock hittar jag inga mönster till det och vet inte hur man byter tråd så där mitt i. Är det någon som kan hjälpa mig?

För att vara lite ytlig en stund

Jag sitter och tittar ut genom fönstret, ser hur vinden tar tag i gula löv och tvingar dom mot marken. Det är höst, hur gärna jag än vill förneka det. Som vanligt när hösten kommer känner jag för att göra en förändring. Oftast med håret och i år är inget undantag.

Just nu har jag någon brunröd nyans i som jag inte är helt nöjd med, den är inte jag så att säga. Som det känns för tillfället har jag två val - antingen blir jag blond igen eller går tillbaka till mer rött och försöker få det så nära min naturliga hårfärg som möjligt. Jag är lite velig här, vad säger ni, rött eller blont?

Jag är verkligen gammal nu va?

Som ni vet har jag ju funderat lite på vad jag ska ge mina svärföräldrar i julklapp. Lite svårt eftersom jag aldrig har träffat människorna innan och hjälpen jag fick av K bestod utav svaret: eh men alltså, jag vet inte...dom gillar det mesta, du vet. Nej, jag vet inte!

Men så slog det mig helt plötsligt, jag köper någon fin vas eller ett fat från glashyttan i Kosta! Väldigt passande, finns mycket fint glas därifrån och sen blir det lite roligt med en småländsk anknytning. Kanske något från designern Ulrica Hydman- Vallien?

Det är så här medelålders kvinnor resonerar, eller hur? Säg att det inte är så!

Ptja

Den här bloggtorkan alltså. Hjälp mig. Vad vill ni läsa mer om? Mindre om?

Kom igen! Nu rider vi ut den här bloggtorkan tillsammans!

Lite vardagslyx sådär

Man kan säga att jag är gräsänka för tillfället. Jag har lite svårt för att vara ensam ibland. Men jag försöker tänka positivt. Att vara gräsänka ger mig tillfälle att göra saker i lugn och ro.

Då menar jag tex att titta på porr*, läsa porritdningar** och äta choklad efter min rostade macka med kantareller på.

*Matlagningsprogram
**Matlagningstidningar

En liten spontan tanke

Jag lyssnar på Ligga med P3 eller Hångla med P3 eller vad det nu heter. Ämnet är kärlek! Och givetvis ska programledaren intervjua barn om vad kärlek är för något. Skitbra tanke, det är det.

Men, att intervjua barn, som man normalt sett har rätt svårt att förstå vad det är dom snoriga små sakerna säger, som dessutom pratar på en bred skånska, är det verkligen så bra? Är det det? Kalla mig gärna konservativ men när jag lyssnar på radio vill jag gärna höra vad som sägs utan att behöva gissa mig till varje ord.

Jaha, då var det måndag igen då

Jag är lite som katten Gustaf. Måndagar och jag går inte ihop. Dagen har spenderats med feber, en nästan konstant törst som biverkning och ilska mot körkortsteorin. Programmet jag har är jättepedagogiskt, verkligen. Synd bara att programmet har fel. Rösten förklarade lugnt och sansat hur man gör när man startar bilen, vilken ordning gas, växel och allt annat kommer i. Sen, sätt bilderna i rätt ordning. Jag hade noga antecknat och gjorde som rösten tidigare sagt. Om det gick? Icke. Gick tillbaka för att se om jag missat något och fram till bilderna igen. Tredje gången var jag inte lite förbannad och sa några väl valda ord till programmets uppenbara brister.

Och planer smids, på tal om något helt annat. Jag kan inte berätta mer än så just nu, även om jag verkligen vill, så är det hemligt lite till. Men jag hoppas verkligen att kunna berätta allt för er snart.

Jo förresten, du kära handläggare på Transportstyrelsen, sluta använda min ansökan som kaffekoppsunderlägg, jag vill mer än gärna ut på vägarna och köra nu.

Jag behöver nya skor!

Ks familj har bjudit upp mig till Norrland över jul. Helt plötsligt blev jag väldigt nervös och fick en massa tankar i huvudet. Första gången jag träffar mina svärföräldrar ska vi alltså fira jul ihop? Vad är en lämplig present? En var eller en till båda? Hur kallt kommer det egentligen vara? Vad ska jag ha på mig? Ska vi redan börja planera julen? Och skor, herregud, skor! Vad ska jag ha för skor?! Någon som kan ge mig en liten lämplig guide här? Jag har mycket i huvudet nu.

Men är det säkert att dina föräldrar vill ha med mig över jul? frågade jag försiktigt, präglad av min egen uppväxt där ens partners inte följer med på första julen.

Det är klart! svarade K glatt. Du tillhör ju familjen!

Jag behöver er nu.

Det är underbart med lokaltrafik

Det är vara att sätta sig på en buss dom går hyfsat ofta, luta sig tillbaka och njuta av tillvaron. Idag hade jag dock mer än gärna haft körkort.

