onsdag 30 juni 2010

Dags för nya glasögon?

Jag - Åååh, titta, det är ett rådjur där framme!
Mamma - Alltså, Petra, det är bara skugga.

Nu håller jag allt tummarna

Jag har skrivit om tvångssterilisering utav transsexuella innan. Idag läste jag den är artikeln.

Nu hoppas jag att den här utredningen blir tagen på allvar och att en lagändring görs.

Jag läste en bok

Sarah Waters Främlingen i huset om man ska vara noga.

Jag brukar älska hennes böcker, speciellt Kyssa sammet men den här gången blev jag besviken.

Sarah är väldigt duktig på att bygga upp karaktärer och ha en form till en handling. Men i den här boken kunde hon inte ta handlingen ett steg längre. Vilket sannerligen hade behövts. Jag saknade spänningen. Det där lilla extra som hon brukar vara så duktig på. Mycket kunde jag förutse och det jag trodde boken skulle handla om, den där främlingen, var med på ett hörn och fick för lite plats.

Väldans synd på en bok som hade kunnat bli ruggigt bra.

Påståenden som inte alls stämmer

Du har det bra du Petra, du har ju dubbelt så mycket att välja på! suckade en killkompis avundsjukt när vi pratade relationer. Om jag hade fått en krona för varje gång jag hört det säger jag bara.

Det stämmer verkligen inte. I praktiken. I teorin kan jag hålla med men då snackar vi om en utopisk värld där alla vill ligga med mig.

I praktiken är det snarare så att ragga på tjejer är fruktansvärt. Heder till alla er som faktiskt orkar ragga på oss. Själv får jag oftast lust att ge upp. Tjejer är så jävla svårflirtade! I Stockholm är många dessutom väldigt dryga.

Hela grejen med att flirta och ragga känns som en hel jävla vetenskap när det kommer till oss. När det gäller killar är det bara att se glad ut och vilja ligga så är den saken biff. Ibland räcker det med att bara hälsa på en snubbe på krogen. Men tjejer alltså. Det ska pratas, drickas drinkar, slänga lite flirtigt med håret, svassa runt och vara så jävla oemotståndlig som det bara går. Sen ska det pratas lite till innan man kanske får en liten puss.

Egentligen är det inte så konstigt. Oftast är vi tjejer väldigt vana vid att bli uppraggade flera gånger under en kväll. Klart man tröttnar på att höra samma sak flera gånger. Man vill ha någon som utmärker sig lite extra. Som sagt, heder till er som pallar!

Själv är jag nog ett väldigt otacksamt raggoffer. Jag fattar aldrig när någon stöter på mig. Åh, vad kul, någon som vill prata! tänker jag på krogen och blir skitglad. Jag ser en ny polare i personen. Det enda som funkar för att jag ska förstå är frasen "ska vi gå hem till dig eller mig?" Just sådana signaler är jag skitdålig på att tyda.

Hur är ni när det gäller raggning? Har ni några bra moves? Är ni lika korkade som jag eller förstår ni direkt?

Jag är precis som alla andra

Jag är inte alltid på topp.

Inatt drömde jag en väldigt skum grej. Jag satt uppflugen i en björk och skrek "RÄDDA GRANARNA!" Nedanför mig var en ocean där skepp i 1700-talsstil sköt kanoner mot varandra med kulor gjorda av sockervadd.

När jag vaknade kände jag mig tvungen att berätta det för R, för jag vet hur mycket han älskar att höra på mina skumma drömmar. Jag vände mig om i sängen med ett leende. Han var inte där. Jag var yrvaken och trodde han var uppe och gjorde té, Earl Grey, en suckett och lite kallt vatten i den rykande koppen.

Det gör fortfarande ont.

tisdag 29 juni 2010

Jag gillar det här skarpt!

Förra året såg jag en man på tv som presenterade Glada Hudik-teaterns uppträdande under Allsång på Skansen. Idag sommarpratade han i P1.

Det är något utav dom bästa sommarpratarna jag har hört.

Här ska pumpas muskler!

Fram med hantlarna, armhävningar på golvet med en hand på ryggen! Svetten ska rinna, musklerna ska få jobba!

Ja, jag måste ju träna armarna om jag ska orka bära shoppingkassarna idag.

Människor smyger sig inte in i mitt liv

Dom sparkar in en dörr.

Av någon anledning fick jag mail av exet mr. S igår. Vi mailade på en bra stund. Men, vad som slog mig var hur självklart han tyckte det var att vi skulle börja ses nu när jag är singel. Han tänkte inte riktigt på att jag kanske inte tycker att det är lika självklart.

Klart att tanken slog mig, att börja umgås igen. Ha någon att sova jämte, äta frukost tillsammans med, inte vara ensam. Sen kom jag på vettigare tankar igen. Vi ska inte gå den vägen igen. Det är en riktigt jävla dålig idé.

Men jag tycker det är lite fascinerande, han är inte den första som tar för givet att vi ska ses för att jag är singel. Utan att ens fråga vad jag tycker. Visst, det är fint att jag och mr. S kan ha lite kontakt utan att porslin slängs. Men, jag kanske inte vill att vi ska bli mer än vänner i någon form igen? Vilket han uttryckligen vill.

Sen slog det mig, han kanske anser att det är underförstått, svarar jag på hans mail, då tolkar han det som att jag vill?

Vad anser ni, säger jag ja till honom genom att svara på hans mail? För jag fattar liksom inte.

Lantlollan är tillbaka! Part II

"Pappa, haru vari å fora kalva än?" är det första som kommer ur min mun när jag slår mig ner vid frukostbordet.

måndag 28 juni 2010

Jag överlevde!

