söndag 31 oktober 2010

Man lär sig något nytt varje dag

Idag lärde jag mig att man inte ska hålla diskborsten som man precis använt över den nykokta pastan. Man får koka en ny portion efter det.

lördag 30 oktober 2010

Uppdatering från landet

Alltså, seriöst, om jag äter mer kommer dom få lyfta in mig med lyftkran in i planet i morgon. Allt är mammas fel, hon hade inte behövt göra en galet god vildsvinsstek idag. Och mina systrars, dom kan det där med mat. Och min systers väninnor som gödde mig häromdagen. Mormor och morfar kan också hållas skyldiga på kakfronten. Eller så skyller jag mig själv som blir helt till mig av deras omsorger. Gymmet nästa säger jag bara.

Ironiskt nog hade min PT Den leende smålänningen mailat idag. Hepp hepp Petra, snart dags för att ses och gå igenom lite övningar! Han kan det där med tajming alltså. Jag vet att jag borde men ville helst svara honom screw you din jävla sadist, jag är nere i Tingsryd och äter.

Men på måndag, då börjar mitt nya liv. Jag ska bosätta mig på gymmet och träna skiten ur mig. Eller, på måndag ska jag träffa Nykteristfinnen. På tisdag, då börjar mitt nya liv! Tisdag känns som en bra dag.

fredag 29 oktober 2010

Mycket tankar blir det

Jag är i valet och kvalet om jag ska flytta från Stockholm. Jag älskar staden och har underbara vänner som bor där men det känns som att det är dags att röra på mig. Mest för att jag inte orkar plugga längre, jag vill göra annat innan jag börjar jobba på riktigt.

Det känns som att Norge kallar på mig. Hela landet skriker mitt namn och kommer inte klara sig utan mig. Precis så känns det.

Men att lämna Stockholm...mitt hem, min stad, mina människor, det känns tungt på ett sätt, även om jag alltid kan komma tillbaka och det lär jag göra. Och att flytta hem till mamma och pappa igen under förberedelserna med allt praktiskt inför en eventuell flytt till lusekoftans hemland känns också lite småtungt om jag ska vara ärlig. Även om det bara blir för en kort period, förhoppningsvis.

Det är mycket tankar som flyger omkring i mitt vackra huvud just nu.

Nej, jag dog inte i badrummet

Jag har flängt halva Småland runt istället känns det som.

Nackdelen med att bo över 50 mil bort från familjen är att när man väl är nere är det mycket och många som ska hinnas med.

I onsdags susade jag in till Växjö för shoppingtur med Systerdottern. Växjö gjorde skäl för sin titel en utav Sveriges regnigaste städer med råge kan jag säga. Hem till fina Systeryster K där jag blev bortskämd med kakor, mat och vin. Mobbade mina syskonbarn och åt Ballerinakex. Så som livet ska vara.

Torsdagen kom och jag gick på promenad med vännen R och hennes lilla dotter. Även Snuffse fick följa med och klampa lite i leran. Efter att ha dumpat av hunden begav vi oss till det legendariska Hyllan på Börjes för att ta oss en fika. Snabbt hem till föräldrarna igen och sedan iväg till Systeryster A. Jag hade blivit medbjuden till ett ställe där vi provade olika parmesanostar, hemgjord äppelmust, äppelcider och ett par glöggsorter. Efter det vankades det middag och vin med Systeryster A och några utav hennes väninnor. Jag kände mig som en välgödd spädgris efteråt.

Nu är jag tillbaka hos föräldrarna och är skittrött. På riktigt. Jag tänkte att fan vad skönt det ska bli med en liten minisemester men allt det här flängandet tar på krafterna alltså. Men det är det värt.

onsdag 27 oktober 2010

Att jag inte dog är ett under

Jag stod i föräldrarnas ena badrum tidigare ikväll. Borstade tänderna. Gjorde sådant som hör kvällsbestyren till. När jag stod och tvättade ansiktet såg jag något blått i ögonvrån som fångade min uppmärksamhet. En blå grunka stod lite halvt dolt på ena hyllan. Haha ser ju ut som en dildo! skrockade jag.

Sen svartnade det lite för ögonen. En dildo. I föräldrarnas badrum. H e r r e g u d. Det om något är en mardröm. Jag trodde jag skulle svimma av ren panik.

Hur fan ska man plocka bort en sådan sak? Jag kunde inte direkt trava upp till mina föräldrar med staven i näven och påpeka att dom kanske inte ska låta sina leksaker ligga och drälla över hela huset. Om jag bara lät den stå där skulle dom inse att jag sett den och sen hade det blivit så fruktansvärt pinsam stämning. Oh my dear lord liksom.

Satan vad lättad jag blev när jag insåg att det i själva verket var en sådan där flashig toalettgrej och inte en dildo.

tisdag 26 oktober 2010

Det här var roligt!

