Jag är lite besviken faktiskt

Jag hade ju tid med en personlig tränare innan idag och jag var så himla taggad! Jag såg framför mig hur jag skulle göra armhävningar på golvet, nästan gråtandes med tränaren skrikandes över mig. "ÄR DU EN MAN ELLER EN MUS?! TA I, FYRA ARMHÄVNINGAR TILL!" Ja, allt detta såg jag framför mig, en lipandes Petra som gjorde armhävning efter armhävning. Jo tjena, jag har knappt klarat att göra en armhävning i hela mitt liv. Men jag ville ha det där, en skrikandes PT a la amerikansk officer på ett träningsläger för Navy Seals.

Man kan säga att jag fick det mesta förutom scenariot jag ville ha. Vi hade en pratstund. En fukking jävla pratstund utan svett och tårar. Han frågade mest vad jag ville ha ut utav min träning och om jag har några sjukdomar som kan ställa till det för mig. Sen bokade vi in ett pass på fredag så att jag får känna på det hela lite.

Nåja, jag fick mig iaf ett träningspass ihop med F. Just nu känner jag mig lite mörbultad men jag är ändå ett steg närmare min dröm. Att klå R i armbrytning.

Nästa: gymmet!

Jag har en tid med en personlig tränare idag. Det här kan bli mitt sista inlägg om jag inte överlever.

Jag ska också kalla mig forskare och ta credd för självklara saker

Jag läste i DN innan att forskare har kommit fram till att barn kan få tinnitus av mp3-spelare. En överläkare säger att man ska inte lyssna på för hög musik och inte ha i öronsnäckorna för länge. Men daaah! Hur självklart är inte det? Ända sen jag var liten har pappa varit på mig om att inte ha hörlurar på för länge eller lyssna på för hög musik, just för att jag kan få tinnitus. Och det var ingen forskare som berättade det för honom. Sunt förnuft kallas det!

Ibland får jag känslan av att vissa forskare mest sitter och snurrar på sina stolar, har ett enstaka stolrace, har 7 timmar långa kafferaster och efter någon månad har ett litet rådslag om vad forskningsrapporten ska handla om. Sen blir något så här absurt självklart publicerat. Bah.

En era har gått i graven

Idag, 09.56 avslutade jag mitt Qx-konto. Det känns lite konstigt, jag har varit medlem där sen jag var 15 år. Jag har träffat på en massa underbara människor och hållt kontakten med en massa underbaringar via den sidan.

Men nu har jag fått nog, jag tröttnade på alla hej-söta- flicka- vill- du- smaka- lite- kuk-mail. På alla som ifrågasätter min sexualitet för att jag inte passar in i normen om hur man ska vara om man gillar tjejer.

Tack Qx för sju knasiga men roliga år! Nu är det dags att vi båda går vidare.

En dag på Ikea...eller en dag då jag långsamt ville döda hela världen

Jag ska aldrig mer åka till Ikea på en söndag när det precis har varit löning. Aldrig. Jag har nog aldrig hatat förvirrade föräldrar med barnvagnar som jag gjorde idag.

Det var tur att Linus var med annars hade jag bara gått och gnisslat tänder. Nu hade jag någon jag kunde bita på under kampen om vagnen. Människor som såg oss måste nog ha tittat efter filmkameror som ett bevis på att "I en annan del av Stockholm" spelades in.

Jag är nog fortfarande lite, ja jag vet inte

Igår var det som synes i förra inlägget utgång. Jag och Linus höll vårt motto "mer öl!" väldigt bra måste jag säga. Sen blev det dans, så mycket dans att jag har blåsor under fötterna. Stora sådana också. Tog en massa bilder också som jag ska lägga upp när jag har kommit på hur man gör.

Tanken var att vi skulle besöka tatueringsmässan idag men vi bangade. Vi shoppade istället och gick på bio. Inglorious Basterds blev det. Och herrejävlar vilken film det var! Jag grät, skrattade och mådde illa. Det här kunde vara Quentin Tarantinos bästa film om det inte vore för en sak. Brad Pitt. Han förstörde scenerna som han var med i. Han agerade över och var skitkass. För mig bevisade det bara vilken överskattad skådespelare han egentligen är.