När jag satt och njöt av livet som allra bäst invaderades bussen av barn. Ungar som kommunicerar genom att vara så högljudda som möjligt. Ingen fara! tänkte jag naivt, startade spotify och ljuvlig musik hördes strax i mina öron. Men säg den lycka som varar! Eftersom jag färdas på landet är den mobila täckningen sisådär. Och vad går på den täckningen? Precis, Spotify. Jag började väl inte direkt jubla när jag återigen hörde barnskrik.

Efter denna ljuvliga upptäckt insåg jag ytterligare en underbar sak. Jag har jobbat en sisådär tjugosex timmar mer eller mindre i sträck och dagens kost har bestått utav en drickyoghurt och ett par knäckebröd. Denna delikata måltid intogs halv sju i morse. Mitt humör är alltså inte att leka med.

I skrivande stund sitter jag på bussen, färdades mellan kohagar och är väl inte så jävla glad, det kan jag väl inte påstå. Tack och lov är det bara tjugo minuter kvar av denna helvetesfärd.

Klart jag är oemotståndlig!

Där stod jag igår, i köket, skrålade med till någon gammal dänga som spelades på radio, mjöliga och degiga händer med fönstret öppet. Barnskrik utanför som fick mitt ansikte att mörkna och mumla något om att barn borde fan förses med munkavel på allmän plats och att på tiden, när jag var ung, då var det annat, vi barn visste minsann vår plats.

Och där satt han, min K, på en köksstol med ett lyckligt leende över hela ansiktet. Petra, vad jag tycker om dig!

Framtiden ja...

Ibland går livet inte riktigt som planerat, vilket jag har blivit varse om. Jag tackade nej till jobbet i Oslo för ett litet tag sedan just för att jag känner mig inte redo att flytta. Helt plötsligt har jag inte mig själv att tänka på. Nu påverkas även K utav mina val och att lämna K är något jag definitivt inte vill.

Jag har bestämt mig för att stanna lite till i Växjö, börja plugga igen och om allt går som jag vill är jag klar med mina mina studier relativt snart. Och vad som händer efter det? Tja, Oslo finns ju kvar och varken jag eller K kommer ha några problem med att flytta och få nya jobb om vi skulle bestämma oss för det.

Men, nu väntar jag på besked om mina kommande studier, mer om det senare. För tillfället funderar jag mest på vad jag ska laga för mat ikväll. Några tips?

Med hjälp utav vilja, våld och vaselin så...

Lamporna sitter uppe! Alla fyra fungerar utmärkt dessutom. Lampan i vardagsrummet sitter visserligen uppe med hjälp utav lite tejp men man får väl vara lite finurlig ibland? Och som sagt, den funkar, vilket jag är mäkta stolt över. Nästa inköp blir nya gardiner och mattor. Räkna alltså med fler uppdatering i projekt: förvandla ungkarlslyan!

Förresten, jag satt innan och kollade hur ni söker för att komma hit. Jättekul att så många söker på jotjena blogg samt jotjena.blogspot.com (ett tips till er sista, om ni vill komma direkt till bloggen är det smidigast att skriva in det i webbläsaren, ett tips bara) Väldigt många söker dessutom på grapenskog skriver insändare och även grapenskog, jag har skrivit om denna signatur tidigare och lär så göra igen samt om andra insändare jag inte håller med. Och till er som undrar hur låter tåget kan jag tyvärr inte hjälpa. När jag är i närheten av ett tåg befinner jag mig oftast ombord, illamåendes alternativt däckad tack vare åksjuketabletter. I frågan om tjejsnus kan jag rekommendera Catch med trevliga smaker och mindre påsar men jag är numer snusfri sen ett litet tag tillbaka. Jag är fruktansvärt stolt över mig själv vill jag tillägga.

Jag har bloggtorka, det märks va?

Dåtiden upprepar sig

Jag fick min vilja igenom igår. Nu har vi fyra nya lampor som ska upp i lägenheten. Lampor ja... Jag är väl inte direkt känd för att vara teknisk.

Lampan i vardagsrummet var först ut. Efter fyrtio minuter försökte vi tejpa upp skiten. Det gick. I ungefär en halv minut, sen fick jag lampan på foten. Men nu sitter den uppe iaf. Nästan. Den funkar inte riktigt efter något krabb med sladden som är för lång.

Någon som kan det här med att skarva?

Det börja likna kärlek bannemig!

K erbjöd sig frivilligt att följa med mig och kika på skor idag. Jag berättade detta för en kollega som genast fick något drömskt men sorgset i blicken.

Ja se det gjorde min man också en gång när vi var nykära. Men sen har han inte gjort det mer.

Dagen kan bli intressant med andra ord. Jag trir inte att K vet riktigt vad han ger sig in på. Speciellt inte med tanke på att det är bara mina allra närmsta vänner sen flera år tillbaka som står ut med mig i skobutiker.

Stackars stackars mig!

Igår köpte jag lite nya kläder. Idag insåg jag att jag knappt har några höstskor som matchar mina nya inköp.

Det innebär att jag måste ut och shoppa skor. Oh no, jag som fullkomligt hatar skoshopping! Jag har det inte lätt alltså.