Jag tog Gunhild (cykeln alltså) och susade hem till väninnan R och hennes två barn. Piece of cake tänkte tuffa jag. Jo tjena.

Hennes 3-åriga son visade sig vara en väldigt social ung herre som gjorde allt för att charma mig. Jag satt stel som en pinne i soffan och försökte att inte titta på hans nerdreglade fingrar som ville ta på mig. R myste rejält när hon såg mina plågade miner. Glatt satt hon sin 7-månaders bebis i mitt knä titt som tätt. Den ungen dreglade iaf inte. Men jag visste inte riktigt vad man gör med en unge. Kändes inte som rätt person att dra mina tankar kring den eventuella höjningen utav boräntan med.

Men jag stod ut! Även om huvudet var fyllt med tankar om baciller när lillkillen kom susandes och skulle kramas. Men det var en tanke som fick mig att härda ut - Jag behöver inte ta med dom hem.

Det är underbart att bo hemma!

Min mamma har bestämt sig för att bli lite modern. Lära sig använda datorn med andra ord. Om jag ber henne sätta igång min dator blir hon hypernervös för att det börjar blinka lite lampor.

Nu hänger hon bakom ryggen på mig och undrar vad jag gör framför datorn. "Men sluta snoka dååå!" muttrar jag. Mamma svarar sårat att hon inte alls snokar, hon är bara nyfiken. Jo tjena tänker jag.

"Petra, skriver du sådan där, ja, dagbok på internet, logg eller vad det heter?" säger min käre mor. Sen frågar hon om hon får titta. "Men mammaaaaaaa!" skriker jag i högan sky varpå hon blir sårad. Alltså, jag älskar min mamma även om vi inte alltid drar jämt men vissa saker ska inte en förälder veta om sina barn. Så enkelt är det.

Och så fortsätter det. Mamma försöker kika över min rygg och jag muttrar.

Privatlivet lämnade jag på tågperrongen i Växjö verkar det som.

Jag är trött på att se ut som en gris

Så fort jag visar mig i sommarsolen blir jag röd. Ser ut som en gris innan jag vackert skiftar över till den fashionabla nyansen hårdkokt kräfta. Känner mig alltid lika jävla sexig.

Men, nu ska det bli ändring på det! Jag har för första gången i mitt liv köpt en brun utan sol från Dove (som jag hört ska vara bäst) att smörja kroppen med. Så jag kanske för en gångs skull får känna på hur det känns att vara brun.

Men med min vanliga tur så lär jag väl se ut som en helstekt gris.

Det är det jag alltid har sagt

Jag var hos naprapaten innan idag och han upptäckte att mitt ena ben är 1½ cm längre än det andra. Tydligen tack vare mitt bäcken. "Men det ska vi fixa till" sa han glatt och tryckte på mig så att jag svor av smärta.

Efteråt förklarade han att det kan ställa till problem för mig om jag skulle bli gravid. Han bekräftade det jag alltid har sagt.

Jag är inte skapt för att skaffa barn.

söndag 27 juni 2010

Fas två

Jag går på ren och skär överskottsenergi idag. Hade the night from hell på jobbet. När jag trodde att allt var lugnt gick nästa larm. Sprang som en galning mellan rummen kändes det som.

Och nu är jag trött. Så satans trött. Men glad. Jag och BLN*försöker samköra våra scheman så att vi kan ses något. Jättelätt eftersom vi båda har oregelbundna tider. Men det vore då själva fan inte vi inte fick till det. Jag tänker inte åka hem utan att ha träffat BLN, så enkelt är det.

* Bästa Ligger Någonsin

lördag 26 juni 2010

Mig du, med lite smör på!



Så här snygg blev jag efter 3 timmar hos frissan!
Som om jag kunde bli så mycket snyggare...
(Såg här såg jag typ, ut innan, fast mer rött)

Glad midsommar!

...Säger jag såhär dagen efter.

Hade tänk att göra ett långt inlägg med massa bilder men blogspot är inte på min sida och vägrar ladda upp några.

torsdag 24 juni 2010

SCORE!

Inte nog med att jag är satans snygg i håret, det Bästa Ligget Någonsin är singel och vill ses. Det bästa är att BLN bor i Småland!

Dags för lite flax efter dejten kanske?

(Och bild på håret kommer)

onsdag 23 juni 2010

Ja, vad finns det att säga egentligen?

När jag loggade in, både på Facebook och min mail, blev jag rätt ledsen.

Flera undrade varför jag har börjat dejta och frågade vad mitt ex skulle säga. Ja, vad skulle han säga egentligen? Han skulle säkert bli lite ledsen, det skulle jag också bli om jag fick veta att han börjat dejta.

Men å andra sidan, varför ska jag bry mig om hur han känner? Och varför försöker en del skuldbelägga mig för att jag försöker gå vidare? Nu är det inte så att jag dejtar för att hitta the love of my life. Jag vill ha roligt. Och dyker den rätta upp så gör den. Men under tiden tänker jag ha roligt. Jag tänker vara egoistisk och tänka på mig själv. Jag tänker inte sitta hemma och sörja längre att det är slut. Klart det finns dagar när jag saknar honom som fan men jag ser ingen anledning till att inte gå vidare.

Det känns rätt tråkigt också att folk anser sig ha rätt att säga sådana saker till mig. Om man nu har problem med att jag försöker gå vidare tycker jag att ni ska hålla käft.

Alla har vi olika uppfattningar om vad som är vad

Systerdottern lovade att jag skulle få åka sportbil idag. Jag såg framför mig hur mitt hår fladdrade elegant i vinden och hur jag graciöst klev ur bilen och visade mina perfekt rakade ben. Givetvis har jag en enkel och ljus sommarklänning med diskret mönster på, en modell jag normalt avskyr men i fantasin hade jag det. Vackra högklackade skor som fick mina ben att verka oändliga. Ni vet, som det alltid är i film.