Efter ett tag satt jag och irriterade mig lite på filmen som inte följer historien. Men efter en stund tänkte jag att det var rätt skönt egentligen att det inte var ännu en skildring av nazi-tyskland. För mig blev det snarare en tolkning av händelser många nog skulle ha velat drabba nazisterna.

När filmen var slut skakade jag och Linus. Händerna darrade och adrenalinet pumpade i kroppen. Tarantino höll hela tiden ett högt tempo genom filmen utan att det blev jobbigt. Det kom flera komiska scener som ett avbrott mellan allt sadistiskt våld. För sadistiskt var det. Och det skildrades på ett bra sätt. Det känns som att göra en sådan här film visar på hur jävla duktig Quentin är. Allt våld hade lätt kunnat bli för mycket samtidigt som dom komiska scenerna hade kunnat stjälpa hela filmen.

Hade det inte varit för mr Pitts medverkan hade filmen varit ett mästerverk.

Mer öl!

Jahap , jag är fuler.

Ny dag, nya tag!

Okej hörrni, den här dagen ska bli bättre än vad den var igår! Om någon timme ska jag susa iväg till Hudstylisterna för att bli fin. Sen väntar lunch med Therese och mobilinlämning. Ikväll är vi ett gäng som ska se Soundtrack of our lives och sen shaka da bootie på Paradise.

Vad kan möjligen gå fel idag?

Jag ska sluta göra saker över huvud taget

Dagen blev inte så mycket bättre. Första seminariet på kursen var pissdåligt snällt sagt. Vi gjorde ingenting av värde. Under en timme skulle vi diskutera i våra små basgrupper vad som kännetecknar en bra debatt, en god diskussion och varför vi vill läsa genus. Ja, jag förstår att det är ett sätt att bounda men vad fan, det var högstadienivå på det hela! Under den andra timmen skulle vi gemensamt sätta regler för hur seminariumklimatet ska vara. Nästan alla i klassen reagerade dessutom, och inte på det positiva sättet, när föreläsaren glatt sa att det var så kul att så många av oss använt oss utav "feministiska rundor". Say what?! Ingen av oss fattde vad människan menade innan det gick upp ett ljus för oss. Vi var många som körde ett varv i våra grupper där vi ska berätta något om oss själva, nästa runda tog vi punkt ett osv för att alla skulle säga något. Feministiska rundar in my ass.

Mobilkåt som jag var flög jag in i närmsta Telia-butik inne i stan för att få tag på mobilen jag ville ha. Den var slut. Men säljaren tipsade om en annan närliggande butik som hade den inne. I fyra exemplar. Vi rusade dit och det var aplång kö. Hungriga som vi var prioriterade vi lunch för att sen dyka in på RFSL Ungdoms manifestation mot utrensning utav homosexuella som pågår i världen. Sen gjorde jag ett nytt försök i butik nr 2. Efter tjugo minuters väntande fick jag säljaren från himlen. Och jag fick min mobil. Sen var det bara hem och vända innan jag skulle möta upp F för att träna.

Som jag längtade efter min nya mobil som låg så fint på laddning hemma. Jag såg fram emot hur kul jag skulle ha med den inatt. Jo tjena säger jag bara. När jag hade kommit hem brakade ett litet helvete löst. Jag fick inte upp batteriluckan till den nya mobilen. Efter tio minuters kämpande fick jag upp fanskapet. Sen fick jag inte upp samma lucka på min gamla mobil. Typ där började jag nästan lipa. När jag väl fick upp lucka nr 2 och satte in SIM-kortet i min nya mobil trodde jag att jag var i mål. I helvete heller. Mobilen godtog inte min PIN-kod. En kod jag dessutom inte skulle ändra enligt säljaren eftersom jag inte beställde ett nytt SIM-kort.