Okej, jag kanske är sist utav alla med att upptäcka den här videon men fan vad jag skrattade!

Jag kommer aldrig bli vuxen

Inte i min pappas ögon i alla fall.

Så fort jag hoppat in i bilen tyckte pappa att jag var för tunt klädd. Jag i min mössa, tjocka jacka, handskar och tjocka strumpbyxor höll inte med.

Under middagen klagade han på att jag åt för dåligt. Jag tyckte att jag lassade i mig ovanligt mycket mat. Ska du inte ha en potatis till Petra? Och lite till kött? Du kan inte redan vara mätt! utbrast han när jag pustande tryckte i mig det sista på tallriken.

Kille? Vaddå för kille? sa han misstänksamt när jag smög undan för att prata med H och mamma informerade om att en ny man gjort entré i mitt liv. Sen ett litet mindre Gestapo-förhör på det.

Men, jag kan inte göra något annat än att tycka om det. Ja, han kan vara lite för överbeskyddande ibland men jag klandrar honom inte. Han vill bara väl. Och sen känns det faktiskt lite lyxigt att komma ner och bli ompysslad ett litet tag.

måndag 25 oktober 2010

Jag vet, jag vet

Jag är en sabla miljöbov som väljer flyget framför tåget när jag ska ner till Tingsryd i morgon. Men jag har mina skäl. Jag och SJ hatar varandra innerligt, så enkelt är det. Dessutom brukar det alltid finnas en söt flygvärdinna ombord att titta lite på.

Väskan är nästan helt packad. Löparskorna är packade iaf. Jag vet inte men tänker alltid lite positivt när jag åker ner. Klart jag kommer ha tid över att springa lite för jag kommer ju inte bli fullproppad med kakor hos mormor och morfar eller hos tant G eller hos grannen rakt över gatan. Mamma och pappa kommer inte heller göra sitt bästa för att göda mig till den grad då jag ligger på golvet och pustar ihop med Snuffse. Att träffa mina syskon kommer inte heller ta sin lilla tid så klart jag har tid över att springa. Det kommer inte heller vara snorkallt och jag kommer inte alls sitta och klaga över det. Jo tjena.

Men jag ser det framför mig liksom, hur jag och Snuffse springer där på vägen och ser så snygga ut som bara vi gör. Och vi gör det varje kväll för att vi är så duktiga.

Nåja, ambitionen finns där i alla fall.

söndag 24 oktober 2010

Snart är det dags igen!

För På Spåret alltså. Ja, jag gillar det programmet. Speciellt coola och häftiga Johanna Koljonen. Tyvärr ska hon återigen tävla med mannen som gav narcissismen ett ansikte och som bevisade gång på gång att ödmjukhet är inget som finns i hans vokabulär - Marcus Birro. Men å andra sidan, nu får han en chans igen att gråta ut i media om hur hatad han är och att han aldrig kommer bli folkkär. Undrar varför Marcus, jag undrar varför jag.

Mina fredagskvällar är räddade.

lördag 23 oktober 2010

Diskussionen pågår

På tisdag ska jag flyga ner till Växjö och började fundera lite, som vanligt, när jag bokade och var tvungen att fylla i vilket kön jag har. Jag förstår inte riktigt varför om jag ska vara ärlig. Någon på Facebook sa att hon hade hört att detta var för att kön är en variabel när dom räknar ut vikt på planet. En annan påstod att det inte alls var så.

Vad tror ni? Varför måste man fylla i könstillhörighet för att få flyga?

Update: Jag mailade flygbolaget och frågade. Fick det här till svar: 
Du har helt rätt, det är för att våra piloter ska kunna räkna ut totalvikten på flygplanet vid start och landning.

Jag har ju tiden på min sida

Jag har funderat rätt länge egentligen, på att ta en paus i pluggandet. Motivationen finns inte där längre. Även om jag läser intressanta saker är det inte roligt längre. Jag gick direkt från gymnasiet till att plugga vidare och en paus känns rätt så välbehövlig. Speciellt just nu när jag inte heller riktigt vet vad jag vill med min utbildning. Jag känner mig så spretig på något sätt.

Och jag är ju ung. Herregud, är bara 23. Jag kan lätt ta en paus i något år och sen ta upp studierna igen. Jag vill bara inte hålla på och plugga bara för att.

Håll tummarna för mig att jag hittar ett jobb snart så jag kan ta min paus.

fredag 22 oktober 2010

Det lägger sig som bomull runt hjärtat

Vet du, jag har svårt att tänka mig att vilja vakna på morgonen och inte se dig jämte sa han i morse.

Firren tyckte jag är ett kap. Det är snarare jag som har hittat ett kap.