Vi går ut på gatan och hon låser upp en grön sänkt Volvo 850 med tonade rutor.

Den dejten kommer gå till världshistorien

Okej, jag tog på mig snyggtrosorna igår, susade in till Växjö efter jobbet för att gå på dejt.

Jag hade himla trevligt, vi skrattade, pratade om allt och inget. Allt flöt på jävligt bra. Tills vi skulle laga mat. Helt plötsligt börjar jag darra i hela kroppen, vilket kändes jävligt illa med tanke på att jag skar tomater. Sen börjar det svartna för ögonen. "Jag tror jag kommer svimma" piper jag fram. När jag såg dejtens reaktion trodde jag att det snarare var han som skulle tuppa av. Sen kom det, illamåendet. Jag spenderade en kvart på toaletten där jag spydde som en kalv. Men att jag hade huvudet nere i dejtens toalett var inte det jag oroade mig för. Nej då. Jag var livrädd att jag skulle börja fisa mitt i allt också. Som om han skulle bry sig om att jag pruttade där han stod på andra sidan dörren och var rejält uppskrämd.

Givetvis kom huvudvärken som ett brev på posten. Klart som fan att jag skulle åka på migränhelvetet.

Det hela slutade med att jag ringde efter systeryster K som fick hämta mig mitt i sitt flyttkaos. Resten av kvällen spenderade jag på hennes kökssoffa.

Men, ringde stackarn idag, han hade blivit ordentligt uppskrämd. Men något hade jag väl lyckats med eftersom han vill ses igen.

måndag 21 juni 2010

Jag har nog glömt hur man gör

Efter jobbet i morgon ska jag på dejt. Det känns lite underligt. Tänk om jag har glömt bort hur man gör? Tänk om jag får tunghäfta? Ska jag ta mig på mig snyggtrosorna och hoppas på det bästa? Och kläder, herregud, vad ska jag ha på mig?

Herreminje, hur ska detta gå?

Tack!

Okej, jag hade, med hjälp av Nykteristfinnen, planerat ett flashigt inlägg. Men eftersom jag hamnat i tidsnöd innan jobb tar vi det en annan gång.

Men, eftersom detta är inlägg nr 1000 måste jag bara säga några saker. Speciellt tack. När jag bytte från min gamla blogg hit var jag inte ens säker på att jag ville fortsätta blogga. Vilket jag är smått glad för att jag fortsatte. För vilka underbara läsare jag har! Läsare följde med från gamla stället, jag fick ett stort antal nya. Ni som egentligen är totala främlingar gav mig så mycket pepp och fina ord när det tog slut med R att jag blev helt rörd.

Och tack för att ni står ut med mina känslomässiga utspel, politiskt snack och alla mina svordomar.

Puss på er alla!

söndag 20 juni 2010

Hörseltest nästa?

Jag - Fan vad ont i sidan jag har, sträckte mig på jobbet
Kompis - Hur fan lyckades du sträcka dig i slidan?!

fredag 18 juni 2010

998

Okej hörrni, två inlägg kvar till 1000. Hur ska vi fira detta? Fylla en fontän med champagne och bada? Ska ni skriva förslag på ämnen och så plockar jag ut min favorit? Eller ska det bli som vilket inlägg som helst?

Hon kommer hata oss så jävla mycket

Jag har turen att ha två väldigt påhittiga äldre systrar. Det är tack vare dom som jag åker till Spanien i augusti.

Vår mamma fyller nämligen 60 om några veckor och systrarna slog sina kloka huvuden ihop och kom på att vi åker iväg med henne. På hennes födelsedag kommer mamma bara få veta vilka dagar hon tar ledigt från jobbet och vilket klockslag hon ska vara redo. En liten lista med saker ska hon också få med blandade saker att packa så hon inte vet vad som ska hända. Resten får hon veta på flygplatsen.

Mamma hatar överraskningar. Eftersom det är jag som bor hemma blir det jag som får stå ut med bitska kommentarer och diverse hot. Det känns bra att min mamma inte är den skräckinjagande typen, annars hade jag läckt information som en sprängd Hoover-damm.

Det kommer bli så jävla roligt!

Jag kommer bli mördande snygg

Okej, nu kommer jag skriva om något som jag aldrig skriver om - kläder. Jo tjena goes modeblogg.

Jag har hittat den perfekta Petra-klänningen. Seriöst, jag hade varit dum i huvudet om jag inte klickade hem denna skönhet.


Slut på modeblogg.

Jag ska nog överleva den här sommaren också

Något jag tycker om är att läsa. Vilket jag nästan aldrig gör under terminerna eftersom kurslitteraturen suger all läslust ur mig. Däremot samlar jag på mig tips för att ta igen den skönlitterära läsningen under sommaren. Då är det perfekt att läsa den här tjejens blogg, kommer tips titt som tätt. Ibland har jag slagit till och inte blivit besviken.

För någon dag sen fick jag hem mitt beställda överlevnadspaket. Proppfullt med massa godingar som väntar på att bli lästa. Det blev Jävla John, Darling River, Människor helt utan betydelse, Lark & Termite, Dårens dotter samt Ränderna.

Jag kommer så spräcka gränsen till maxvikten på flyget hem.

onsdag 16 juni 2010

Alltså, det var inte meningen...

Men såg en lista hos Anna, och vi vet hur listkåt jag är.