Här sitter jag alltså med träningsvärk, förbannad utan dess like på allt vad elektronik heter och funderar på att bomba Samsung. Så hörru Gud, om du nu finns, varför skickar du inte bara en blict i huvudet på mig så att vi får ett slut på det här?

Jag ska sluta göra saker på morgonen

Idag tänkte jag börja dagen med lite benrakning. Det slutade med att jag skar mig i sidan av knävecket. Det pissade blod. Jag kände mig svimfärdig och tänkte att havregrynsgröt, det är grejer det. När jag hade lassat upp min portion i tallriken, hällt på lite mjölk tänkte jag njuta. Jo tjena! Trodde jag skulle kräkas av smaken. Sen insåg jag att jag hade brutit min trogna vana att kasta mjölk som passerat datum med bara en dag.

Den här dagen började ju bra...

Jag är ingen tekniknörd

Jag behöver en ny mobil. Den jag har ny har varit kanonbra, tills nu. Ringsignalen ändras, bakgrundsbilden försvinner och ersätts med en ny. Det har blivit svårare att ringa och mina sms kommer inte alltid fram.

Har ni tips på någon bra?

Det kommer bli en finfin helg

Helgen är räddad! Tatueringsmässan är i stan! Ska släpa med mig Nykteristfinnen och kanske kommer man hem med något nytt också?

Hur det än går på dagen så blir det utgång med bästaste Linus på kvällen. Japp, det kommer bli en riktigt bra helg.

Jag tycker inte riktigt om det här

Jag kommer vara gräsänka tills på måndag. Ja, R förtjänar semester, men tänk på mig! Vem ska nu köra mig till Ikea? Massera mina axlar? Bita i min näsa när jag sover? Jag har inte ens något brösthår jag kan dra i!

Vet ni vad lösningen är? Planera upp varje vaken stund till han kommer hem! Jag har fram till lördag klart. Vem är på en utgång deluxe på lördag kväll? Gör en god gärning nu och rädda en gräsänka från tristessdöden.

I'm hooked

I veckan är det jag som går till tatueraren för att boka tid för nummer fyra.

En gräsänkas vardag

Det är rätt soft egentligen. Göra lite vad jag vill utan att behöva kolla om det krockar med våra planer och bara vara härligt oplanerad. Igår blev det några timmars fnittrande, kramande och fikande med Linus och mr D. Sen drog jag och D vidare till ett galleri för att sen hamna på ett annat fik innan vi promenerade en stund. Trevligt värre.

Nu har jag hela sängen för mig själv och slipper höra gnäll om att jag gnisslar tänder eller försöker putta ut R helt ur sängen. Ingen klagar över att få äta veggmat och att brocolli inte är mat för en riktig man.

Jag slipper pikar som "...34 minuter i duschen och 20 minuters eftervård. Rekord älskling!" Men det bästa av allt är att jag kan gå efter min systersons ord "jag fiser när jag vill och vart jag vill!" Jag behöver inte oroa mig för att herr släpper- aldrig- en- fis ska trilla ner död för att jag släpper väder.

Dessutom får jag ha fjärrkontrollen ifred! Inget zappande i onödan här inte och jag slipper se tråkiga action-filmer.

I am living the dream, I am living the dream.

Ibland är jag lika mogen som en treåring

En förre detta lekkamrat ringde idag och tyckte att det var väldigt längesen jag hörde av mig. Personen tyckte att det var väldigt tråkigt och undrade om vi inte skulle ta och ses ikväll, dricka lite vin och rumla runt. "Nej, jag har träffat någon" svarade jag. "Jaha, en kille eller tjej?" kontrade personen lite surt. "Tja, hurså?" löd mitt svar. Sen började det. Människan andra sidan telefonluren skulle prompt veta vilket kön jag är tillsammans med. Det slutade med att jag blev trött, sa "men herregud, ge dig" och tryckte av samtalet.

Dessutom är det inte första gången någon bara måste få veta om jag har en pojk- eller flickvän. Ibland har jag inga problem med att svara på det men ibland blir jag så jävla trött. Då sätter jag mig på tvären totalt och vägrar säga det. Varför är det så intressant att veta, egentligen? Vad ska man göra med den informationen? Är det min sexualitet som gör människor osäkra på vilket fack jag ska placeras i och dom får panik om jag inte kan placeras in i ett specifikt fack?