Utsikt från ett fönster i förorten

Det är deprimerande.
Screw you jävla snö säger jag bara.

torsdag 21 oktober 2010

Ja jävlar vad det rann till

Mr. S har börjat på mitt jobb. Jag upptäckte det på väg till kardemummakexen i fikarummet. Han satt lite sådär avslappnat sexigt på ett skrivbord och bläddrade i några papper. Drog handen lite genom håret på det där viset som han alltid gör. Leendet, som jag alltid intalar mig att det är bara mot mig han ler så mot, när han upptäckte mig. Och doften, herregud hans doft.

Jag trodde att jag skulle komma där och då. Lyckades, hur vet jag inte, hålla ett normalt samtal med honom och ena chefen om någon strategi.

Mr.S kom dessutom med ett förslag, att bli min mentor. Jag är lite delad måste jag säga, med tanke på den historia vi har ihop men han har ett grymt kontaktnät. Vad tror ni, kan man ha sitt ex som mentor?

Sjuksköterskan Petra till eder tjänst

Jag har en döende man i min säng. H har feber, snorar och är övertygad om att hans sista stund är kommen. Han hostar lite ynkligt och vill skriva sitt testamente.

Eftersom att jag är en helt underbar person försökte jag muntra upp honom i morse. Jag kokade lite té, ägg, gröt och rotade fram lite glass som fanns i frysen, staplade upp allt på en bricka och dansade lite förföriskt när jag gick mot sängen. Kände mig lite inspirerad utav Marilyn Monroe av någon anledning och sjöng Happy birthday Mr. President för H.

Det är över fyra timmar sen jag gjorde denna entré. H kan fortfarande inte titta på mig utan att skratta så han kiknar.

Men hey, han glömmer bort att han är döende för en stund i alla fall.

onsdag 20 oktober 2010

Jag är väldigt stolt

Jag har lärt mig en ny grej, att koka mannagrynsgröt utan att det bränner vid.

Mannagrynsgrötsarmen är den nya musarmen säger jag bara.

tisdag 19 oktober 2010

Told ya...

Det rådde panik i mitt hem för en stund sedan. H hade slut på snus. Jag föreslog att han kunde ta en utav mig.

Han tittade på mig som om jag vore en alien. Men...det är ju tjejsnus! utbrast han. So? var min spontana reaktion. Men visst, om han nu ville gå med abstinens, inte kunna sova ordentligt och driva mig till vansinne för att han inte fick sin kvällsprilla, inte mig emot. Men kom inte och klaga sen ansåg jag.

Men alltså...fan, ditt var ju riktigt gott! blev hans omdöme när han väl tagit ur min dosa.

Nu är den stora frågan om jag får ha mitt snus ifred.

Som en tisdag ska vara

Björnbärsté med mjölk och honung. Diskussioner om allt. Mer björnbärsté utan honung men med en skvätt mjölk

Kladdkaka. Rödvin Ecologica. Nostalgi. Fnitter och mer kladdkaka. Ännu mer diskussioner. Allvarliga ämnen blandat med fnitter.

Nu är jag lullig. På en tisdag. Dagens dekadenta ungdom säger jag bara.

måndag 18 oktober 2010

Lite folkilsken kanske

Det är ingen hemlighet att jag hatar människor ibland. När jag är hungrig till exempel.

Jag lyckades hamna i värsta rusningstrafiken på väg hem från jobbet. Det är hemskt kan jag säga. Människor ta mig fan överallt. Folk som går i snigeltakt och inte fattar att andra personer kanske vill komma fram för att dom har lite bråttom någonstans. Seriöst, det är sådant kaos på t-centralen ibland. Vissa dagar känner jag ett sådant sug efter att få effektivisera skiten. Körbanor, stoppljus och hela grejen. Vänstertrafiken funkar inte längre, speciellt inte vid den tidpunkten. Människor går oorganiserade som pingviner på ecstasy

Dessutom var jag hungrig, blodsockret kört i botten efter att bara ha fått i mig en tallrik med havregrynsgröt och två bananer under hela dagen. En massa dumhuvuden på det gjorde inte min dag kan jag säga. När jag satt på tåget hem satt en man framför mig med sin hund i knät. Mannen åt choklad. Herregud vad jag hatade honom. Sitta och äta choklad bara så där. Varje sinne i min kropp noterade den där jävla chokladbiten. Ljudet när han öppnade pappret, doften som spred sig och kändes som ett slag i magen när munnen började producera saliv i rask takt. Fy fan, han var tågets mest hatade människa just då.

Ett tag var det så illa att jag funderade på att rycka till mig jycken och väsa ge hit chokladen om du bryr dig om djuret!  Jag är mäkta stolt över att jag lyckades lägga band på mig kan jag säga.