1. Hur gammal är du om fem år? Enligt mitt personnummer, snart 23. Enligt mig själv kommer jag för evigt vara 23.
2. Vem var den sista du träffade? Kusinen M. Vi stånkade med stavarna.
3. Hur lång är du? Jag var 167 cm tills jag insåg att jag levt flera år i en lögn. Jag är 169 cm.
4. Vilken var den senaste filmen du såg? Sherlock Holmes. Tog tre försök, somnade men igår såg jag klart den!
5. Vem ringde du senast? Jag ringer inte. Alla ringer till mig.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Skulle vi ses utanför Börjes där uppe?"
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? I'm da SMS-queen!

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta.
10. När såg du senast din mamma? I morse vid frukostbordet.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå/gröna sägs det.
13. Har du någon gång hittat en katt? Jag gillar inte katter. Lömska jävlar.
14. Vilken är din favoritplats? Tanto med fina vänner.
15. Vilken plats föredrar du minst? Dödens gång.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? På nätterna slår jag klackarna i taket. Om dagarna jobbar jag på Socialdepartementets juridiska avdelning.

17. Vad skrämde dig som barn? Höns och monster under sängen.
18. Vem fick dig att skratta senast? Pappa!
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Vinyl-vadsaru?
20. Har du stationär eller bärbar dator? Det är jag och min bärbara mot världen!
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Det tror du att jag ska avslöja? Snuskhummer!
22. Hur många kuddar har du i sängen? 4
23. Hur många landskap har du bott i? Två, Småland och eh...Sörmland? Ligger Stockholm där?
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Det man inte minns har aldrig hänt är mitt motto.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Omväxling förnöjer.
26. Är du social? Social är mitt andranamn! Älskar dock att ha stunder helt för mig själv.
27. Vilken är din favoritglass? Löjlig fråga, finns bara en glass, Ben and Jerry!
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Jag skulle resa. Och köpa skor. Jävligt många skor.

29. Tycker du om kinamat? Det slinker ner det också.
30. Tycker du om kaffe? Dricker ja kaffe skakar jag som om jag hade Parkinsons.
31. Vad dricker du till frukost? Té ska det vara!
32. Sover du på någon särskild sida? Sover på magen och dreglar lite sexigt.
33. Kan du spela poker? Ska vi ta en runda så får du se?
34. Tycker du om att mysa? Ja!
35. Är du en beroendemänniska? Ja, på ett sätt. Jag är beroende av närhet.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nä, trodde att jag gjorde det men han fyller dagen efter.
37. Vill du ha (fler) barn? Haha, nej!
38. Kan du några andra språk än svenska? Yeah baby!
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nope.
40. Föredrar du havet eller en pool? Pool är oftast varmare.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Skor!
42. Äger du dyra smycken? Det sägs att man inte ska fråga vad gåvor kostar men jag kan ana.
43. När känner du dig lycklig? När jag är med människor jag bryr mig om eller har en stund för mig själv där jag inte gör något alls.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En knäckemacka med ost

45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag känner bara roliga människor!
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett på magen. Jag skulle bära katten som liten. Katten ville inte bli buren.
47. Vad har du för ringsignal? Traditionell ringsignal men jag hör den aldrig.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Jag kommer alltid vara liten enligt mina föräldrar.
49. Flirtar du mycket? Det påstås det. Själv tycker jag att jag inte alls flirtar.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Nykteristfinnen tog den, vi satt i en busskur i Nacka.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej men jag kan kolla oljan! Tror jag...

52. Har du fått fortkörningsböter? Svårt att få det när man inte kan köra bil. Eller jag kan, jag får bara inte.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Gills förvaltningslagen i lagboken?
54. Läser du dagstidningen? Smålandsposten rules!
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Tjuvläser mammas.
56. Dansar du i bilen? Alltid!
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3 ska det vara.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ett recept på kladdkakemuffins.
59. När var du i kyrkan senast? Tror det var när systersonen konfirmerades för fem år sen.
60. Vilka personer utmanar du? Alla såklart!

En liten glädjedans blev det allt!

Jag mailade förra lekkamraten. Fick svar idag. Chanserna för att komma till där igen ser jävligt ljusa ut!

Det var tur att pappa inte såg hur hans minsting shakade loss och nynnade "jag ska få ligga, jag ska få ligga" om och om igen.

Blir kanske lite mycket skriverier om min frustration och om att jag vill ligga just nu. Men det är inte så jävla lätt att tänka på annat när man är fast i Tingsryd och frustrationen gör sig påmind.

tisdag 15 juni 2010

Dagen

Jag och pappa åkte ut till skogen för att gå med Gusten. Hunden såg gris och gav skall. Har nog aldrig sett pappa så stolt. Kvällens sämsta idé var att gena över ett kalhygge. Jag hade inte långbyxor på mig. Hej skrubbsår!

Det blev sårtvätt och koll efter fästingar när vi kom hem.

Jag blev utbjuden på dejt och tackade ja.

Saker jag aldrig skulle göra i Stockholm...

...bygga ett älgtorn samt ett gristorn.

Jag är verkligen på landet.

Vett och etikett

Som jag nämnde i inlägget nedanför är jag på liggjakt. Lite problematiskt eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska hitta ett potentiellt ligg här nere. Sen slog det mig att jag kan kanske höra av mig till en gammal lekkamrat. Grejen är den, att efter lite snokande vet jag inte om personen har en partner eller inte.

Frågan är, kan jag skicka iväg ett mail till människan, ett allmänt sådant och bara fråga hur läget är? Sen hoppas på det bästa givetvis. Vad skulle Magdalena Ribbing säga om detta?

Lite sugen blir jag ju allt

Jag går i tatueringstankar. Igen. Jag vet inte vad jag vill ha för motiv men efter att ha sett delar ur Big Fat Joe's portfolio vet jag iaf vem som ska få göra den.