Hemsökt?

Jag satt och darrade av skräck innan. Befinner mig i skrivande stund på jobbet, låg i soffan, zappade runt på tv:n och pillade mig i naveln, uttråkad som jag var. Hörde hur katten åt i köket, allt var som vanligt. Fast vänta nu... Katten åt i köket? Katten som jag en kort stund tidigare släppt ut? För jag hade väl släppt ut Pelle? Vände mig om mot matskålen och såg ingen katt. Inga ljud hördes. Vände mig om och återgick till det ointressanta på tv:n när jag hörde samma ljud igen. Vidskeplig som jag är undrade jag vad det var frågan om. Ljudet fortsatte, hördes tydligare och med kortare mellanrum än tidigare. Jag vågade inte vända ryggen mot köksdelen igen utan satt som fastklistrad, livrädd.

Sen började jag skratta, herregud vad löjlig jag kände mig! Det övernaturliga var i själva verket bara kaffebryggaren som stod på och kannan protesterade över värmen.

Herregud.

Nyfiken, jag? Inte alls!

Min födelsedagspresent från K bestod i en överraskning. En överraskning som jag inte får veta ännu. Jag får inte heller veta hur länge jag måste våndas av nyfikenhet tills han avslöjar vad det är. Ju mer jag försöker få ur honom, desto tystare blir han. Den cyniska delen av mig tänker det finns ingen överraskning, han försöker bara köpa sig lite tid för att faktiskt komma på något. Den mer barnsliga, naiva och nyfikna delen skriker men jag vill veta nunununu nuuuuuu vad det är! Men ååh, kom igen, säg nu då!

Psykisk tortyr, det är vad det är.

Är det nu jag ska ringa efter en pizza?

K har planerat något, han är i köket och finurlar för fullt. Jag får inte lämna min position. Problemet är ätt jag börjar bli hungrig, nu. Jag är långtifrån en ängel i det tillståndet.

För fyrtio minuter sen var det vara tjugo minuter kvar. Nu kom han med en macka och så att det är tjugo tjugofem minuter kvar. Kanske trettio.

Tjugofyra ljus i en pizza, vad tror ni om det?

Jaha, är det så här man ska se ut på sin sista dag som 23?

Som en halvdränkt katt på väg mot körskolan? Tur att jag har lite feelgoodchoklad i väskan.

Vad har du alltid med dig?

Det här med mat alltså

Jag och K satt och diskuterade mat igår och huruvida om jag borde ställa upp i Sveriges Mästerkock eller ej. Jag sa nej, han sa för helvete, klart du ska! Sen gled vi in på diverse olika maträtter varpå han sken upp och sa att han minsann skulle laga något riktigt gott till mig en dag. Jag blev jättenyfiken och ville genast veta. Norrländsk pölsa! sa han glatt. Jag började fundera på vad han egentligen hade sagt, har Norrland en egen version av den danska korven pölse? För inte sa han väl pölsa...? Jodå, det var just det han hade sagt och kunde inte alls förstå varför jag blev grön i ansiktet. Han smackade förtjust med tungan när han gick igenom diverse tillbehör till denna, enligt honom, delikata rätt. Jag höll på att tappa aptiten.

Okej för att jag gillar att testa olika maträtter men när det gäller en grå massa som består utav nedmalda inälvor känner jag mig inte så pigg på att testa. Inte ens när han kunde tänka sig att smaka på en utav mina oliver, olivhatare som han är, kunde jag tänka mig att smaka. Pölsa. Bara ordet får mig att rysa och tanken på mat i någon form känns helt plötsligt främmande.

Vad äter du för konstigt?

Det är bråda dagar

Just nu är det lite stressigt. Dagen är full med jobb för att sedan susa vidare mot handledningskurs på trafikskolan. I morgon är det min födelsedag som K har planerat något inför, vilket gör mig lite nervös. och uppspelt givetvis.

Jag vill bara säga att jag lever, mår bra, är lycklig och att jag återkommer så snart jag kan.

Vi tar en paus nu, okej?

Det är inte jag, det är du. Förstår du det? Jag gillar inte den person jag blivit sen vi träffades. Det är inte likt mig att vara otålig, grinig och fräsig över inget när det inte är PMS-tider. Jag tror faktiskt att detta är bäst för oss båda.

Vi behöver en paus från varandra, hitta vardagen igen, en vardag där vi mår bra och som inte kantas av bråk. Jag behöver det. Men jag är fullt medveten om att vi planerade annat, vi såg en framtid tillsammans efter allt vi gått igenom. Nu behöver jag vara ifrån dig.

På lördag åker jag och K till Köpenhamn. Billy, jag tror det är bäst att du stannar hemma. Ta en öl ihop med Benno, snacka skit med Martin och flirta med Mellis. Jag gillar dig, det vet du, du är en otroligt snygg bokhylla men fortsätter vi såhär kommer det sluta med att jag hatar dig. Och jag vill inte att det ska gå så långt när jag vet hur fantastisk du egentligen är.