Väl hemma slet jag upp kylskåpsdörren och lokaliserade mina älskade oliver som försvann i ett nafs. Jag borde ha med mig ett stash av oliver i handväskan. Synd bara att det inte finns så små och smidiga burkar att ta med. Jag kanske borde investera i en vakuummaskin för att skona liv i framtiden.

söndag 17 oktober 2010

Jag är totalt blåslagen

Idag har jag spelat curling. Eller spelat och spelat, jag låg mest på isen och skrattade innan instruktören tyckte det var bäst om jag inte vistades på isen utan halkskyddet. För mitt eget bästa. Jag sa inte mot honom. Herregud, ni skulle ha sett mig, benen gick åt varsitt håll. Ta stöd med andra foten! sa instruktören. Ja men inte så lätt när på andra foten satt den en jävligt hal sula, det var den som var problemet. Jag har fått så otroligt mycket blåmärken så ni anar inte!

Men det var en intressant upplevelse! Jag tror inte att jag kommer börja spela regelbundet men det var helt klart en väldigt kul grej att göra ihop med ett par vänner.

lördag 16 oktober 2010

Det är höst nu

Stockholmare är inte som alla andra. Det är därför
vi slänger ut en massa snö på plattan och 
anordnar snowboardtävlingar.

Jag posade lite på Djurgården.

Nära Gärdet såg vi får. Min vän trodde dock
inte att dom var på riktigt.

Helt plötsligt tittade solen fram och vi dansade
gångvägen fram. Folk tittade lite konstigt på oss.

Min vän skämdes lite för mig
och försökte täcka över mig med löv.

Jag är inte ensam om det i alla fall

Finaste Mupp kom över igår med en flaska bubbel och det bästa utav allt, 7Elevens chokladbrownies.

Två glas senare och innan klockan slog tio hade vi konstaterat att vi var packade. Och trötta. Vi höll ut till strax efter elva, sen gick det inte.

Vi kände oss otroligt gamla kan jag säga.

fredag 15 oktober 2010

Du vet att du är trött när...XII

...försöker raka benen och förstår inte varför hyveln inte tar bort något hår. Efter någon minuts svärande inser du ditt misstag och tar bort det lilla skyddande plastlocket till rakbladen.

Klart att det var något lurt

Jag hade tur och fick komma till min husläkare tidigt i morse för att kolla upp den suspekta fläcken.

Solklart fall av malignt melanom sa hon. Givetvis. Som tur var hittade hon ingen lika suspekt leverfläck men ett par som hudläkaren ska ta en titt på. Så nu väntar jag på tid för att ta bort luringen och provtagning. Jag hoppas innerligt att dom inte måste skära så djupt för att ta bort den. Men med min vanliga otur är jag tveksam.

Trevlig start på helgen liksom.

torsdag 14 oktober 2010

I'm done!

Okej, nu är jag klar med mitt lilla broderi. Jag är sjukt stolt över det. Sen att det är korsstygn som vilken ettakluddare som helst klarar av hör inte hit. För det är liksom jag som har gjort det.

Mönstret är från FulDesign, finns även att köpa på Designtorget.

Och där var hyprokondrikern igång igen!

För någon vecka sen upptäckte jag en liten svart plutt på mitt ena lår. Såg ut som ett litet födelsemärke. Tänkte inte mer på det. Förrän ikväll när plutten drog min uppmärksamhet till sig. Den har växt, både på höjden och bredden. Rejält på bara ett par dagar. Dessutom är det någon blå/lila rodnad runt den, som om jag fått ett blåmärke.

Jag stapplade ut från badrummet efter min fasansfulla upptäckt. Jag kommer dö! stönade jag på bästa drama queen-manér till en fullt oförstående H. Det är bergis malignt melanom! utbrast jag när H tittade närmare på det. Han tyckte det såg ut som om en tillplattad fästing. Inte vad jag behövde höra. Jag såg det framför mig, hur jag skulle läggas i respirator efter att ha drabbats av svår hjärnhinneinflammation. Hur läkarna slår sina kloka huvuden ihop för att bota mig från hudcancer. Testamente, vita arkivet, psalmer var ord som flög genom mitt huvud just då.

Jag skyller allt på Bloggfrossa och det här inlägget. Hade jag inte sett det tidigare idag och blivit påmind om min lilla hypokondri hade jag inte reagerat så häftigt. Säger vi.

Överst på morgondagens to do-lista: ring läkaren!

onsdag 13 oktober 2010

Vi klarar inte av skiten

Och snart är det dags för ännu ett avsnitt av CSI Miami sa den glada hallåan.

NOOOOOOO!!!! skrek jag och H unisont och slängde oss i panik efter fjärrkontrollen. Vi gjorde high fives när vi lyckats med vårt mål, byta kanal innan skiten dyker upp på tv:n.