Nu har jag även inlett Den stora jakten på ligget. Det här går liksom inte. Jag kan inte vara i Tingsryd till augusti utan att få ligga. Jag får väl ställa mig i en bar i Växjö i helgen och se vad som händer.

måndag 14 juni 2010

Petra goes förbannad

Jag läste en debattartikel idag som en kollega uppmärksammade mig på. Debattartikeln handlar om en person som genomgått en könskorrigering, från man till kvinna. Personen skriver om sin upprördhet över att bli nekad att skaffa barn.

Enligt den lag som finns i Sverige idag som handlar om transexualism och könskorrigeringar måste man, för att kunna byta sitt juridiska personnummer vara steril. Det innebär att könskörtlar måste opereras bort, exempelvis, livmoder, äggstockar och sädesledare. Personer med en transexuell diagnos får inte heller spara sperma eller ägg eftersom man då anses vara fertil.

Den lagen är något som upprör mig otroligt mycket men när jag läste den här artikeln var det inte lagen som gjorde mig arg utan kommentarerna till den.

Flertalet personer undrade varför hon inte kunde skaffa barn innan hon påbörjade sin process, att det borde vara något som hon skulle ha tänkt på redan då. Den frågan fick mig att gnissla tänder. I artikeln skriver hon om hur dåligt hon mådde, att hon funderade på att ta sitt liv. Menar då dessa personer att mitt i allt kaos runt henne själv så skulle hon även bli förälder? Tack gode gud att hon inte blev förälder just då är min spontana känsla. Stackars barn som skulle komma till världen under sådana förhållanden säger jag bara.

I kommentarsfältet skrevs det även en del om att hon kan alltid adoptera. Nej, det är inte helt säkert att det går. I lagen om adoption står det att alla ska ha rätt till att prövas för adoption, detta för att inkludera och ge samkönade par samma möjlighet som olikkönade. Däremot samarbetar inte Sverige med någon adoptionsbyrå som är villig att adoptera till samkönade par. Därför ställer jag mig frågande till varför en av dessa byråer skulle vilja adoptera till ett par där en har transsexuell bakgrund.

Flera ansåg även att det är emot naturen att någon som genomgått en könskorrigering ska skaffa barn. Men om den här kvinnan och dennes partner kan ge barnet ett tryggt hem och allt som barnet behöver, vad finns det då att gnälla över? Det är väl bra mycket bättre att någon som kan, och vill, uppfostra ett barn blir förälder än någon som inte kan ge barnet en trygg uppväxt?

Den kommentar som upprörde mig mest var en person som skrev att hon ska vara tacksam att vi skattebetalare står för hennes operationer och att om det inte passar kan hon operera sig i ett annat land där hon kan bestämma själv. Enligt mig är inte den här kvinnan otacksam över att ha genomgått dessa operationer i Sverige, snarare tvärtom. Hon skriver i artikeln att det räddade hennes liv. Och ja, det går att operera sig i andra länder om man är villig att betala. Men, om man gör dessa operationer i utlandet och vill byta personnummer måste man vara steril. Vår lagstiftning är väldigt klar på den punkten.

Enligt mig är det inget snack om saken, den lagen måste ändras och det nu. Det är hemskt att vi fortfarande tvångssteriliserar människor år 2010.

This one goes to all my lovers out there!

Jag fortsätter känna mig sexig.
Dessutom har jag hört att är man
en sexig bloggare putar man med läpparna.

Jag är så himla graciös

I min bekantskapskrets är jag inte känd som den mest smidiga eller graciösa. Går det att snubbla/trilla/halka någonstans så gör jag det.

Tidigare i morse kände jag mig sådär läcker som man bara gör ibland. Berit och Agda såg snyggare ut än vanligt i tygtrasan som går under namnet sport-bh. Inspirerad av min plötsliga sexighet tänkte jag springa lite snyggt uppför trappan till köket. Ni vet, lite som Pamela Anderson i Baywatch.

Tre trappsteg senare snubblade jag och det lät som en elefant trillade genom trappan.

Sen kände jag mig inte lika sexig längre och lunkade upp för resten av trappan.

söndag 13 juni 2010

Du vet att du är på landet när...

...Du ser ett litet rådjurskid fem meter framför dig och du är inte på Skansen.

...Du ser storbonden komma åkandes i sin jeep med två hästar springandes bakom bilen. Hästarna är dessutom helt lösa.

...Du inser att ovanstående punkter är helt normalt för dig.

Det är jag och Gunhild nu!

...Eller hur man fördriver en söndag i Tingsryd.

Jag och mamma var på auktion idag. Av någon anledning har jag fått för mig att jag ska börja cykla till jobbet för det är ju så fin cykelväg. Mitt jobb ligger över en mil bort. Men det kommer gå skitbra!

Hittade en perfekt cykel. En grön en, riktig tantcykel, inga växlar och med en orange pinne att sticka ut från pakethållaren när jag ska svänga. Jag döpte cykeln till Gunhild.

Att gå på auktion är faktiskt rätt intressant, även om det oftast är mördande tråkigt. Det är där bönderna samlas och skvallrar. Det var inte många som inte hade trätofflor inköpta på Börjes för en femtilapp, på sig. Och så tyskarna. Det märks att turistsäsongen snart är här. En tysk som hade åttiotals kläder och en keps med älgmotiv på sig gav mig modetips.

Ja, ni hör ju vilket fartfyllt liv jag lever.

lördag 12 juni 2010

Fy fan vad gammal jag känner mig

Jag och kusin M fick en briljant idé tidigare idag. Vi ska börja gå med stavar! Totala rookies som vi är fick mamma agera instruktör. Kaxiga var vi, både jag och kusinen. Jag tänkte att att promenera lite kommer vara skitlätt för mig som sprang regelbundet. Jo tjena.