Personligen kan jag tycka att andra frågor är mer intressanta att ställa än att förhöra mig om vilket kön någons partner anser sig ha.

Dessutom, hur jävla desperat är man inte om man ringer en kk man inte har träffat på en sisådär åtta- nio månader?

Lokalnyheterna goes heteronormativa

Stockholm stad ska satsa 130 miljoner på gamla ridhus och bygga nya. "Tidigare har det mest satsats på pojksporter men nu är det flickornas tur" säger nyhetsankaret och ler.

Jag har mest lust att riva sönder hans anteckningar och ge redaktionen en lektion i normkritik.

Det är en sorgens dag...

...eller ett utmärkt tillfälle till att shoppa.

Jag har rensat ut skor. Herrejävlar vad jag har rensat. Jag har slängt skor, fyllt två kassar till Myrorna och gjort en hög som ska säljas. Skohyllorna i mina garderober ekar tomt och det är så skönt att ha blivit av med skiten. Även om det tog emot att skänka vissa skor. "Okej, jag har inte använt det här paret på tre år, men tänk om?"

Nu sitter jag här och gör en lista på skor som jag kommer behöva i höst och vinter. Jag kan ju inte låta allt det utrymmet i garderoberna vara outnyttjade.

Tvår år och åtta månader

Det är helt otroligt egentligen. För exakt två år sen satt jag i mamma och pappas bil på väg upp till Stockholm. Min nya hemstad. Kan säga att det inte känns som att jag har bott här i två år redan. Det är underbart.

Idag, för åtta månader sen gick jag på min första dejt med R. Blixten slog ner i huvudet på mig och jag var nervös som få. Där satt jag i teatersalongen med ett spelat lugn och såg på honom i smyg. Det har varit åtta månader av omställning för min del. Jag har irriterat mig på hur han pillar på mina böcker/skivor/filmer utan att ställa tillbaka det i exakt samma ordning som innan. Nu har jag lärt mig att det är okej. Det har varit konstant med fjärilar i min mage och dom finns fortfarande kvar. Under dessa månader har jag nog skrattat mer än vad jag har gjort i hela mitt liv. Men framför allt, jag har erkänt för mig själv att jag har blivit kär. Den där stone-face-Petra som bara slätade över sina dejtingoffer för att sen gå vidare har försvunnit. Med R insåg jag att jag ville ha något helt annat.

Jag tror jag börjar bli vuxen

Jag sitter och kollar på intensivkurser till körkort. Sen jag flyttade till Stockholm har jag alltid tänkt att nej, jag behöver inget. Inte nu iaf. Men ja, nu börjar det klia lite i fingrarna efter ett körkort.

Då kör vi igång igen!

Jag kände mig rätt pepp egentligen när jag vaknade. Inskrivning på genusvetenskapen och det kändes lite pirrigt sådär som det brukar göra första skoldagen. Hur många kommer vi vara, hur ser dom andra ut, hur verkar lärarna osv. Det började finfint när jag skulle skriva ut mitt kårkvitto och skrivaren inte funkade. Jag drog mitt kårkort gång på gång. Sen insåg jag att jag drog mitt bankomartkort.

Långbenta E och jag drog sedan vidare till salen och det var rätt skönt att vara tillbaka på Södertörn. Jag trivdes aldrig riktigt på Stockholms universitet, bra föreläsare visserligen men så jävla stort!

Efter registreringen blev det fika i kårlokalerna och jag stirrade mest på E's ben. Hade jag varit singel hade jag lätt kapat ett finger för att få ligga med henne.

Okej hörrni, lite hjälp till tack

Vad tusan köper man till mannen som har allt?

"För jag mötte Lassie..."