Seriöst, jag pallar inte med Horatio och hans gäng. Vad fan är grejen med att rödhättan Horatio alltid, alltid använder samma pose? Ni vet, den när han står halvt i profil, alltid med sina jävla solglas på, vänder ner huvudet lite för att sen höja det knappt märkbart och så kommer det, den seriösa sörjan han alltid kläcker ur sig. Det är jätteeffektivt och ser seriöst ut, EN gång. När han kör samma jävla move för den tretusensjuhundranittioelfte gången känns det inte lika coolt längre.

Och den där blondinen, herregud. Varför i hela friden måste hon prata i samma tonläge konstant? Jag är väldigt känsligt för sådant, hur människor pratar, tonlägen och sådant. Det måste finnas en variation, annars blir jag uttråkad. Är det dessutom släpigt snack, som hon kör med, ärligt talat, vill man tortera mig kan jag erkänna vad du vill. Spelar ingen roll om du anklagar mig för att ligga bakom att information om aliens inte är offentliggjord eller för att ha tagit den sista muffinsen, jag är skyldig. Jag pallar inte.

Vad jag har gjort idag

 Man kan hitta konstiga saker i skogen.
Som en bit av ett hundkoppel fäst i ett träd.
Modern skogskonst kanske?

 Skogsmulle var det här!

Jag kände mig som en riktig storstadsbo
när jag hittade blåbär. Trodde det inte
fanns blåbär i oktober.

Tjoho! stojade vi när vi hittat den här svampen
och trodde vi hade trillat över en riktig läcker
murkla. Det hade vi visade det sig.
En jävligt giftig sådan.

Det här med ansvar

Det sker mycket skit, överfallsvåldtäkter, rån och misshandel. Bland annat.

Nej, vi kan inte garantera er säkerhet får vi tjejer höra. Trots att det anmäls fler överfall på unga män är det ingen som säger något om deras säkerhet. Helt jävla sjukt.

Det finns mycket man kan säga, men jag tänker inte skriva allt jag tänker. Den här tjejen har redan gjort det.

Lite spänning i vardagen

H kom över inatt. Han var lite på lyset kan man säga efter en utdragen after work. Jag skrattade mest åt hans kamp med skohornet..

Grejen med H är att det är alltid lite spännande att sova med honom, man vet aldrig vad som händer. Han går nämligen i sömnen. En gång när vi vaknade hittade vi inte hans skor. Dom stod utanför grannens dörr istället.

I natt vet jag inte vad han hade gjort. När jag klev upp låg mina sminkpenslar i handfatet. Mina schampoflaskor stod på toalocket. Sen hade han lagt sig a la Pippi-style i sängen och kramade plåtburken som står nära sängen.

Det känns rätt skönt att ha träffat någon som gör fler konstiga saker än vad jag gör

tisdag 12 oktober 2010

Det behövdes ja

Jag har haft en ledig dag idag. Tog paus från hemtentan och inget jobb. Herregud vad jag behövde ligga i sängen, pyssla med mitt broderi och ha mobilen avstängd.

Eh ja, jag känner mig inte speciellt rolig. Det är liksom lite slut i huvudet på bloggämnen. Vad vill ni läsa om egentligen?

måndag 11 oktober 2010

Tantvarning var det här!

Jag har börjat brodera. Japp, på riktigt. Ni ska få se en bild på det hela när jag är klar. Jag har aldrig varit ett fan av broderier och annat, även om jag försökt, men nu tycker jag det är riktigt roligt. Chockerande nog.

Dessutom har jag ytterligare en svampplockarsession inbokad med Therese. Vi ska utforska skogarna i min förort lite.

Herregud, man kan tro att jag är 63 år gammal.

Bästa boken någonsin?

Jag är beredd att påstå det ja.

Upptäckte precis att det finns en bok som faktiskt säger att det är okej och varför vi kvinnor ska smaska i  oss en massa choklad. Hur kan en bok bli dålig som innehåller en sådan sak?

Nu ska jag bara hitta den också.

En gång blev jag fotograferad

Det är lite kul att titta igenom fotomappar på datorn. Man vet aldrig vad man hittar i en del bortglömda gömmor. Hittade ett par bilder från den tiden när jag var ung. Runt 16-17 kanske. Jag hängde ihop med en kille som törstade lika mycket efter kultur som jag. Vi åkte runt i halva Småland för att stilla våra behov, sjöng med till radion i bilen och gjorde blandskivor. En gång fotograferade han mig där vi låtsades att vi var några andra. Det är lite synd att vi tappade kontakten men det är sådant som händer.

söndag 10 oktober 2010

Femte bilden i femte mappen

Där hittade jag kärleken i mitt liv, Snuffse.
Här står han och tittar på morfar i trädgården.

Som en söndag ska vara

Sovmorgon. Ligga kvar länge och halvslumra. Lång frukost med tekannan på sängbordet.