Efter en halv kilometer fick jag och M kramp i armarna. Sen fick vi håll. Efter ytterligare några hundra meter fick vi kramp i vaderna. När vi kom fram till pauspunkten svettades vi som två grisar. Mamma hade väntat på oss i flera minuter.

Det var rätt knäckande. Min 60-åriga morsa fixar en promenad med två pinnjävlar bättre än vad jag gör.

Innan sommaren är slut är det jag som kör förbi henne. Så enkelt är det.

Jag tror det var en mardröm

Inatt drömde jag att jag var Ragnar. Det var rätt läskigt.

fredag 11 juni 2010

Dagen jag aldrig trodde skulle komma är här

Jag har en rosa blogg.

Skjut mig.

Update: Jag kan andas ut. Lyckades få bort det rosa och nu ser det helt okej ut. Men ni ska nog räkna med en del experiment här på bloggen den närmsta tiden.

torsdag 10 juni 2010

Lantlollan är tillbaka!

Efter tre dagar i Tingsryd har jag anpassat mig, kastat bort mina storstadsmanér och slänger mig med diverse bonniga uttryck. Jag hälsar och ler mot främlingar utan att bli klassad som psykfall. Att sitta i bilkö bakom en traktor är absolut inget konstigt. Antalet sällskapshundar jag har sett här nere går att räkna på min ena hand. Ska jag räkna antalet jakthundar får jag ta till händer, fötter och några hårstrån.

Luften känns, seriöst, betydligt bättre här nere och för mina avgasvana lungor är detta rena rama fjälluften. Vilket även innebär att jag däckar som en klubbad säl vid tio på kvällarna. Men det gör inget, hela byn dör ändå efter klockan åtta när Börjes stänger. Enda personerna man ser ute är några ungdomar som drar runt med sin Epa-traktor samt en och annan hundrastare.

Livet här nere är så jävla spännande.

Jag går i väntans tider

Oskar Linnros släppte sitt album igår. Jag sitter och spejar ut genom fönstret efter postbilen. Herregud vad jag skulle bli glad om paketet kom idag. Typ lyckligast i hela världen. Fram tills dess lyssnar jag på "Från och med du" om och om igen. Har sagt det innan och säger det igen, vilken röst! Vilken musiker! Jag ska fan gifta mig med honom.

Det känns nästan som att gå och vänta på tomten som man gjorde när man var liten. Spänningen är olidlig!

onsdag 9 juni 2010

Ner kommer man alltid!

Tågresan till Växjö igår var en intressant upplevelse. Speciellt med tanke på vikten av min resväska. Detta i kombination med trappor upp på tåget, klena muskler och mycket resenärer är inte bra. Men jag kom ombord. Givetvis, i sann SJ-anda var tåget försenat. Ingen suprise där inte.

Det roliga började när jag skulle gå av tåget. Jag gav mig en startsträcka på tio minuter. Att böka ut väskhelvetet var ingen barnlek om jag säger så. Men eftersom ingen kan motstå min charm fick jag hjälp av en väldigt trevlig kille. Han vitnade rätt så bra i ansiktet när han insåg tyngden. Jag fick lite dåligt samvete när han bar ner väskan på perrongen. "It's a honnor" sa han till mig. Eftersom jag inte är den som är den fick han mer än gärna kånka på åbäket.

Senare på dagen stod jag utanför min gamla gymnasieskola och såg när systersonen sprang ut. Och jag grät faktiskt inte! Det var först när mina båda systrar stod som två levande slussar som jag också började. "Men fan, inte DU också!" var systersonens spontana reaktion. Sen mobbade jag honom lite för att han var full. "Dina ögon var bra mycket simmigare när du tog studenten Petra" sa min käre mor. Sen var det ingen idé att mobba honom mer för det.

Resten av kvällen var underbar. Fick allt en liten tår i ögonvrån igen när jag såg på min stilige systerson. Häng med fina systerdottern. Skratt tillsammans med mina underbara systrar. Och massa god mat. Jag kände mig som om jag befann mig i himmelriket efter den halva macka jag petat i mig på tåget.

tisdag 8 juni 2010

Positivt tänkande

När jag vaknade kände jag mig jättegammal som ska se hur syskonbarn nr 2 tar studenten.

Sen tänkte jag så här. Det är inte jag som är gammal, det är dom som har en ung moster.

Nu ska jag dra mig till tåget. Håll tummarna för mig att jag orkar lyfta ombord väskan!

Igår klippte jag håret på mig själv

Jag ska nog inte satsa på en karriär som frisör om jag säger så...

måndag 7 juni 2010

Den här rättegången kommer jag följa nyfiket

Igår hörde jag på radio om att en 32-årig man ska åtalas för att ha haft för tufft sex med en 16-årig tjej. Han hade bland annat fäst klämmor på hennes bröst, något som gett blåmärken. Enligt en artikel i dagens Metro var det blåmärkena på hennes kropp som fick en anhörig att slå larm.

Personerna hade träffats via en sexsida där tjejen skrivit till mannen att hon ville bli "utnyttjad, plågad och ordentligt förnedrad". Artikeln anger även att mannen låst in henne i en hundbur.

Åtalet gäller inte våldtäkt. Åklagaren utesluter att en sådan har skett eftersom båda var överens om att ha sex. Däremot gäller åtalet hur mycket våld som är tillåtet att bruka på en människa som ger sitt medgivande. Vilket jag tycker är väldigt intressant. Det finns människor som njuter av att bli slagna i olika former i sexuellt syfte, är det då okej att domstolen fastställer hur mycket våld som är okej?