R, den eviga tidsoptimisten var inte hemma när jag sladdade in i trapphuset. Jag stod och väntade utanför dörren medan hans läskiga granne ovanför kollade på mig mellan trappräckets spjälor. Sen tröstade jag mig med att jag skrämde skiten ur R fem minuter senare.

Resten av kvällen spenderade jag med att se på när R lagade mat, diskade, städade, gjorde paj, svor lite och diskade lite till. Och åt givetvis. "Nej nej, säg vad du tycker, jag tar det som konstruktiv kritik" sa R och tittade på mig med sina bruna hundögon när jag undrade när maten var klar. Jag sa att jag inte brydde mig om det blev perfekt eller inte, bara jag fick mat för att sen fråga hur mycket salt han egentligen använt. "Alltså, säg vad du tycker, jag tar det bara konstruktivt" sa R igen och jag fick lite dåligt samvete för att jag inte åt upp allt.

Efter maten och hallon/blåbärspajen susade vi in till Söder för att se på bio, Brustna omfamningar blev det. I biljettkön ser jag Natacha Peyre med pojkvän Dani. R hade fullt upp med att klaga på att det var synd att en så söt flicka numera såg ut som en anka. Jag var jävligt bitter för att Dani inte var så snygg som jag trodde. "Jaha och den där gick man och suktade efter när man var liten" tänkte jag surt och beställde mina popcorn.

Okej, jag behöver lite hjälp

Hur blir man av med bananflugor egentligen? Jag har ställt fram ett glas med vinäger som jag har hört ska funka men det går sådär. Något tips?

Jag är lugnare än Ferdinand nu

Okej, allt är lugnt nu. Jag har fått min choklad. Dessutom har R lovat att laga middag till mig (jag tyckte det var orättvist att jag lagat åt honom tre gånger och han bara en gång som egentligen inte räknas) och sen bjuda mig på bio. Jag är egentligen förvånad över att han ens kom ihåg att han kom ihåg sitt löfte. Som extra bonus blir det massage.

Vissa dagar älskar jag honom lite extra.

Jag tror jag börjar få PMS

Idag har jag pendlat mellan två humör: förbannad och gråtig. Ett tag var jag pissförbannad och grät samtidigt. Då skrubbade jag badrummet som om det aldrig hade blivit städat förut. Där låg jag, på alla fyra på golvet, tvättade listerna och svor över absolut ingenting. Sen grät jag för att det kändes så jävla patetiskt.

Och denna längtan efter bröst. Jag vill se bröst, klämma och känna. Mina egna känns inte alls lockande. Jag vill ha nya bröst och R har inga. Efter det konstaterandet grät jag lite till för att R jobbar och inte har hört av sig på någon timme.

Sen detta begär efter choklad...jag har förbannat mig själv, Gud om hen finns och Djävulen om densamme existerar för att jag dras med detta cravings. Irakiern på hörnet har ingen choklad, det har han aldrig och ger mig fan på att han inte har det nu heller. Mataffären nedanför backen brukar bara ha choklad jag inte gillar. Alternativet är att ta mig til Huddinge. Det tar en kvart från min dörr till chokladhyllan. En kvart. Vet ni hur många gånger jag riskerar att börja gråta samt vilja slå ner varenda människa som ser på mig under en kvart?

Dessutom betalar jag för att inte ha PMS. Just det, betalar. Okej, jag vet, det finns inga garantier enligt barnmorskan som gav mig piller, med vad fan. Det har funkat i över ett år, kan jag inte få slippa skiten helt?

Glöm det jag skrev innan

Jag har fått ryggskott. Det gör ont som fan. Att dansa som om det inte fanns någon morgondag känns inte som en bra idé när jag knappt kan komma upp från golvet.

Det här suger.

Ikväll är det jag som slår klackarna i taket!

Jag och Linus ska leva efter vårt motto mer öl ikväll. Och dansa som om det inte finns en morgondag.

Det kommer bli en finfin kväll.

Jag heter Petra, därför händer detta mig

Jag och R bestämde oss för att mysa till det rejält i lördags när vi firade åtta månader tillsammans. Egentligen är det inte åtta månader förrän den 20e men vi kunde inte vänta. Vi susade iväg till affären, köpte en massa godsaker att grilla och åkte iväg till en sjö. Där hittade vi en avskild klippa som vi satt och myste på i väntan på att grillen skulle bli varm.