Masa sig upp. Ge sig ut i skogen. Ensam. Hitta ätlig svamp. Hitta hem igen. Rensa. Förvälla. Få lite hemlängtan till pappa och mamma. Frysa in.

Yoga på nya mattan. Sträcka. Böja. Tänja.

Krypa upp med en kopp tranbärs/granatäppleté. Dåliga komedier. Fila. Putsa. Lacka. Vackra naglar.

lördag 9 oktober 2010

Jag hoppas att ingen dör

Ikväll ska jag på knytkalas. Lite panikartat med tanke på allas matpreferenser slängde jag ihop någon form utav laktovegetarisk lasagne som dessutom är glutenfri. Givetvis finns en del av mina trattkantareller med. Och jag hoppas att ingen giftsvamp finns med.

Bon appétit eller något...

Själv känner jag mig skeptisk.

Receptet!

Här kommer receptet på cookisen med non stop som jag och Nykteristfinnen gjorde.

125 g smör eller margarin
3 dl socker (jag skulle ta lite mindre, blir rätt sött ihop med godiset)
2 ägg
2 tsk vaniljsocker
4 1/2 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
1 tsk salt
Smarties eller Nonstop till garnering

Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda margarin, socker, ägg och vaniljsocker med elvisp el i matberedare så det blir en krämig smet.

Blanda mjöl, kakao, bakpulver och salt. Rör ner detta i äggsmeten. Blanda allt till en seg massa.

Klicka ut ca 2 msk smet till varje kaka på bakplåtspapper.
Låt det vara mellanrum då de flyter ut. Lägg på önskat antal smarties.

Grädda knappt 15 min. Låt svalna på galler. Eller ät så fort man kan ta i dom med händerna, det gjorde vi.


Receptet hittar ni även här. 

Någon sa att jag är gammal nu

Igår var jag och Therese ute i skogen för att plocka svamp. På mitt initiativ. Jag gillar egentligen inte skogen och har aldrig gjort. Jag vet inte vad det var som flög i mig i torsdags kväll men jag kände ett sådant sug efter att vara ute i skogen. Den logiska personen i mig visste att om jag går själv och plockar kommer jag bara komma hem med giftsvamp. Bra att ha vänner som kan det där med svamp alltså.

Det visade sig vara ett väldigt smart drag av mig eftersom vår konversation i skogen mer eller mindre endast bestod av Kan man äta den här? Inte? Men åååh!

Nu sitter jag här, med skit under naglarna, svamp som förvälls på spisen och känner mig riktigt jävla stolt.

Rätt lyxigt känns det

Jag vaknade av att H stod och skramlade i köket. Jag sniffade mig till att han gjorde scones och omelett. Ville inte ge mig till känna att jag var vaken. Det var en sådan morgon när ni vet, täcket kändes extra gosigt, kuddarna ovanligt uppfluffade och sängen lagom varm. Jag ville inte riskera att han såg mig och fick mig att gå upp. I smyg låg jag och läste Medicinen av Hans Koppel. Ett öga då och då mot köksvrån. Fnitter när han upptäckte mig och kastade sig raklång på sängen. Småprat innan han kom ihåg omeletten på spisen.

Frukost i sängen, diskussioner kring artiklar i DN och Disneydags på i bakgrunden.

Om ett par timma är det promenad kring Djurgården som väntar, när H är klar på kontoret. Jag ska ägna mig åt den otroligt roliga sysslan, vika tvätt.

torsdag 7 oktober 2010

Det är väl något som är fel

Jag tittade på Americas funniest home videos innan. Folk skulle slå på sådana där pinatas. Skulle var ordet. Slagträ't träffade folk i omgivningen istället. Jag skrattade så jag kiknade. Tills en råkade nudda en liten vovve. Åååh men stackars lilla söööötnosen! ojade jag mig. Tills nästa människa blev träffad, då skrattade jag igen.

Jag vet inte riktigt vad det säger om mig.

Jag är en rastlös själ

Jag vet inte men det känns som att det är dags att börja röra lite på mig. Göra något annat. Jag älskar min arbetsplats, jag trivs otroligt bra men jag känner mig rastlös. Det är dags att något händer. Positiva besked efter mötet med VDn men det känns som att jag står och stampar på samma punkt. Något måste jag göra.

Skriv en bok sa H på fullaste allvar vid frukosten. Jag höjde bara mitt ena ögonbryn och återgick till att läsa tidningen. Du skriver jävligt bra och du gillar det var hans fortsatta argument. Ja, jag skriver bra, när det gäller blogginlägg, inte alla inlägg kanske men många är jag själv jävligt nöjd med. Och ja, jag gillar att skriva, det gör jag verkligen och en gång var det en dröm, att leva på skrivandet. Men nu, en bok? Nej, jag tror inte det. Sitta med ångest över att inte veta vad jag ska skriva, bli refuserad och nekad konstant är inte något jag vill syssla med.