Jag tänker lite så här, att all form av sex, med eller utan våld, är väldigt individuellt för vad som känns okej. Med det menar jag, att enligt mig, känns det fel att en domstol ska sätta en rättslig mall för vad som är okej och inte. Om en människa njuter av det och inte blir ofrivilligt skadad, vilka har då rätten att säga vilken gräns som man måste stanna vid, om inte enbart personerna som är inblandade? Att en rättsinstans kommer eventuellt kommer fatta ett beslut som innefattar människor sexliv känns obehagligt. Jag är fullt medveten om att det finns lagar kring sexualliv, tex byxmyndig och pedofili exempelvis. Dessa lagar är baserade utifrån att det kan skada människor, mot sin vilja. Viktig skillnad där. Många BDSM-utövare vill bli skadade, vissa vill få lite smisk på stjärten, andra blir upphetsade av att få hårda örfilar och få tex blåmärken på olika delar av kroppen. Det är även viktigt att komma ihåg att alla BDSM-utövare inte vill utöva någon form av fysiskt våld.

Kom ihåg också, viktigt det här, att komma ihåg att det här baserar jag endast utifrån mina egna tankar och det som jag läst i tidning och på internet om just det här fallet. Jag kommer återkomma om det här, lita på det.

Om ni vill läsa mer om fallet kan du göra det här, här, här och här.

Jag kommer inte få något gjort

Det är PMS-stunder i mitt lilla hushåll. Inte lika illa som förra månaden men inte roligt.

Nyss fick jag tårar i ögonen när jag insåg att om mindre än 24 timmar kommer jag få träffa mina fina älskade systrar, se min systerson ta studenten och krama hela min familj. Började gråta när jag facebookade lite med fröken J och kände hur mycket jag saknar henne. Tårkanalerna öppnades på vid gavel när jag insåg att jag inte kommer kunna spontanpicknicka med alla mina fina vänner här uppe på flera veckor.

Det är därför mina vänner jag inte tror på Gud. Om Gud finns skulle Gud aldrig någonsin utsätta oss människor för PMS. Det är för mycket lidande.

Alltså, det här med spontana infall...

Ibland är det jävligt bra Ibland kanske man ska tänka efter ett par gånger.

Som den här gången. I morgon, strax efter klockan åtta på morgonen, sitter jag på tåget till Växjö. Jag har varken packat, lämnat min extranyckel, städat eller fixat något alls.

Tror jag skippar det där med sömn inatt.

Det är klart att något ska gå åt skogen

Den här veckan hade jag planerat flyga ner till mina föräldrar. Jo tjena. Piloterna gick ut i strejk idag. Givetvis vet flygbolaget inte riktigt när strejken kommer hävas.

Alternativet är att åka buss ner eftersom SJ är riktiga blodsugare. Jag minns fortfarande med fasa hur min senaste bussresa var och det var inget roligt.

Där fick jag för att allt har gått så bra den senaste veckan.

söndag 6 juni 2010

Jag är kär, ordentligt

I den här rösten. Seriöst. Hade någon sagt till mig för ett år sen att en av snubbarna som rappade om truckerkepsar skulle ha en sådan här röst hade jag asgarvat.

Jag längtar tills hans album kommer.

Vilken fin hund! Får man klappa husse?

Jag och Nykteristfinnen satt i en park ett par timmar och dreglade över folk. Var det inte snygga hundägare så var det tröjlösa kubbspelare vi tittade på. Mellan varven diskuterade vi allt från fåglar till sex med kompisar. Sen dreglade vi lite till.

Efteråt mötte jag upp kompisen V som gjorde en mellanlandning i Stockholm. Fika och promenad på stan blev det. Vi tog även en tur upp till slottet för att titta på soldaterna i sina fina paraduniformer.

Nu borde jag ta itu med tvätten som jag flytt ifrån hela dagen. Tyckte att häng med fina människor går före tvätt. Å andra sidan, den finns kvar i morgon också när jag har mer ork.

Morgonen känns lika välkommen som en käftsmäll

Idag är det Sveriges nationaldag. Något vi alla uppmärksammar på lite olika sätt. Jag ska vika tvätt. En gammal klasskompis deklarerade glatt på Facebook att han ska knata ner till flyktinganläggningen och "få några att känna sig mindre välkomna". Bland kommentarerna får han glada tillrop. Själv tyckte han att det skulle bli så jävla roligt och såg fram emot det.

Jag blev så jävla förbannad! Hur fan är människor funtade som har att håna flyktingar som dagens happening? Människor som flytt från sitt hemland, kommer hit för att förhoppningsvis få ett bättre liv. Ja jävlar vad välkomna dom måste känna sig när något av det första dom ser är en svensk som hånar dom.

Jävla idioter.

fredag 4 juni 2010

Normen tar inte sommarlov

Det här är inget flak för kristna och bögar för vi är riktiga män! läste jag idag på skynket som hände på studentflakets ena sida.

Ironiskt nog såg jag det precis när jag klev ut på gatan från RFSL.

Lite fredagsaction

Jag är tamigfan ett riktigt klantarsel. Kan inte ens skära upp en fralla utan att det går fel. Råkade skära lite för länge och helt plötsligt skar jag mig i handen, rejält. Trodde jag skulle svimma när blodet började välla fram.

Såg hela scenariot framför mig, hur jag stapplar in på sjukhuset med en handduk runt näven, likblek. Hur läkarna får beställa blod och trycka in i min arma kropp för att jag inte ska dö av blodförlust. Jag kunde riktigt känna hur fantasiläkaren tryckte in nålen för att ge mig morfin mot smärtan och sen sy ihop flickebarnet. Föreställde mig hur läkarna gjorde high fives, kramade varandra och gratulationerna haglade efter att ha räddat mitt liv som hängde på en skör tråd.

Sen sansade jag mig. Ringde mamma och bölade istället. Hon fick guida mig genom hela processen, från hand under kranen till plåster.