När myggen började komma lastade vi in oss i bilen för att köra hem. När vi ska svänga ut på vägen ser vi det. Vägbommen är nedfälld. Och låst. I gräset till vänster ligger en massa stockar. Till höger går det en å. Vi kunde inte komma ut helt enkelt. R traskade upp till det närliggande huset för att be om hjälp medan jag kollade omgivningen. Det visar sig att huset är en klubblokal till ridhuset vi tvingats stanna vid. Och ingen väg finns ut. Enda människorna som finns i närheten är gäster på ett bröllop och ingen av oss kände för att klampa in där för att se om någon vet vem som kan öppna bommen.

Efter en timmes letande och klurande upptäcker R en kohage. Bortom denna kohage ligger ytterligare en kohage. Bakom alla hagar ligger en väg som vi kan ta oss ut på. Efter lite mer klurande ansåg R att vi skulle köra genom hagarna för att slippa övernatta i skruttbilen.

Sen följde en massa hysteri. Jag trillade i ett dike, trillade i gräset på en skogsväg, R fick sig några rejäla kyssar av elstängslet när han hakade av och på tråden, han höll på att köra över mig med bilen. Alla myggor i skogen upptäckte oss och jag höll på att börja gråta av trötthet och frustration mot dom blodsugande asen. Men ut kom vi! Jag har nog aldrig blivit så glad över att se en bilväg tidigare.

Sådant händer bara mig när jag ska ha det extra mysigt.

Det är härliga tider!

Solen skiner för fullt och jag ska till Söder för att äta frukost med bästaste Linus. Ett par nya solglasögon måste inhandlas också om jag hinner. Jag planerar även en tripp till Ikea med R under helgen. Mina blommor sjunger på sista refrängen och har gjort i ett halvår, minst, så får bli en runda till Plantagen eller Blomsterlandet också. R lär gnälla ihjäl sig under blomshoppandet så får väl ge med mig och åka till Bauhaus också.

"Det är en vacker dag att störta på"

Att packa en väska kan vara så stressigt egentligen. Fast dt var ju inte vilken väska som helst, det var en resväska i modell skitstor som skulle förvara alla kläder och dylikt. 30 kg vägde den när jag var klar. Var lite nervös för att jag skulle åka dit för övervikt men incheckningsmänniskan sa ingenting om att min väska vägde 29.95 kg.

I Växjö sken solen för en gångs skull och kanske hoppar staden upp till näst sista plats på sollistan i Sverige. Skruttplanet stod och glänste i solen när jag kramade pappa hej då och tyckte att det nästan kändes lite vemodigt att lämna honom. Jag knep fönsterplatsen vid vingen som även är en nödutgång, utifall att... Planet var nästan tomt och flygvärdinnan var vacker att titta på. Avståndet till marken ökade och ökade. Allt nedanför såg nästan ut som en liten leksaksvärld med alla sjöar, små segelbåtar och hus på öarna.

Mannen på andra sidan mittgången verkade vara mer flygrädd än vad jag är och jag tolkade hans mumlande som en slags bön. Sen hörde jag vad han sa "det är en fin dag att störta på, det är en fin dag att störta på..." Jag såg mig lite diskret om för att se om någon annan hörde vad mannen mumlade men ingen reagerade. Istället tänkte jag att det är en fin dag att komma hem på och plockade upp min bok som ironiskt nog heter Sommardöden.

Stockholm strålade mot mig när vi gick in mot landning och min vana trogen blev jag åksjuk och började kallsvettas när jag såg hur allt bara blev större utanför fönstret. Värmen som slog emot mig när jag gick ner för flygplanstrappan var som medicin mot min nedkylda kropp. Mannen som hjälpte mig och min fetingväska ombord vitnade lite och mumlade "har du guld i väskan eller?". "Nej något mer värdefullt, rengöringsmedel" sa jag och fick en konstig blick tillbaka.