Det kanske är dags att börja se mig omkring lite efter något annat. Att titta skadar ju aldrig.

Dagens I-landsproblem

Jag hade tvättid klockan sju i morse. Var inte så sugen på det efter den här natten kan jag säga. Men eftersom jag nu har kommit till trosor jag var helt övertygad om att jag kastat för evigheter sen kändes det där med att tvätta som en bra idé.

Tre överfyllda Ikea-kassar blev det. Knatade iväg till hissen. AVSTÄNGD stod det med stora bokstäver. Jag trodde inte på det och var tvungen att trycka på knappen bara för att. Hissen var avstängd. Släpade mig och kassarna ned för fyra trappor. Slängde in tvätten i maskinerna. Släpade mig upp för fyra trappor igen.

Ner igen efter tre kvart, slänger in tvätten i torktumlarna. Ena torktumlaren står och blinkar lite oroväckande. Felkod visas på displayen. Så klart. Trycker in så mycket som möjligt i den andra och fyller torkskåpet. En timme borde räcka i tumlaren. Jo tjena. Två timmar senare var det torrt.

Sen skulle all tvätt fraktas upp till lägenheten. Hissen fortfarande avstängd. Givetvis. Upp fyra trappor med överfyllda kassar. Ner är en sak men upp är en helt annan. Gnisslade tänder och hatade hissen som skulle repareras just idag.

Dags för frukost. Tittar in i kylskåpet. Varför har jag bara sådant hemma som inte är gott?

God morgon världen säger jag, solstrålen Petra.

Hur kunde jag missa det?

Bagaren från Gotland som huserar på en båt, alltså Olle i Idol blev tydligen ett utav juryns wildcard. Bra där Andreas. Vi tingsrydsbor måste hålla ihop och stötta varandra.

Och du Olle, nu när hösten är här, lämna din kalla båt och flytta in hos mig istället. Här är det varmt. Eller kommer bli när dom sätter igång elementen.

Så var det dags igen

Jag vaknade av att jag började skrika rakt ut. H trodde att jag höll på att bli mördad och trillade nästan ur sängen i ren förskräckelse. Sen började jag gråta så jag skakade.

Stackars H, han gjorde allt för att jag skulle få det lite bättre och grät nästan själv när han insåg hur ont jag hade. Han kokade té, masserade och värmde Hugo så fort han kallnat. Jag kved av smärta och hatade Voltaren som inte hjälpte. Så länge jag inte svimmar eller det kommer blod är allt okej mumlade jag för mig själv om och om igen.

Men sprack, det gjorde den till sist, cystan.

onsdag 6 oktober 2010

Dagarna med Petra

Jag bakade kakor med Nykteristfinnen,
vi gillar det där med choklad.

Morgonen efter drack jag té ur en
Mumin-mugg jag fått i present
av min Finne.
H tyckte jag var rolig när jag muttrade
att jag bara skulle vila ögonen efter frukost
och somnade som en drogad gris.
Jag insåg, trots att jag levt i förnekelse,
att hösten är här och mössan ska på.

Jag kände mig lite som Lady Diana.
Vi botaniserade bland téhyllan på the English Shop,
Nykteristfinnen och jag.
Oh, please kill me!

tisdag 5 oktober 2010

Biverkningar?

Nu är jag snart uppe i två månader utan p-piller. Och jag mår riktigt bra! Förutom att mina hormoner verkar ha löpt amok. Jag känner mig fan som en katt i mars. Beroende utav närhet och hud. Ju mer desto bättre.

Och dessa vallningar. Herregud, ska inte sådant komma när man hamnar i klimakteriet? Ena stunden kan jag frysa för att i nästa svettas som en galning. Det känns helt galet! Någon annan som slutat käka piller och upplever samma sak?

Jag har det rätt bra just nu

Jag kände mig ensam ikväll. Ni vet, den sortens ensamhet som man känner ibland, som får en att ligga i sängen och stirra upp i taket. Gå upp, tassa runt, dricka ett glas vatten och ha den där gnagande känslan inombords. H ringde utan förvarning, han vet att jag har svårt att sova. En stund senare stod han utanför min dörr med lite choklad och händer redo att massera ett par spända axlar.

Vi låg på min säng, lyssnade på Miles Davies ljuva toner. H gjorde små flätor i mitt hår som han löste upp för att sen fläta om. Vi diskuterade böcker vi läst sista tiden, hemliga drömmar vi har och huttrade lite när fötterna halkade utanför täcket.

Jag låg kvar i sängen och nynnade ihop med Oskar Linnros när H gick upp efter en liten stunds kivande om vem som skulle göra té. Hallonsmak, en gnutta honung och mycket mjölk. Han kan det utantill. Det klickande ljudet som berättade att han plockat fram lite till choklad med havssalt. Han dansade lite. Sjöng I'm thinking, how could this be? Feels like a dream to me nanana she is so, so sweet and tender.