Ibland tvivlar jag starkt på att jag har alla kantareller i korgen.

torsdag 3 juni 2010

Ytterligare en anledning att handla på systemet

Nu får man godis tillsammans med spriten.

Men jag känner att det är okej

Jag har varit så otroligt arg idag. Det har legat och bubblat under ytan. Har känt mig fräsig och snäsig. Inget illa menat mot människor som kommit i min väg idag. Jag har bara inte fått ur mig all ilska och hat. För hatar, det gör jag just nu. Hatar den lille fege jäveln som numera går under namnet mitt ex.

Det kommer sådana stunder ibland. När jag hatar honom innerligt och vill sparka loss på en sandsäck. Och då menar jag verkligen sparka loss. Hatar att han inte ens kunde visa lite respekt tillbaka. Ta tag i det jobbiga utan dumpa över på mig och sen sticka själv när det blev för jobbigt. Som om jag inte ville dra ibland. Lämna honom med skiten. Men som vanligt tänkte jag för lite på mig själv. Stannade kvar och försökte reda ut.

Sover gör jag knappt alls längre. Även om jag är konstant trött. En timme här. En timme där.

Men det känns bra. Även om jag hatar ibland. Det måste man få göra ett litet tag. Jag har fler stunder där jag känner att det här var det bästa som kunde hända. Att jag är fan så mycket bättre än att hålla fast vid honom. Det är jag som är den starka och modiga.

Det är det jag försöker komma ihåg i stunderna när jag känner mig ensammast i hela världen.

Jag hade tänkt göra en massa

Men just nu har jag ätit för mycket jordgubbar. Paltkoma it is.

Återkommer med bilder från gårdagens picknick senare ikväll.

Om jag orkar resa mig ur sängen alltså.

Dagen blev inte riktigt som jag planerat

Men den blev jävligt bra ändå.

Istället för att gå till Moderna somnade jag och sov som en klubbad säl i ett par timmar. När jag väl masat mig upp igen fixade jag en massa ärenden innan det bar av till Tanto för picknick. Och vilken picknick det var! Underbara fina människor säger jag bara. Massa god mat och roliga diskussioner. När rumporna somnat efter en sisådär fem timmars sittande drog vi till Debaser Slussen för ännu mer öl. Himla trevligt ställe det där.

När jag var på väg hem från pendeln glider en kille upp vid min sida. Jag var verkligen inte på humör för att småprata och låtsades inte om som att jag hörde honom genom mina hörlurar. Han vägrade ge sig. Gång på gång sa han "hej! hallå! heej du!" Jag var så jävla nära att få ett utbrott och börja skrika på honom. Efter halva backen gav han sig. Trodde jag. Det visade sig att människofan bor i samma hus som jag. Han gick framför mig (mina skosnören gick upp hela tiden av någon anledning ähum) och avvaktade på gården för att se om jag skulle ta entrén eller sidodörren. När jag ilsket slänger upp sidodörren står han och vinkar till mig. VINKAR! Hur jävla dum i huvudet är karlfan egentligen? Han blir helt tydligt dissad av en tjej som inte är det minsta intresserad av att ens se på honom och ändå bestämmer han sig för att chansa igen. Med en jävla vinkning. Seriöst, ni skulle ha sett hur han stod där mellan blomlådorna, avvaktandes. Jag kände mig en aning illa till mods. Sist jag svarade på en grannes hälsningar slutade det med att han ringde på min dörr i tid och otid, slutade inte förrän jag hotade med polis. Är dessutom bergsäker på att den här snubben är bra vän med killen som ringde på dörren. Jävla människa.

onsdag 2 juni 2010

Kompis det går bra nu

Den här veckan är Petra-veckan. Temat är Vill jag göra något så gör jag det!

Därför går jag på semester idag. Planen är att promenera ut till Skeppsholmen och strosa runt på Moderna museet. Kanske gå en runda till Gamla stan, besöka Ben & Jerrys glassbutik och köpa mig något gott. Köpa lösögonfransar ska jag också göra. Städa. Åh herregud vad jag längtar efter att städa! Drömde om att jag gick loss med Mr Muscle inatt. Och vädra sängkläder så att dom luktar så där härligt gott.

Ja, det här kommer bli en bra dag.

tisdag 1 juni 2010

Även vi bankmän har ett inre barn

Jag sprang iväg till donken för att slänga i mig lite lunch. Äter där bara i nödfall och är man stressad går det bra. Passade på att sätta mig därinne och se något annat än min vackra utsikt på jobbet (läs: grå vägg.) Mitt emot mig fanns en spaljé som jag kunde se igenom och på människorna på andra sidan.

Helt plötsligt upptäcker ungen på andra sidan spaljén mig och gör en grimas. Tack gode gud hindrade jag min första impuls som var att räcka upp långfingret. Jag lekte upptagen istället. Två sekunder senare upptäcker jag hur samma unge glor på mig. Min respons? Jag blåste upp kinderna och skelade med ögonen. Sen var grimaskriget i full gång. Folk stirrade på mig som om jag vore galen. Men det struntade jag och ungen i, vi hade vårt battle.

Ibland är det skönt att bete sig som en treåring.

Bra koll det där

I förmiddags ringde en väldigt stressad människa från min gamla resurspool i Tingsryd. "Kan du jobba ikväll? Det är akut!" Jag förklarade lite fint att det är en omöjlighet eftersom jag bor över 50 mil därifrån numer. "Stockholm? När flyttade du dit? Nyligen eller?" får människan ur sig. Ja, det var ju bara tre år sen jag flyttade hit så förstår att dom inte har hunnit lägga in det i systemet. Dom ringer mig bara en gång i månaden och frågar samma sak. Jag förstår, det är svårt att hinna med några snabba knapptryckningar i systemet.