Jag insåg rätt snabbt att det fanns inte en chans att jag skulle orka dra allt bagage på tåg och uppför backen mot himlen som även går under namnet Visättra. Taxi fick det bli och jag fick världens charmigaste chaffis. "Får jag gissa vad du jobbar med?" utbrast mannen och log glatt mot mig. "Jag tror att du...jobbar med barn!" Jag bara såg skeptiskt på honom. "Inte det...då tror jag att du satsar på en sångkarriär!" Han fick ett halvt rätt eftersom att jag ändå jobbar med att prata. Vi hade väldigt intressanta diskussioner och han blev uppriktigt förvånad när jag berättade vad jag pluggar. "Men du verkar så levande!" sa han och verkade inte få ihop mina teoretiska ämnen med min person. Sen började han sjunga.

Nu har jag fyllt mitt tommar kylskåp, pratat med älsklingen och gjort upp planer för helgen samt blivit löjligt glad för en present. Personerna som hyrde min lägenhet under Pride hade köpt hudvårdsprodukter, som inte är så billiga, som tack. Allt är uppackat och sängen väntar. Jag kan inte beskriva hur skönt det är att vara hemma igen.

Jag har semester nu

Jag har lång semester också. Nästan i fyra veckor. Herrejisses, vad ska jag göra av all min ledighet? Känner jag mig själv rätt kommer jag nog fylla tiden. Men semester...det ger nästan en bättre smak i munnen när jag säger ordet än solvarma jordgubbar.

Tack så jävla mycket Eon och Telia fucking kundsupport

Jag vill tacka dig din jävla idiot i grävmaskin som utför grävjobb åt Eon igår. Tack så in i helvete för att du grävde av en Teliakabel så att hela gatan stod utan telefon i över 30 timmar. Vi som även har internet och tv genom Telia inte fick något att fungera. Om ni hade gjort ert jobb och märkt ut kablarna hade ni kanske fattat att på vissa ställen gräver man bara inte.

Ett stort tack till dig din dryga stockholmsjävel som skickade mig till en elektronisk röst som konstaterade att ni inte fick kontakt med vår utrustning fjärde gången jag ringde. Jag kommer aldrig att förstå varför människohatare som du söker sig till sådana jobb. Fick du jobbet för att din morsa är en arbetsledare eller? Det är den enda logiska förklaringen jag kan komma på. Jag ville veta om en tekniker var utskickad, att det inte fanns någon kontakt med utrustningen det hade jag redan förstått första gången jag ringde.

Jag har varit djupt förbannad på Telias kundtjänst, jag tror tamigfan att ni kniper första platsen som den jävligaste kundsupporten från ComHem. Jag ville prata med en fysisk person och höra om det var ett driftfel, inte prata och knappa mig fram med en jävla elektronisk röst. Hatar ni era kunder eller är ni bara jävligt lata? Så många gånger som jag ringde för att få raka svar ska man fanimig inte behöva ringa. SJÄTTE gången jag ringde kom jag till en kanonhärlig kvinna som kopplade mig RÄTT, till en kille som kunde ge RAKA svar och förklara läget för mig. Hur jävla svårt ska det vara Telia?

Jag tror jag glömde andas idag

Dagen började med hjärtslag på jobbet för mig och kollegan. Full panik och vi visste knappt vart vi skulle ta vägen. Som tur var löste sig allt relativt snabbt. Sen flirtade jag lite med ena snubben som satte upp markiser och bakade en mjuk pepparkaka.

Efter jobbet kom storebror med cirkus (läs: barn) och åt grillat. Jag och barnen lekte flygplan, pippifågel/monster, häst, kurragömma och vattnade blomland/gräsmatta. Sen dog jag en liten stund på gräset och vips hade jag två ungar över mig. Men det var rätt kul faktiskt. Det är praktiskt att vara faster, jag kan leka skiten ur barnen (och speciellt mig själv) för att sen låta brorsan ta hand om sina barn när dom är trötta.

Jag kan se igen!