Fjärilspussar på kinden och försiktigt balanserande med varma koppar mellan fnissningarna. Jag kan inte få nog utav hans doft. Små sniffningar på en kittlig hals.

Nu ligger han och sover. Borta i en annan värld. Och jag? Jag har det oförskämt bra.

måndag 4 oktober 2010

Polletten trillar inte alltid ner så snabbt

Förra veckan köpte jag Rosa bandet som är ovanligt snyggt i år med mönstret. Satt och funderade lite på vad det kunde föreställa och avfärdade som ett helt random mönster.

Idag slog det mig. Det föreställer ju bröst!

Alltså, jag är egentligen en riktigt smart tjej, lovar, men ibland kopplar det lite långsammare.

söndag 3 oktober 2010

Man kan inte lära gamla hundar att sitta

Hur det gick på teatern tillsammans med R? Åt helvete.

Pjäsen började fyra. Sju minuter i fyra störtade jag in genom dörrarna för att invänta R. Efter en snabbkoll runt i entrén ringde jag för att se om han var på gång.

Han var på en segelbåt och lagade mat sa han glatt när han svarade. Trots att jag hade påmint honom X antal gånger om tid, plats och scen hade han glömt det.

Jag blev så jävla trött. Någonstans hade jag hoppats att den här gången skulle han komma ihåg och visa att han inte hade glömt mig som han så ofta gjorde.

Där stod jag nedanför den pampiga trappan, väste väl valda ord i telefonen för att berätta för R hur besviken jag blivit och kände mig sårad. Och arg var jag. Att han aldrig lär sig, att han inte kunde försöka skärpa sig lite. Arg över tårarna som brände innanför ögonlocken.

Men pjäsen var bra, väldigt bra. Speciellt första akten. Delar i andra akten kändes lite utdragna och tappade lite av sin humoristiska fart som den haft innan. Och givetvis, otroligt duktiga skådespelare. En utav dom bättre pjäserna jag sett på ett tag, helt klart.

Fast jag var jävligt snygg

I fredags alltså om jag får säga det själv.

I would so do me.

Ibland vill jag bara slå folk

När jag är bakfull hatar jag människor. Speciellt att vistas ute bland dom.

Igår skulle jag på vännen Mupp med sambos 25-årsfest. Givetvis var jag ute i sista minuten med att köpa en present. I grunden är jag en person som är väldigt positivt tänkande och ansåg att så himla farligt kan det inte vara ute på stan. Jo tjena.

Ärligt talat så är jag förvånad över att jag lyckades behärska mig och inte vråla på människor. Givetvis var varenda jävel i Stockholm ute just vid den tiden som jag var på presentjakt. Och alla dessa jävla turister. Okej, jag fattar att det inte är så jävla lätt att hitta i den här stan men det är fan inte berättigat att man stannar mitt på trottoaren för att kolla på kartan. För turister kommer aldrig en och en så att man lätt kan glida runt dom. Nej då, dom kommer i klungor och ställer sig och glor som om dom vore ett gäng efterblivna kossor. Jävla dumhuvuden.

Jag fick iaf tag på en present och mördade inte någon på vägen. Får väl anse det som en lyckad shoppingtur.

Festen däremot var väldigt trevlig. Vi avhandlade allt från hur man kan få folk att duscha genom att betinga med sex till hur man på bästa sätt kan använda en hamster som mordvapen.

Ibland är jag lite väl envis

Eller så är jag bara korkad.

Innan jag och R gjorde slut beställde vi biljetter till Stormen som spelas på Dramaten just nu. När det tog slut tänkte vi inte mer på det. Förrän själva speldatumet började närma sig. Vi pratade lite med varandra och insåg rätt snabbt att ingen utav oss är villig att ge upp sin biljett. Kan ha något med att göra att platserna är perfekta och biljetterna är mer eller mindre slut till kommande föreställningar.

Alltså ska vi ses om ett par timmar. Vi ska sitta jämte varandra. Försöka på oss något som kallas för ett civiliserat samtal. Så här i efterhand ångrar jag lite att jag var så envis gällande min biljett. Jag hoppas innerligen att pjäsen är värd det här.

lördag 2 oktober 2010

Ibland får dom för sig saker...

Igår vankades det utgång och mina vänner hade mottot: Kan Petra gå hem ikväll är det ett misslyckande.

Jag kunde inte ta mig hem alls inatt kan jag meddela. Merparten av utekvällen är en enda stor lucka. Har känt mig halvt döende i bakfylla ända sedan jag vaknade upp i min bästa väns soffa.

Kvällens fest kommer gå i den alkoholfria drinkens tecken.